Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Det går inte att förtränga minnen. Det är en myt. Såtillvida att deras huvuden inte utstått trauma så borde minnena vara intakta. Dom kommer ihåg den dagen. Dom har tänkt på dessa händelser under hela sitt liv... Finns säkert inte en dag som gått utan att dom återvänt till platsen i minnet.

Det är verkligen ingen myt att man kan tränga bort minnen, särskilt när det handlar om barn. Ju mer tid som går efter förträngningen desto svårare är det att väcka dem igen, och i vissa fall har det runnit så mycket vatten under broarna att det är totalt omöjligt.

I just det här fallet kan jag dock tycka att om dessa pojkar bidrog till brottsoffrets död så borde de komma ihåg det, just eftersom de blev "påminda" om det i ett mycket tidigt skede.

Jag hoppas att pojkarna är oskyldiga, och att det kommer någon lösning så småningom som inte involverar dem. Tyvärr så tror jag inte på det. Jag tror att de hade ihjäl Kevin.

Minnen av stark emotionell karaktär koms ihåg. Man kan förtränga dem, dvs strunta i dem, men det betyder inte att det inte finns där. Sedan kommer man ihåg väldigt lite av barndomen rent generellt men det är en annan femma. 7-åringen borde komma ihåg om han gjort det, men efter alla förhör är allt ett enda blurr för honom.

Jag tror inte heller att de förträngt händelserna runt mordet. Jag tror också att det rimligaste teorien fortfarande kanske är att de begått det och nu inte vill kännas vid det. Jag är också starkt negativ till att förträngda minnen existerar.

Men om de talar sanning så handlar det ju inte om förträngda minnen av mordet utan att de inte minns något mord för att de varken utfört eller bevittnat det, inte för att de förträngt minnet av det. Eller?

Istället för förträngda minnen handlar det då om något annat här, nämligen att de via ledande frågor i förhören och uppmaningar att berätta som lett till att de börjat fantisera ihop svar som skall tillfredsställa förhörsledarna i vuxen ålder har svårt att skilja på det som verkligen hände och sådant de tror inträffade.

Och den sortens felaktiga minnesbilder som inte stämmer med verkligheten existerar definitivt.

Vilket var ungefär det jag sa. Jag vet detta eftersom jag har erfarenhet av just det. Jag var med om en traumatisk sak när jag var 17-18, tänkte inte på det, mao trängde bort det omedvetet. Sedan 10+ år senare så nämnde en familjemedlem den händelsen, min första tanke var att han/hon snackade goja, sen var det som att det tändes små lampor i min hjärna, en efter en, och plötsligt mindes jag också händelsen och insåg att jag inte tänkt på den överhuvudtaget sedan det hände. Hade det gått femtio år istället för tio så är jag högst tveksam till att jag hade mints(säger man så?) det överhuvudtaget, med tanke på hur långt borta det var efter bara tio år.

Har nu läst fup och det verkar ju faktiskt som det är 7 åringen som är skyldig

Har nu läst fup och det verkar ju faktiskt som det är 7 åringen som är skyldig

Var har du fått tag i den?