Citat:
Ursprungligen postat av
Europe
Det kändes som om en del av sagorna ibland var något slags metaberättande, med flytande identiteter och en slags omskrivning av upplevd ångest och skaparens roll. Om det stämmer, så undrar jag samtidigt lite hur ett barn skulle kunna ta till sig det.
Men det var väl en del av tidsandan på 60- och 70-talet, att man inte skulle "prata ner" till barn utan betrakta dem som små vuxna. Resultatet blev säkert att det fanns en del saker som barn inte kunde ta till sig.
Själv minns jag att jag läste flera Sven Wernström-böcker innan tonåren och fattade aldrig att det fanns ett socialistiskt budskap i dem alls.
Som jag förstått Staffan W så var han väldigt, väldigt intresserad av att hålla på med dockteater, och han anpassade säkert manus osv efter vad som var efterfrågat på SVT.