Citat:
Ursprungligen postat av mmetcosv
Sant. Feghet/lättja antar jag delvis. Är rädd att man åtminstone i början kommer känna sig bortkommen och isolerad.
Att känna sig bortkommen och isolerad är ett nödvändigt ont. Det är jävligt obehangligt för de flesta. Man får en känsla av att ha tagit fel beslut, att känna sig otillräcklig, meningslös, osv. Man blir lättstött och introvert. Det händer några gånger under första halvåret man är utomlands. Inget att oroa sig över. Dock kan det vara bra att prata ut med någon om det. När den känslan väl släpper brukar man må mycket bättre. Det kallas kulturshock för övrigt. Det är kroppens sätt att ställa om till det som gäller i det nya landet.
När man sedan kommer hem till Sverige igen kan man drabbas av omvänd kulturshock, vilket är i princip samma sak, men då brukar man ha lärt sig hantera känslorna. Man är medveten om att man inte är inställd för Sverige och att det tar ett tag att komma tillrätta.
Så går det till här i livet, för oss på den internationella arenan!