Citat:
Ursprungligen postat av Valhall
Efter att ha läst lite ur Cornwells bok så börjar man misstänka Walter Sickert mer och mer som Jack the Ripper!
Något jag undrar över är just hur Jack lyckades hålla sig undan och inte ens få sin identitet avslöjad då andra mördare åkte fast ganska fort. Men med tanke på att han var anatomiskt instuderad så måste han ju varit otroligt begåvad och smart.
Jag tycker det läskigaste är när han skriver i en av sina brev att han är mitt framför näsan på polisen hela tiden och har alltid varit, men lika förbannat så ser de honom inte.
Och varför blev morden brutalare för varje gång? Från ett litet lätt snitt på Nichols till total jävla massaker av M.J. Kelly! Blev han upprörd över att polisen aldrig kunde ta fast honom? Han kanske ville åka fast!
Personligen är jag inte direkt överfascinerad av "modernt tänkade", vinberusade frilansare till Ripperologer - synnerligen inte Patricia Cornwell. Nog har hon en del goda argument som talar för sin sak, men överlag är hennes bevisbörda icke-hållbar och konklusionsmässigt överilad; d v s hon kan dra helt sinnesjuka parallelller. Nu säger jag inte att hennes literatur inte är att rekommendera (jag anser att allt som kan användas i kriminalforskning är att använda) men hennes analytiska förmåga verkar vara alltför enspårig. Men det är min åsikt. Ang. morden och Jack's i det närmaste Katt och Råtta lek, samt den varierande metodiken, så brukar ju ett antal teorier tas upp i och med det nämna:
1) "Jack" bestod av ett flertal mördare; alternativt för varandra helt okända gärningsmän.
2) Jacks seriemördar-psyke fick megalomanisk effekt - det hela blev en lek: "gränstestning".
3) Jack hade connections med polisväsendet, alt. med "
The Royals" (läs: societet)
4) Jack var en så alldaglig man att han gick obemärkt förbi.
5) Jacks förmåga att fullständigt lura myndigheterna och begå de bestaliska brotten var ett medialt påhitt, och ett knep från journalisternas sida att sälja fler lösnummer.
etc, etc... Det finns en rad olika teorier. Själv försöker jag att inte vara alltför konspiratorisk, och tar snarare de "ripperologiskt inkorrekta" teorierna - d v s just de av konspiratorisk karaktär - med enorm källkritik och nypa salt.