Citat:
Ursprungligen postat av Clay Allison
Det gjorde hon bra. Relevant, personligt och värdigt. Schysst kåkfararmusik spelade hon också.
Kan inte annat än hålla med..
Intressant att höra då hon berättade om tiden när hon blev gripen och överförd till Death row i Californien. Tänk hon satt i dryga 2 år i dödscellen.. helt sanslöst.. att klara av att överleva alla dessa år i fängelset.
Även om jag anser att det är fruktansvärt att hamna i fängelse i Sverige.. själva frihetsberövandet i sig är det värsta. Så är svenska kvinnoanstalter rena himmelriket jämfört med de amerikanska. Här har i alla falla våra svenska dömda tjejer en chans att få vara ifred.. de skyddas från andra interner och kriminalvården agerar så fort det blir konflikter mellan de intagna.
Annika Östberg har kämpat så otroligt mycket i sitt liv.. från liten flicka till medelålders kvinna. Hennes väg framåt har alls inte varit rak.. tvärtom den mest krokiga väg som går att beskriva. Så mycket elände och sorg.. både som hon har orsakat andra.. men mest sig själv. Tänk 16 år ung då hon blev mamma.. i stort sett ett barn själv. Hon förlorar kampen mot drogerna.. hon förlorar sitt enda barn. Annika Östberg har förlorat så väldigt mycket i sitt liv.. sin barndom.. sin ungdom.. sitt barn.. sin frihet.. Allt för drogernas skull.. och att inte en enda vuxen människa tog sitt ansvar för Annika redan då hon var liten flicka.
Jag tror på att AÖ känner en enorm tacksamhet.. mot Sverige och svenska medborgare som gjorde det möjligt att hon fick komma hem igen. Hem till hennes eget LAND.. Sverige!