Citat:
Ursprungligen postat av
Mertillen
Jag förstår inte hur någon resonerar på detta sättet, varför det skulle vara relevant. Jag tvivlar också och kanske, eller mycket möjligt så är religion bara en massa trams. Men vad spelar det för roll i det här sammanhanget? Dels det empatiska, man känner solidaritet med de som lider. Dels tänker man på sig själv eller i alla fall de efterkommande. Är det ett helvete att vara kristen i de muslimska länderna så kommer det att bli ett helvete att vara kristen, eller sekulär, i Sverige också. Och vad som är frustrerande är känslan att det slutar med underkastelse eller döden utan att någon stått för framgångsrikt motstånd.
Inlägget är sju år gammalt och jag var vid författandet sexton år, skulle fylla sjutton. Jag hade formulerat mig annorlunda idag.
I viss mån ska jag dock försvara min tidigare ståndpunkt. Jag är sekulär och benhård ateist. Jag erkänner inte religion som "något speciellt". Det är inte finare än andra idésystem som t.ex. politiska ideologier.
Att kristna förföljs för sin tros skull är ett jätteproblem, men problemet är inte att de är kristna, det är att de förföljs på grund av sin tro. Om en muslim och en kristen förföljs på samma sätt och med samma förutsättningar, med enda skillnaden att fler kristna som helhet förföljs i världen, så är det inte mer synd om den kristna. Jag försöker se människor som individer, inte som kollektiv.
Däremot väcker ju detta frågor om hur kanske framför allt den islamiska trosuppfattningen utlevs i praktiken och i politiken, då jag misstänker att de hög grad utgör förföljarna. Det är måhända inte lika intressant att titta på vilka som blir förföljda som vilka som förföljer.
Däremot kan det ju finnas en poäng med att identifiera förföljda i syfte att erbjuda dem skydd. På så vis kan det vara relevant.