Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Minns en minst sagt speciell kille i grundskolan som en gång fick den briljanta idén att med en häftapparat skjuta in en häftklammer i sin egen hand - det var alltså inte en olyckshändelse utan han gjorde det självmant. Låt oss säga att det inte slutade så väl.

Vi hade ett cp i parallell klassen. Han sprang runt lite som han ville.
En dag stod han med en klass han inte ens tillhörde och väntade på lektion.
En kille säger då "Niklas, du har något på snoppen."
-Va? svarade cpt, och började ta ner byxorna och kalsongerna för att titta.
Alla grabbar började apgarva och tjejerna skrika o titta bort i panik.

Goda tider.

När jag växte upp hade vi ett riktigt särbarn med ADHD i paralellklassen som vi kan kalla F. F är en legend och ställde till med mycket roliga och minnesvärda händelser under skoltiden.

En favorit var när han skickade en apelsin med full kraft i ryggen på en mattant som vänder sig om och skriker Vem var det varav F svarar det var inte jag varav mattanten svarar F du har ljugit för mig förut.

En annan gång blev F utkastad ur matsalen efter att ha stått och jonglerat med frukter.

En minnesvärd episod var när han samlade ihop engångstallrikar av papp som folk inte hade slängt i soptunnan i skolcafeterian utan bara lämnat på borden. Dessa använde han sedan som frisbeen och kastade dem en efter en mot de elever som för dagen bemannade cafeterian.

En annan dag fick han för sig att prova en av skolans brandsläckare inomhus.

I högstadiet fällde F på en fest den sköna kommentaren: Ju mer jag dricker desto lugnare blir jag, vilket var sant. Alkoholen dämpade honom helt och för första gången på 9 år så satt han helt tyst i ett hörn helt i sin egen värld.

F var mest oförarglig. En gång fick han dock ett ryck och klippte till mig i bakhuvudet med en skolbok under en lektion. Nästa lektion så hämnades jag på samma sätt och då högg han mig med en blyertspenna rakt igenom underläppen.

Detta är bara ett axplock av saker som F ställde till med under våra 9 år tillsammans. Trots sin ADHD diagnos så gick han ut grundskolan med skyhöga betyg och det gick väldigt bra för honom senare i livet.

Jag bara väntar på att jag ska dyka upp

När jag gick i grundskolan på 80 talet så hade vi en dampunge som rätt vad det var kunde börja kasta, stolar, saxar eller vad som helst och bara flyga på vem som helst och börja slåss. Detta kunde ske helt utan anledning under lektionerna likväl som på rasterna.

Sen kunde mongoungen få för sig att äta allt från gräs till mask till bajs. Någon gång lyckades han klättra upp på skoltaket och hoppa ner därifrån, vill minnas att detta var i lågstadiet, kanske i tvåan. Han landade i ett buskage och bara fick lite rivsår.

Men denne unge blev allt mer aggressiv och fick mer och mer utbrott vilket faktiskt resulterade i att flera föräldrar gick samman och krävde att ungen skulle bort. Blev en del tjafs från skolan som menade att han hade samma rätt till skolgång som alla andra. Föräldrarna menade dock att det gick allt för mycket tid för att hålla ordning på ungen och att övriga klassen och undervisningen blev lidande. Till slut så flyttades mongot till någon särskola. Har fått detta återberättat för mig när jag pratade med morsan om detta minne för många år sen.

Sen minns jag att han kom tillbaka i högstadiet, men han blev inte långvarig innan han fick gå åter till särskolan.

Kan dock tänka mig att detta var som en ren sommarbris i jämförelse med hur det är i skolan idag. Inte konstigt att Sveriges skolresultat står sig sämre och sämre.

Jag minns en person i högstadiet. Han var inte direkt CP, men kunde lacka ur fullständigt. Speciellt i nian. En gång kastade han plötsligt en stol i klassrummet mot sina klasskompisar efter att blivit provocerad.
En annan gång på en hemkunskapslektion så attackerade han helt oprovocerat en annan kille med en gaffel i ryggen.
Det var synd om killen. Han var inte riktigt frisk.

Det är sent sjuttiotal någonstans på den skånska landsbygden. Mitt i byn ligger kyrkan och brevid denna, en äldre skolbyggnad i rött tegel, byggd tidigt 1900tal.
Här insöp undertecknad de första tre åren av kunskap som tillhandahölls av staten.
En dag dyker en ung någorlunda jämnårig pojke, låt oss kalla honom Uno, upp..
Uno har en annorlunda dialekt, men vad som är talfel eller dialekt är svårt för oss att avgöra.
Uno har nämligen väldigt udda betoningar på ord plus ett lätt stammande.
Så det var inte lätt att kommunicera med grabben..

