Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

Kom ihåg när jag gick i 1an hade vi en kille lik karaktären ''klimpen'' i Bert filmerna. Han var alltid delaktig och mest brutal av alla i snöbollskrigen.
Han gjorde alltid isbollar och smugglade ner små stenar och hårda saker i snöbollarna. Likt en jättegorilla hittade han alltid ett mål som han riktade in sig på för att sedan lägga till ett skräckinjagande vrål och springa emot stackaren.

En av gångerna blev naturligtvis jag utsatt för den förvuxne 10 åringens attacker. Han hade byggt ett jättestort snöfort som han var så stolt över. Den stod säkert där i två veckor och han hade pimpat till den lite med en dödskallevimpel. Jag och några klasskamrater bestämde oss för att förstöra dennes näste. Sagt och gjort rörde vi oss bestämt mot snöfortet med diverse tillhyggen och slaktade den för fulla muggar. Och just när vi var klara så hörde vi ett högt och brutalt vrål, självklart stod jättegorillan med mördande ögon 20 meter ifrån oss. Mina kamrater fattade den knipa vi nu befann oss i och la benen på ryggen fort som fan. Medan jag stod stilla i mitt livs chock, gick gorillan fram till mig tog tag i nacken och gav mig en brutal 2 minuters mulning tills en lärare kom till undsättning. Gorillan orsakade även en del hjärnskakningar på en del personer.

Får man fråga hur gammal du är?

Haha i mellanstadiet hade jag ett riktigt mongo i klassen, fick såna utbrott ibland, kastade stolar i klassrummet, en gång fick läraren jaga honom runt klassrummet, han sprang under borden o sånt o gömde sig hahahah helt cp garvar än idag när jag tänker på det,

Hahaha! Hade ett liknande CP i min klass på lågstadiet. Han vrålade rakt ut i klassrummet hela tiden och vägrade alltid göra som läraren sa. När någon sa emot så skrek han och la sig på golvet med armar och ben som sparkade i golvet. Slutade med att läraren ibland fick SLÄPA ut honom ur klassrummet.

Ja herregud

I låg-/mellanstadiet var det en unge vid namn Simon som var lite efter på det mesta, en dag fick han för sig att springa och tackla folk på skolgården. Han kunde komma springandes bakifrån och hoppa på folk och tyckte att detta var jätteroligt. Vi markerade tydligt att detta inte var uppskattat och bad honom att gå iväg så vi kunde spela bandy.

Fast han fortsatte som vanligt, så ser jag i ögonvrån att han springer mot mig. I sista sekunden hoppar jag undan så att han springer in i en vägg. Inte speciellt hårt, och med sidan av kroppen först. Men han ramlar ihop och börjar gråta. Sen går han därifrån.
En stund när vi spelar 'kingout' kommer det fram en kompis till mig och säger att Simon leter efter mig.... Jaha tänkte jag och och går mot klassrummet.
Då ser jag Simon komma med en stor gren och när han ser mig får han en hatisk blick i ansiktet, lyfter grenen över huvudet och springer efter mig.
Jag sprang ifrån honom och sen såg jag inte honom mer den dagen.

En annan dag placerade han nålar i frökens stol, en annan lärare vid namn Karin såg detta och skällde ut honom. Han började gråta och sprang iväg from klassrummet. Efter en stund kommer han tillbaka med en gatsten och kastar in den i ett växthus på skolgården, vilket vi såg från klassrummet. Sen är han borta en stund och när vi slutar lektionen kommer han med en bandyklubba och ska in i klassrummet samtidigt som han säger "VAR ÄR KARIN? JAG SKA SLÅ HENNE!"

Efter lite annat smått och gått försvann han från skolan, ingen kände honom väl och visste vart han tog vägen. Sedan kom han tillbaka efter ca 2 år lugn som en filbunke. Tydligen var det något anger management som gick ut på att tröstäta med tanke på hans nya vikt.

Även jag hade ett riktigt mongo i min klass (diagnoserad med både ADHD och DAMP!) i mellanstadiet. Flera gånger hotade han hela klassen med att hugga huvudet av våran föräldrar etc. vilket bara resulterade till en enda stor show!

Minns speciellt en gång när han började kasta stolar åt både höger och vänster. När våran lärare fick tag på honom så skrek han ut "Din mamma!" till vårat lärarpar (och ja, han var inte någon toppen elev på diktamen). Man ser riktigt hur en av lärarna börjat tända till lite och kort efter så skriker damp-barnet ut samma sak igen varpå läraren svarar: Din mamma också!

Andra saker som han har hittat på är lite varierande. Sönder slagna rutor med knytnävarna, retat städpersonalen, slänger pappershanddukar i toaletten. Ja, listan är lång. Men den händelsen kommer alltid att finnas med mig!

