Citat:
Ursprungligen postat av
HerrGickhan
Har du slutligen förstått det? Det var vad jag inledningsvis försökte förklara för dig.
Rundgång.
Vad menar du?
Syftet med en § 31-utredning (enligt LUL) är att klarlägga händelseförloppet kring den brottsliga gärningen och i vilken grad barnet har varit delaktigt. Avsikten är inte att juridiskt fastställa gärningsmannens uppsåt eller vållande.
Stämmer inte alls. Vid en § 31- utredning ska ett juridiskt biträde förordnas för den unge, om
det finns synnerliga skäl. Ansökan görs av åklagare eller den unges vårdnadshavare hos tingsrätten (32 a § LUL). Möjligheten att få ett juridiskt biträde ska dock begränsas till de fall då det är särskilt angeläget. Det kan exempelvis gälla en mycket allvarlig brottslighet, vilket var fallet här.
Du verkar tro att den unge är helt rättslös enligt LUL, vilket inte stämmer. Så full koll har du näppeligen.
Du verkar inte förstå vad diskussionen handlar om. Att polisen de facto har pekat ut pojkarna som skyldiga trots att de inte kan det de jure och att pojkarna inte kan försvara sig mot detta då ingen rätt bedömt detta objektivt. De hade
ingen försvarsadvokat då dåtidens LUL INTE föreskrev detta på samma sätt som idag, och av någon anledning har inte heller föräldrarna kopplat in advokat. Därmed har deras rätt att inte bli utpekade utan rättegång fråntagits dem, då en försvarsadvokat hade kunnat påpeka för polisen att de inte får pekas ut som skyldiga utan som skäligen misstänka.
Du skriver ju själv att syftet inte är att få fram tillräckliga bevis för en rättegång utan att klarlägga händelseförlopet och gm's delaktighet. Och då inser man med röven och en kritbit att tröskeln kommer att bli lägre än om skulle tagit det till rätten, dvs man nöjer sig med att de varit bundna till platsen och att de till slut "erkänner" i förhör. Och därmed så får man två skyldiga trots att en åklagare sannolikt inte ens kunnat åtala dem om de varit vuxna med den bevisning som förelåg.
Pojkarna är av polisen utpekade som skyldiga trots att de i juridisk mening bara var skäligen misstänkta. De uppfattar sig därmed som felaktigt utpekade för ett brott som de idag inte anser sig begått. och de kan inte försvara sig mot detta.
Jag förstår inte vad du håller på att ifrågasätta, du fattar uppenbarligen att här finns ett moment 22, och att här bara finns polisens subjektiva bedömning och att detta inte är juridiskt samma sak som en rätts objektiva bedömning, och att pojkarna därmed riskerar att utsättas för ett rättsövergrepp som de inte kan försvara sig mot, ÄVEN om alla enligt lagens råmärken gjort helt rätt.
