Staffan Westerberg

Jag ogillade Vilse i pannkakan som liten, men jag tänkte faktiskt kolla in hela skiten på DVD för att se vad jag tycker idag. Min sambo gillade märkligt nog Westerberg, även om inte var så förtjust just i Vilse i pannkakan och såg inte den så mycket. Jag har väl länge dragit mig för att se den, men fick lite blodad tand av att ha läst en sagobok av honom som min sambo lånade på biblioteket. Ja, sagoboken var väl så där, men historierna är utan tvekan i viss mån en aning skruvade, så jag blev lite nyfiken över hur jag idag skulle tolka tv-programmet. Det kändes som om en del av sagorna ibland var något slags metaberättande, med flytande identiteter och en slags omskrivning av upplevd ångest och skaparens roll. Om det stämmer, så undrar jag samtidigt lite hur ett barn skulle kunna ta till sig det.