Nordkorea - bisarrt, fascinerande, sjukt

Grattis till att du öppnat ögonen. Här har du lite mer bakgrund som ger perspektiv.

Halva saken runt personkulten i Nordkorea är kulturellt östasiatiskt. Folket där vill ha det så, och de väntar sig att ledaren skall ha en kult runt sig. Det här är någonting som de fallit in i, av kulturella skäl. Det finns flera exempel på att Kim Jong-Il ogillade att vara föremål för det här. Han lär has sagt detta till flera ryska politiker och hintat om saken till Madeleine Albright. Men han hade inget val.

Om du tittar på samtliga länder i regionen så har de haft en kejsare som ansågs gudomlig, dyrkades som en gud och behandlades med slavisk åtlydnad.

Japanske kejsaren känner alla till --- det var bara 75 år sedan unga pojkar gladeligen gav sina liv för kejsaren i självmordsattacker, medan föräldrarna såg detta som en ära.

(Min egen mamma har 6 äldre bröder som föddes "för kejsaren" under kriget. Min mormor och morfar tyckte det var helt naturligt att följa kejsarens uppmaning att skaffa en stor familj, och det har de aldrig ångrat. När det blev son efter son så kände de sig oerhört speciella och priviligerade.) De fick en gång ett grattistelegram från kejsaren, till alla sönerna som de hade inramat på väggen.

I Kina likaså -- alla vet att den kinesiske kejsaren var en gud som levde i den förbjudna staden fram till den kommunistiska revolutionen.

I Korea innan kriget så dyrkade man den kinesiske kejsaren, Buddha och Konfucius. Landet var ockuperat och hårt exploaterat av Japan som var den lokala kolonialmakten.

Runt om i Östasien är det fortfarande i princip tävling om vem som har den största Buddha-statyn. De är så groteskt stora nu att de snart syns från yttre rymden... Där har du ett till tecken på dyrkan av en ledarfigur.

Nordkorea har i stället för en gigantisk buddha staty (vilket vore osocialistiskt..), en gigantisk Kim Il Sung staty... En människa når upp till statyns fotsula.

När USA ockuperade Japan och Sydkorea och införde sitt kapitalistiska system så blev företagsledarena de nya halvgudarna. Ingen kritiserade den som byggt upp en affärsimperium. Hans ord blev lag inom företaget. De anställda gav allt i karriären, 14 timmarsdagar som norm och exakt åtlydnad och lojalitet mot företagsledaren. Därifrån har man de asiatiska "tigrarnas" ekonomiska framgång.

I Kina så överfördes kejsardyrkan först till Mao.
Eftersom detta ledde till den destruktiva kulturrevolutionen så insåg kommunistpartiet att en sådan personkult inte fick upprepas. Det blev tomt ett tag, fram tills man bytte till marknadsekonomi.

Ryssland som är starkt influerat av Asien har haft sin flirt med det här också.

• Tsaren var en gudomlig figur och ryskortodoxa kyrkan har nyligen helgonförklarat samtliga medlemmar av den sista tsarfamiljen i enlighet med deras tro.
• Lenin blev en kultfigur utan like som fortfarande är älskad och beundrad av flera generationer.
• Stalin ("mannen av stål" betyder hans namn, är precis den typ av ledare ryssarna traditionellt gillar. Macho och tuff. Han skulle vunnit Stats TVs tävlingen om den bäste ryssen genom tiderna, ifall man inte blivit generad över kritik från andra länder och manipulerade resultate så Stalin bara kom två. Och han är inte ens ryss, utan etniskt georgier.

Poängen är att detta är ett kulturellt fenomen i Östasien.

Kulten runt KIM familjen är inte något konstig utan helt logiskt om du ser den större bilden.
I andra östasiatiska länder har man antingen varit ockuperad och influerad av USA så länge att det här börjat dala... eller så har man överfört dyrkan till annat.

Vi har inte mer rätt att göra oss roliga eller klaga på detta, än Nordkorea har rätt att klaga på midsommarfirande, svensk feminism eller Sveriges utrikespolitik.

Kartan är alltså inte bara en innehållslös rekvisita, den är inte ens rätt gjord.