Under rasterna när det sparkas boll på grusplanen framför skolan, står han bara och stirrar på alla som springer runt honom, utan att delta utan snarare förvirrad av alla som springer runt. Han förstår nog inte vad spelet/leken går ut på.
Men Uno gillar brottning/kast med liten elev. Då sken han upp och hängav sig åt denna enkla fysiska sport, dock blev antalet motståndare allt färre rätt så fort då Uno var ganska, ..ehh "burdus". Han kastade helt enkelt folk till höger och vänster samtidigt som han småskrattade tyst på det sätt som bara utvecklingsstörda kan..

Jag kommer ihåg att han hade uppenbara problem med att läsa/högläsning, då han vid dessa tillfällen i skolan helt enkelt, vid uppmaning av läraren om att läsa en mening, frustade och fräste så saliven stänkte ner på boken några sekunder innan helt plötsligt började banka knytnäven rytmiskt i bänken.

-Uno, kan du läsa nästa mening?
..Fff..*snörvel*..ffFFsch.. sch.. fschaa..*BANK*..fffa..*BANK..aaAAAA..*BANK*..aa*BA NK*aa*BANK* *BANK*..fascccctjjörgl*BANK BANK BANK*
-Det är bra så Uno, Åsa kan läsa nästa mening istället.

Kommer inte ihåg så mycket av vad som skedde i skolan utan bara på rasterna, att nåt inte stämde.
Han gick hos oss något halvår/ en termin innan han flyttade. Såg honom aldrig mer.

Har nu läst igenom denna tråd och känner att jag också vill bidra.

Från årskurs 5 - 9 gick jag i samma klass som en kille vi kan kalla för Robin. Robin var kort sagt en mycket speciell individ. Under mellanstadietiden var han att betrakta som klassens "damp-barn". Han var ökänd för att få ruskiga vredesutbrott när skolarbetet inte föll honom i smaken eller när han blev på dåligt humör. Om något av dessa vredesutbrott skedde i klassrummet var det bäst att ta skydd och försöka undvika att få saxar, pennor, stolar eller bänkar kastade på sig. En gång i årskurs 6 blev Robin sur på vår lärare. Anledningen till detta var att han var missnöjd med terminens nya bänkplacering. Robin hade placerats bredvid en tjej, vilket var något han ej kunde acceptera. Trots diverse vredesutbrott, gråt och skrik så vägrade läraren låta Robin få en ny placering i klassrummet. Som hämnd för lärarens beslutsamhet att inte låta Robin byta plats klippte han av sin bänkgrannes hår under en pågående lektion. Hon hade haft håret uppsatt i hästsvans vilken Robin klippt av. Denna incident slutade med att Robin blev avstäng en vecka.
Bortsett från hans vredesutbrott var Robin även känd för att vara helt skamlös när det gällde att visa kuken i tid och otid. Vid ett tillfälle stod Robin ute på skolgården omringad av elever och demonstrerade hur töjbar hans förhud var genom att stoppa upp småsten och pinnar innanför förhuden.

Under högstadietiden blev Robins vredesutbrott mindre påtagliga. Istället framträdde hans konstiga beteende mer och mer. Några urval av de minnen jag har av Robins konstigheter är: äta rå kyckling under en hemkunsapslektion eftersom "det är ju gott!". Hoppa ut ur ett fönster på andra våningen för att slippa göra ett historiaprov. Olla skåpet tillhörande en tjej han var förtjust i. Bli avstängd från skolans biblotek efter att han skitit i en papperskorg. Robin blev även under högstadiet avstäng på livstid från bygdens djuraffär. Anledningen till detta var att han upprepade gånger försökt stjäla akvariefiskar. Vad han skulle med dessa till är oklart eftersom han ej ägde något akvarium.

Vad Robin gör idag vet jag inte. Efter att min klass slutat 9an började jag på en gymnasieskola i grannstaden och Robin började på någon hantverkslinje.

Men till vilken nytta? De kommer i bästa fall bara städa dass efter utbildningen, men i regel så hamnar de i fängelse eller dör kort efteråt.

De absolut flesta hamnar inte i fängelse. Långt många fler sopor sitter ensamma och super i sunkiga lägenheter runt hela Sverige.

Vi hade en Turk i vår klass på högstadiet, eller vi hade 3 st Turkar som inte hörde hemma ibland oss Svenskar. Det var 2 tjejturkar och en manlig turk. Den manliga turken skulle jämt slåss, kallade man honom för jävla svartskalle och beklagade att Adolf hade glömt göra en slutlig lösning på hans familj, så blev han ursinnig skulle slåss änunu.

Förvånad att han blev förbannad?