En polare till mej som gick IV vart le på en cp-unge som hållt på å kallat han för
en massa saker och sagt att han skulle knulla hans mamma, så till slut brast det
för honom och han tog tag i en stol och slog den i ryggen/huvudet på negern
efter det kommer han ut och berättar vad som hänt för oss, och efter honom kommer negerns/cp-ungens elev-assistent ut och vill bjuda honom på kaffe!

han var normal förut tills han åkte spark rakt in i en lyktstolpe sen efter det så
blev han retarded...

HAHAHA!!!! JAG DÖR!!

När jag var 8-9 år kanske så var jag kompis med "Babybjörn" som jag bodde granne med.
Denna snubbe hade någon sorts damp eller något och hade en imponerande samling med gamla nokia telefoner som han förvarade i en ica kasse.
Vi brukade sitta på hans rum och det enda han pratade om var telefonerna.

En dag så kollade jag in igenom deras badrumsfönster, och möts av en syn som skulle lamslå vilken människa som helst. Han ligger i badet, naken med sin mamma. Vill inte veta vad dom gjorde där

Våran vänskap slutade när jag kallade han dampbarn och han sprutade ner mig och våran barnvagn med vatten.

CP-unge som jag kommer ihåg mest.

På fritids hade vi en såndär JÄTTESTOR madrass.. alltså en sån man har i gymnastiksalen, så alla sprang runt och lekte i gymnastiksalen, jag hade med mig en tidning som jag låg på mage och läste på den här madrassen.

Varpå skitungen från ingenstans springer (man hör det tydligt.) hoppar och göra ninjamove, landar med sitt knä i min nacke.
Inget större hände honom, jag hade asont jättelänge.


Hade det hänt idag hade jag inte kunnat kontrollera mig, helt jävla oprovocerat what the fuck!

hahaha, klart ingen gillar nördar som ligger å läser när man har jumpa ju XD

I sexan hände en rätt skum grej:

Hade gått i samma klass som Fredrick (som han hette) ända sen lekis och vi hade aldrig umgåtts eller bråkat heller, så det var väldigt neutralt mellan oss.
Vi pratade inte mycket, och ägnade inte mycket tid åt varandra över huvud taget.

Dom andra i klassen var dock på han ganska hårt, och jag umgicks med bland annat en av dom här killarna men hade ingen del i att han blev mobbad.

Hade vid ett flertal tillfällen försvarat han när dom varit övergrova och då hade ungen i fråga uppskattat mig för att vara lite trevligare och vi hade pratat lite för första gången då och kommit fram till att vi kom överens ganska bra osv.

En dag efter lunchen när jag, en kompis och Fredrick hade ätit klart före dom andra och gått till vårt klassrum tar jag fram en hemmabakad bulle Morsan hade skickat med mig, och börjar äta.

Fredrick frågar mig om jag ville dela min bulle, dock avvisar jag och säger att jag vill äta hela själv för jag var hungrig och jag åt inte mycket av maten.

Från ingenstans hoppar killen till mot mig, från att vara helt lugn till att bli rasande på en sekund och slänger ner mig på marken, tar stryptag och håller hårt, utan tanke att släppa.

Jag blev chockad till max och kunde inte göra något, utan låg och sakta försvann bort medans synen blir mer och mer suddig.
Turligt nog lyckades min polare efter 10-15 sekunder slita bort han (han var mycket större än oss).

Ändå väldigt galen grej som jag inte tänkt på ett bra tag, kände för att skriva av mig.

Värt att nämna är att denna killen var känd för att vara väldigt konstig och gick på Karate där han hade gult bälte (inte direkt bra efter 5 år om man säger så) dock skröt han gärna om detta och spenderade stor del av rasterna i femman och sexan av att stå ensam vid vad vi kallade "Fredrick Hörnan" och göra luft-ninja-karate-sparkar.

Han försökte väll verka skräckinjagande!

Hans Pappa kallade vi för Satan, pga att han 24/7 var rosen röd i ansiktet.
Han brukade komma till skolan bara under rasterna, då han stod vid cykelstället (runt 20-30 meter från själva lekplatsen) och sneglade bort mot ungarna som lekte för att se till att ingen var och retade Fredrick. (Skum grej med det här är att när han började med det hade hans pöjk bra med kompisar, och var en helt vanlig snubbe i klassen, som smälte in och fungerade ihop med andra ungar.)

Sorgligt att han just blev mobbad, för att hans Pappa var så speciell och obviously inte hade gett han den enklaste uppfostringen.

Mor hans sa aldrig något, så det var ju lite mans dominans i huset kan man säga.

När 10 mins rasten hade gått, körde han i alla fall hem igen. Och kom tillbaka nästa rast. Skum snubbe som fan.
Dom hade det inte lätt i familjen som sagt och värt att lägga till är att Fredrick verkar blitt en skön typ nu efter lite terapi och/eller stryk från Satan.

En annan kul grej är att enda anledningen (förutom hans Far då) till att han igentligen var utsatt var för han hade sina Jeans uppdragna till brösten, och älskade att gå runt och puta med rumpan.

SÅG SJUKT UT !