Den Stora tråden med Skvaller och Notiser om cannabis. Läs första inlägget! [/Mod]

Reagerade också på detta.

Helt sinnessjukt att polisen drar ett "exempel ur livet", som det så fint kallas. Observation: Varför tycks ointelligenta människor alltid vara så svaga för "exempel ur livet"?
Och hur är polisens exempel det minsta relevant för debatten? Styrker bara min uppfattning om gemene mans begränsade kunskaper ang. droger - tron om att cannabis jämt resulterar i kanyler och svältande barn dvs.

Sedan att public service-debatterna, i både SVT och SR, aldrig låter någon tala till punkt är rätt irriterande.

Att debatten till råga på allt heter "Hur mycket knark tål Sverige?". Att ens föra en nyanserad debatt ang. cannabis under det namnet känns knepigt.

Vilket kaos. Det var ingen debatt bara en massa människor som pratade om olika saker runt ett ämne, och narkotikapolitik är ett väldigt brett ämne, inte alls bara "ska vi ha nolltolerans eller ska vi reglera".
Vore väl bra om Alexandra P förstod en aning om hur komplexa en del frågor är så att SR kunde plockat in färre debattörer och begränsat debatten från början kring ett snävare tema.

Debatten sjönk riktigt lågt emellanåt. Mattias Svensson var till och med tvungen att hoppa in och försvara Nelly från Cannalisörerna när de attackerade henne. Sen blev Mattias Svensson själv påhoppad med "Känner du någon som har dött av missbruk!?! Har du själv haft en överdos!?! NÄMENDÅSÅ!" och på grund av det påhoppet lyckades Mattias Svensson aldrig komma till det han hade tänkt säga...

Shit vilken låg nivå. Som tur är lyckades Magnus Linton, Mattias Svensson och Nelly Fredlund få in en hel del vettiga repliker också. Men överlag var det rent kaos

Lyssnade lite, och tycker det är skönt att höra hur lite faktisk fakta motståndarsidan har, men hur fan får man "vanligt folk" att inse det?

Ett uppenbart sätt vore ju om motståndarna påpekade det. Ett problem som jag ser är att förbudsförespråkare både i denna debatten och i andra ofta lyckas framställa sig själva som empatiska och medlidande, medans legaliseringsförespråkare brukar framställa sig som empatistörda människor som bara styrs av "kall" logik. Förbudsförespråkare berättar snyfthistorier om missbruk och hur dåligt det har gått för folk som hamnat i beroende, och sen kommer en liberal och säger "Äsch, låt folk göra vad de vill med sina egna liv". I ett sånt sammanhang så framstår liberalen som empatistörd och osympatisk.

Egentligen vet jag inte om vi borde "sänka oss till deras nivå" genom att själva börja använda känsloargument, men kanske bli lite bättre på att kommunicera att vi också är kännande människor med empati.

Kanske skulle börja tas upp lite historier om folk som kunnat sluta med 25+ olika piller, barn som blir fria från epilepsi anfall osv, sånt borde ju kunna väcka empati.

På tal om snytfhistorier så har förresten folk med snyfthistorier inte tolkningsföreträde, som Mattias Svensson var lite inne på i eftersnacket. Att man själv känner någon som dött av missbruk, eller själv varit i missbruk, innebär ju inte per automatik att man är expert på narkotikapolitik.
Att säga att alla människor som varit med om missbruk är experter på narkotikapolitik är som att säga att alla som varit med i en trafikolycka per automatik är experter på trafikplanering. Eller som att säga att som någon gång blivit rånade eller rånade per automatik är experter på att förhindra brottslighet.

Bara för att man varit med om en jobbig grej betyder inte det att man per automatik är någon slags expert på att förhindra den jobbiga grejen. Men det verkar de där snyfthistorie-människorna tycka som ska trycka ner alla legaliseringsförespråkare med "Ja men jag har varit med om det här personligen SÅDETSÅ"

Jo det tror jag skulle kunna vara en bra strategi. Det finns mycket med narkotikapolitiken som jag tycker känns omoraliskt på ett rent känslomässigt plan. Att inte låta ett barn med epilepsi ta sina droppar med cannabisextrakt är enligt mig sjukt omoraliskt och bara tanken på det får mig att må dåligt rent känslomässigt. Sådana saker skulle kunna tas upp i debatter som denna.

Eller att polisen regelmässigt gör husrannsakningar i jakt på rökbitar hos annars laglydiga.För den som inte vet det så är en husrannsakan extremt integritetskränkande och kan upplevas på samma sätt som andra upplever inbrott, undrar om det inte tom är värre när det är staten som utför den?"Samhället ska rädda människor från missbruk" säger dom som försvarar det.Eftersom 1 av 20 är missbrukare ska 19 av 20 offras som inte är missbrukare?Och ska den som råkar vara missbrukaren och får en husis räddas av att straffas?Resonemanget haltar hur man än vrider och vänder på det.Om samhället vill rädda folk från missbruk ska dom erbjuda vård och inte sparka in deras dörrar och straffa dom.

Är det en tjuv kan man iaf ta och jaga ut fanskapet med slagträt.

Sen det faktum att staten borde inte vara medborgares fiende, i ärlighetens namn är jag mer orolig för poliser än kriminella, och detta för att jag odlar och eldar en planta?

Dödlig drog blandas in utan brukares vetskap

Polisens satsning mot spice har lett till hundratals nya misstänkta