Stora tråden om Pasta Carbonara

Helt korrekt. Och det är därför att det italienska köket i all enkelhet är anpassat efter två huvudsakliga komponenter: vad man kan få tag på (i den region man bor) och vilka primörer/färska råvaror som råkar finnas i butiken/på torget. Resten är "riktlinjer" och "principer" och "egna (familje)varianter".

Där det "franska köket" fokuserar på underbara smaker med invecklade recept och råvaror så fokuserar det "italienska köket" på underbara smaker av färska, vardagliga råvaror. Och enkla recept.

Att man sitter uppe i Norden och försöker punktknulla vad som är "det enda rätta och riktigta" visar egentligen bara att man inte har en susning...

Men det värsta med den här jädrans tråden är att varenda gång den dyker upp igen så blir jag alldeles förbannat snål på en Carbonara. Min egen förstås... (hmm, och det finns en bit rökt sidfläsk i kylen...)

Det är väldigt udda faktiskt, och hur otroligt små skillnader, så kommer de och säger den varianten är oätbar.

Personligen försöker jag alltid göra det autentiskt någon gång, och sen börja pilla med det till varianter.
Just carbonara är en rätt som ofta blir till när man har ett bacon paket över och lite grädde.
Och det tragikomiska är att det är skitgott med, fast smakar inte exakt samma, men det anser jag är självförklarande.

9/10 ggr gör vi den klassiska husmanscarbonaran på bacon, lök och grädde med valfri äggula på toppen. Dels för att det är snabbare och enklare, dels för att ungarna gillar den bättre.

1/10 är det bara vuxna, ofta gäster, som skall äta och då blir det varianten baserad på äggula och ost.

It's not that deep, som ungarna säger.

Nästan alla har fel gällande Carbonara. Kika på videon.

https://youtu.be/jrz0KhclCWM

Vitsen med carbonara är att man får en gräddig konsistens med bara ägg. Failar man där så kan man såklart tillsätta grädde, men då är det inte längre så kul.

Rätten serveras a la minute, så har man det på en lunchmeny så funkar det såklart inte. Då får man fuska, och grädde eller mjölk eller annan mejeri är toppen. Men i en perfekt carbonara finns ingen mejeri.

Så, vitsen med en carbonara är att få till den där gräddiga konsistensen utan att ha i grädde. Jag kan tycka att man kan fuska med ingredienserna, man kan ha bacon och man kan ha västerbottenost,

Vitsen är det där att få äggen så där sjukt krämiga, så att man tror att det är grädde i rätten.

Såg den för ett tag sen. En utmärkt genomgång inte bara av carbonarans historia men också fenomenet att en rätt kapas av "purister" som får för sig att bara en variant är den enda rätta och sen börjar fjanta sig.

Att den nuvarande "äkta" carbonaran - pasta, griskind, pecorino, ägg och salt&peppar - bara är runt 10 år gammal som dogm i Italien är rätt kul. Den här tråden är mer än dubbelt så gammal.

La Cucina Italiana publicerade det första receptet på Carbonara på italienska 1954 och då var det pancetta och osten var tärnad gruyere. 1960 kom det första receptet på italienska som hade griskind och då ingick även grädde och äggröra!

Lite vad fan som helst kan med andra ord kallas carbonara. Precis som lite vad fan som helst kan kallas bolognese eller pizza eller köttbullar eller gubbröra eller vad som helst som vuxit fram av sig självt.

Det är väldigt mystiskt detta med Italienare, och hur det smittat över till matintresserade i Sverige och just främst Italienska rätter.

Personligen försöker jag göra allt så lik autentiskt som möjligt någon gång.(Och just carbonara finns det många att välja på där.)
Sen alltid när jag gör ny mat från andra länder, så försöker jag få tag i ett autentiskt recept på maträtten jag ska göra.(Även där finns det flera välja på.)
Och sen senare när jag gjort så kan det bli så att det hamnar mer saker i som är inte tänkt, och något hamnar utanför, men försöker behålla "kroppen" och andemeningen i rätten.
Och en del rör jag inte, utan känner det är perfektion från början och det receptet man valde.

Håller med ungarna, mat är inte så allvarligt och ska lekas med och förändras efter sina smaklökar.
Och för puritanerna säger man bara till dom, "Ohh, jag trodde du fattade det var en carbonara variant och när jag hade dessa ingredienserna, och när de vill mästra.".

Det mest komiska i denna diskussion, igår fick jag en stor bit guanciale, så antar jag blir "tvingad" att göra mig en mer strikt carbonara nu då
Men såklart, det finns en massa andra goda rätter man kan använda den till istället, få se vad det blir.

Jag tycker nog att "genomborrad" spaghetti och mycket svartpeppar är det viktiga. Personligen har jag aldrig i grädde men skulle inte bli förbannad om jag serverades en carbonara med grädde i...

Hörde om videon och titta nu, och så jävla dumma puristerna ser ut efter denna berättelser om carbonara och hur den gjordes från början och som gått läsa sig till.

Men detta med just Italiensk mat så har vi dessa puristkrigare som tror det bara tillagar en sätt på ett enda sätt, och att alla andra kan tom beskrivas som äckliga, fast smakskillnaderna är oerhört små.
Du bör titta på videon ovan, sen får du ha vilken favorit som helst.
Men det berättar en sak att puristen har fel och är historieförnekare.

Och med tanke på utvecklingen av carbonara, så är det nog helt förväntat att den kommer ändra sig igen.
Men såklart nu har den puristkrigare som vägrar inse det är en rätt som utvecklar sig, och skriker sig hesa, eller kanske inte så mycket idag som de en gång gjorde.

Skönt man inte hamnat i det träsket och där man inte kan göra det på olika sätt, för även med bacon och grädde så blir det jävligt gott.

Grejen med carbonara är att få den gräddig utan att använda grädde.

Det är en konst, även om den inte är så svår. Lite som med bea som numera säljs på burk.

När man gör en riktig carbonara behövs ingen grädde. Grejen är att få ägget att bli gräddigt. Det är liksom det som är grejen

Saken är att du kan göra en carbonara med grädde, alla vill inte äta en satans massa kolesterolet heller.

Och sen berättar videon om carbonara att det inte alls är alltid krämig, utan den har stelnat och att det är en carebonara.

Titta nu för faan på videon och lär dig något!!!

Sen vad du sen tycker är godast och krämigt med ägg, det har jag inga som helst problem med, du gillar vad du vill.
Men den som sen mästrar så här kan det bara vara med carbonara, den gör bort sig totalt.
Själv har jag aldrig brytt mig om det direkt, er än testat ett gäng varianter, den med vin och persilja har jag inte testat, så det får hamna i kön med mat som ska göras.

Grejen är att du inte behöver grädde. Du får den gräddig utan använda grädde. Det är lite grejen. Det är det kuliga med carbonara. Ägg som blir gräddigt. Så häftigt! Och vitsen med carbonara. Det är liksom grejen.


En carbonara serveras a la minute. Vill man ha de som en lunchrätt så kan man naturligtvis fuska, med typ grädde.