Staffan Westerberg

Då var han säkert på väg dit nu på fredagskvällen. Trevligt.

Vem är ansvarig för att den här jäveln släpptes fram i TV-rutan? Jag kommer ihåg den olustiga känslan man fick i magen varje gång man bänkades framför den här skiten. Man gick ju inte därifrån heller. Det var antingen det här barnprogrammet eller inget alls. Fy fan! Och farsan rökte inomhus...

Du får väl fråga de pensionerade tevecheferna. Min gissning är att de inte tänkte på publiken. Nu när jag sett på Vilse i pannkakan ser jag kvaliteterna. Ängsligt och klaustrofobiskt, kanske lite kafkalikt. För barn? Antagligen inte.

Tittade också lite på Broster Broster. Jag var för liten för att hata den när den gick, men nu som vuxen verkar den härlig. Så jag tror att det nog var producenterna, som egentligen ville producera vuxenteve, men var tvungna att arbeta med det med lägre status. De visade vad de själv tyckte var bra, och försökte uppfostra de stackars barnen att gilla vuxenämnen pimpade till barnprogram.

Vad skadade dig mest, Staffan Westerberg eller farsans rökning?

Jag såg i min barndom repriser av Vilse i Pannkakan, repriser i och med att jag är född efter 1975.
Jag minns tack och lov (?) inte så mycket av innehållet, men vill minnas att programmet gav ett surrealistiskt och melankoliskt intryck.
Man får väl dock ha i åtanke att det här producerades under den ökända "vänstervågen",
och det som producerades då var ofta väldigt mörkt, allvarligt och dystert.

hahaha underbart!

Jag gav min 6-åriga dotterdotter en DVD med Vilse i Pannkakan i julklapp. Men det visar sig att hennes mor, dvs min dotter, inte törs visa den för henne. Så djävla illa var det väl inte???

Din fråga är säkert retorisk, men jag svarar ändå. Få av er kommer att tro mig, och det skiter jag i. Jag är en misantropisk astmatiker. Jag vill tro att min fars rökande inte har inverkat negativt på min sjukdom, men det har jag inget belägg för.

Det fanns tyvärr gått om såna här obegåvade "kulturarbetare" på 1970-talet. Många av dem fick livstidslöner av staten och fick bo i kulturhus på Södermalm eller Gamla stan. Det var precis som i DDR i Sverige på den tiden. En total politisk styrning över kulturlivet.

Nej, hon lär inte ta skada av det, men hon kommer förmodligen att vara totalt ointresserad av skivan. Köp något modernt eller något av den fantastiska Astrid Lindgren istället. Hon har en berättarröst av guds nåde. Hon skulle nog kunna fängsla mig med Mio Min Mio när jag är 90 år fyllda.

Visst har du rätt. Men Staffan Westerberg är inte obegåvad. Jag har som sagt i VUXEN ålder sett Vilse i pannkakan med behållning. Så visst finns det guldkorn. Som till exempel Fem myror. Fast så fick de också kritik för att att de klädde sig glittrigt och inte var politiskt medvetna.


Bland barnen av idag är Astrid Lindgren lika död som Anderssonskans Kalle. Det var bätre förr!

Ur ett marxistiskt perspektiv är "kulturarbetarna" en viktig del av den ideologiska överbyggnaden. Därför satsade man från den politiska vänstern - men också från det liberala Folkpartiet märkligt nog - mycket på att ha total, skoningslös och järnhård kontroll över kulturlivet.

Exempelvis tilläts ingen annan radio i Sverige än den statskontrollerade Sveriges Radio före 1978, då man motvilligt, på försök och med stor vånda från bl a utbildningsministern, folkpartisten Jan-Erik Wikström, släppte fram den s k närradion. En av dessa stationer var FMAK, som officiellt stod för Föreningen för modern alternativ kultur, eftersom reglerna sa att man måste vara en politisk, kulturell eller religiös organisation för att få delta i försöken.

Jag säger inte att all denna "fria" radio var bra. Mycket var dynga. Sen imploderade allting i början av 1990-talet med riktig kommersiell, reklamfinansierad radio som var skit rakt igenom.

Nu var det inte bara i Sverige som man satsade på statskontrollerad teve och radio. Jag minns att både norrmän och danskar vid gränserna berättade att de tittade mycket på svensk för att den var så bra. Säger en del tycker jag. Större delen av västeuropa tror jag hade statskontrollerad teve, så vi var inte ensamma. Att Folkpartiet också tyckte att de "kommersiella krafterna" skulle tuktas låg helt i tiden.

Det mesta var skit förstås. Men skillnaden var att man kunde rösta med fötterna, och - hmmmm - lyssna på statskontrollerad radio igen.

Birgitta Dahl stretade i alla fall emot så gott hon kunde med sina - fullt allvarliga - försök att förbjuda paraboler.

För att återgå till lite OnT, så kan man fundera på hur det hade gått för SW i en kommersialiserad etermedia. Antagligen hade det inte gått så bra. Han berättade att det inte var några problem med frisedeln; han drog bara fram sina dockor och lekte lite. Så det där med dockteater är nog ett måste. Antagligen hade han väl blivit någon okänd underbetald kulturarbetare som hankade sig fram, och drev någon liten undanskymd dockteater halvideellt. Dessutom skulle han nog få tona ner den existensiella ångesten en aning också, för att inte få föräldrarna på sig alltör mycket.

Nu finns det säkert SvR-kramare som kommer med argument som att "Tänk om vi inte hade Stasi-teve, då skulle vi inte ha fått vare sig Staffan Westerberg eller Fem myror!" Men så fungerar det naturligtvis inte. Inget ont som inte har något gott med sig. Inklusive traumatiserade barn.