Stora tråden om Pasta Carbonara

Sådant är ju väldigt ofint och oartigt. Så uttrycker man ju inte sig om man är det minsta socialt smidig. Är sällan problem med fakta, och man lägger fram det på ett smidigt sätt utan att trycka det i ansiktet på folk.

Självklart så säger man dock inte något om det under en middag man är bjuden på (inte ens på ett fint sätt). Det är bara oartigt och ofint. Man dissar inte värden på det sättet.

Någon här som har tryffel i sin carbonara ?

Fast nu svarade du inte på frågan: det gällde *lunch* på en italiensk restaurang?


Nu är du en sådan där typ med överlägsen attityd; "jag har minsann"... kom ner från dina höga hästar "mr experten". Se så, torka nu ditt sura arsle med din carbonara. Ja-vla dryg du är.

Lunchen är utan bricka. Hur blir det då? Utan grädde?

Tänker du att du beställer längst en bardisk, och sedan ropas din tallrik upp och du går fram och hämtar?

Helt klart okej att maten då ligger i en kantin färdig att skopas upp, och i det läget fungerar det inte utan grädde eller substitut.

Gällande bordsservering; jag åt för ett par dagar sedan på en järnvägsrestaurang med bordsservering. På menyn fanns skaplig billig lövbiff, schnitzel och någon hamburgare. Samt två olika sorters starköl. Där skulle jag inte heller förvänta mig det jag kallar äkta carbonara, alltså en man gör a la minute och utan grädde.

Det där är ju en ganska haltande jämförelse. Carbonara i sig är en namngiven rätt, tacos och pizza är mer ett samlingsnamn, eller en serveringsform, som det finns ett otal varianter av.

Hamburgare är ytterligare ett exempel på ett sammanfattande begrepp. Om jag beställer en ospecificerad "hamburgare" så kan jag förvänta mig allt ifrån en köttpuck mellan två bröd, kanske ett par gurkskivor och lite dressing, till en högrevsburgare med surdesgsbröd, ost, bacon, sallad, lökringar osv. Båda två fyller definitionen av "hamburgare". Beställer jag däremot en Big Mac (kanske lite fel jämförelse eftersom den bara säljs hos en kedja) så förväntar jag mig ett exakt, fastställt innehåll, inte att någon tycker "det är godare om jag gör så här".

Biff á la Lindström innehåller enligt klassiskt recept rödbetor och kapris, om jag ersätter rödbetorna med syltlök och kaprisen med gröna oliver, har jag då gjort biff á la Lindström "på mitt sätt" eller har jag gjort en variant av pannbiff? Det är ju detta det handlar om, hur långt från ett recept man kan avvika, inte om det är godare med grädde och bacon i en pastasås.

Om du beställer eller lagar en margherita så är det få personer som säger. "Äkta margherita har mozarella och färsk basilika!" Det du äter är ingen äkta margherita utan bröd med ost. Ingen säger heller att man inte äter tacos med hårda skal ifall det ställs fram. Men just carbonara, där är det väldigt känsligt. Jag tycker att den har en särställning.

När det gäller Big Mac finns det ett fastställt recept som Mc Donalds skapat, Biff á la Lindström har även det, om än historien om dess tillkomst kanske inte är helt sann. Liknande med andra rätter som skapats av olika kockar, restauranger eller kokboksförfattare.
Någon sådan ”ursprunglig” exakt definition verkar inte finnas på Carbonara. Så lite grädde eller vilken fläsk- eller hårdosts- variant som används borde rymmas begreppet.

Sk traditionella rätter från olika områden där man använt lokala råvaror är ofta inte exakt definierade, folk där har haft olika variationer på samma tema som sen blir typisk rätt för regionen. Så hur det görs och vad som är i kan variera, ingen är mer rätt än den andra så länge det är likartad rätt.

Det är ju just det, var går den gränsen? Kan man godtyckligt ta bort en, ersätta en annan och tillföra en tredje ingrediens och fortfarande ha en likaratad rätt? Absolut kan man det, det beror ju också på vad man ersätter, tar bort och tillför, så det är ju inte helt glasklart. I fallet Carbonara kan jag tycka att det är okej med bacon eller sidfläsk, men är det lika okej att använda rökt tofu? Man har i båda fallen ersatt en ingrediens med en annan.

Klart det finns en gräns, men folk får kalla saker vad de vill vegansk Carbonara med tofu, urk, men sen ska de även ha någon vegansk ägg ersättning och dito för osten. Man säljer ju veganska köttbullar, kemiskt havreblask som mjölk osv.
Om historien om att Carbonaran uppstod när amerikanarna kom till Italien under WWII och hade med sig bristvaror så är väl typ bacon och grädde en "ursprungsingrediens".
Grejen är ju att det finns de som hävdar exakt den osten med mjölk från den kon eller fåret och exakt det grisköttet är det enda äkta. Jag menar att det finns mer utrymme än så för att göra något som kan kallas Carbonara.

Som Julia Child etc noterar i Det goda franska köket"" om olika franska maträtter, det kan göras si eller så men vi tycker att detta sättet är bäst och godast. Inte att deras är det absolut äkta och det andra oäkta.

Hmm, tänkt lite kring varför svenskar har så starka åsikter om just carbonara.

Kan man kanske säga carbonara blivit "husmanskost"? Fläsk, grädde, ägg och ärtor är svenska basingredienser, sådant vi åt oftare på den tiden när vi inte kunde frakta livsmedel längre sträckor. Och barn brukar gå att få i rätten utan gnäll, tacksamt för familjer, lite som pasta bolognese.

Italiensk mat tycker många är gott, och kanske lite trendigt just nu för influensers lagar sådana recept och öppnar restauranger hit och dit.

Carbonara hamnar däremellan så kanske känner ”kultiverade” personer de måste klanka ner på försvenskad carbonara, för de äter minsann riktig carbonara.

Vi har ju slutat äta pasta bolognese, vi äter spagetti med köttfärssås (denna förädlade italienska rätt är nu inkorporerad i den svenska mattraditionen), ev. tomat å köttfärssås.