Visst. Det här är inte på allvar. Det är ett retorikkrig. Dåligt jobbat av Nordkorea. Skall de använda sån rekvisita så kan de väl åtminstone se till ett den är genuin.

De som däremot är allvarliga är USA. Nu när kriget i Irak är över och Afghanistan lider mot sitt slut så är de på jakt efter nästa man till rakning. Libyen och Syrien har man också mer eller mindre där man vill ha dem.

Grattis till att du öppnat ögonen. Här har du lite mer bakgrund som ger perspektiv.

Halva saken runt personkulten i Nordkorea är kulturellt östasiatiskt. Folket där vill ha det så, och de väntar sig att ledaren skall ha en kult runt sig. Det här är någonting som de fallit in i, av kulturella skäl. Det finns flera exempel på att Kim Jong-Il ogillade att vara föremål för det här. Han lär has sagt detta till flera ryska politiker och hintat om saken till Madeleine Albright. Men han hade inget val.

Om du tittar på samtliga länder i regionen så har de haft en kejsare som ansågs gudomlig,

Grattis till att du öppnat ögonen. Här har du lite mer bakgrund som ger perspektiv.

Halva saken runt personkulten i Nordkorea är kulturellt östasiatiskt. Folket där vill ha det så, och de väntar sig att ledaren skall ha en kult runt sig. Det här är någonting som de fallit in i, av kulturella skäl. Det finns flera exempel på att Kim Jong-Il ogillade att vara föremål för det här. Han lär has sagt detta till flera ryska politiker och hintat om saken till Madeleine Albright. Men han hade inget val.

Om du tittar på samtliga länder i regionen så har de haft en kejsare som ansågs gudomlig, dyrkades som en gud och behandlades med slavisk åtlydnad.

Japanske kejsaren känner alla till --- det var bara 75 år sedan unga pojkar gladeligen gav sina liv för kejsaren i självmordsattacker, medan föräldrarna såg detta som en ära.

(Min egen mamma har 6 äldre bröder som föddes "för kejsaren" under kriget. Min mormor och morfar tyckte det var helt naturligt att följa kejsarens uppmaning att skaffa en stor familj, och det har de aldrig ångrat. När det blev son efter son så kände de sig oerhört speciella och priviligerade.) De fick en gång ett grattistelegram från kejsaren, till alla sönerna som de hade inramat på väggen.

I Kina likaså -- alla vet att den kinesiske kejsaren var en gud som levde i den förbjudna staden fram till den kommunistiska revolutionen.

I Korea innan kriget så dyrkade man den kinesiske kejsaren, Buddha och Konfucius. Landet var ockuperat och hårt exploaterat av Japan som var den lokala kolonialmakten.

Runt om i Östasien är det fortfarande i princip tävling om vem som har den största Buddha-statyn. De är så groteskt stora nu att de snart syns från yttre rymden... Där har du ett till tecken på dyrkan av en ledarfigur.

Nordkorea har i stället för en gigantisk buddha staty (vilket vore osocialistiskt..), en gigantisk Kim Il Sung staty... En människa når upp till statyns fotsula.

När USA ockuperade Japan och Sydkorea och införde sitt kapitalistiska system så blev företagsledarena de nya halvgudarna. Ingen kritiserade den som byggt upp en affärsimperium. Hans ord blev lag inom företaget. De anställda gav allt i karriären, 14 timmarsdagar som norm och exakt åtlydnad och lojalitet mot företagsledaren. Därifrån har man de asiatiska "tigrarnas" ekonomiska framgång.

I Kina så överfördes kejsardyrkan först till Mao.
Eftersom detta ledde till den destruktiva kulturrevolutionen så insåg kommunistpartiet att en sådan personkult inte fick upprepas. Det blev tomt ett tag, fram tills man bytte till marknadsekonomi.

Ryssland som är starkt influerat av Asien har haft sin flirt med det här också.

• Tsaren var en gudomlig figur och ryskortodoxa kyrkan har nyligen helgonförklarat samtliga medlemmar av den sista tsarfamiljen i enlighet med deras tro.
• Lenin blev en kultfigur utan like som fortfarande är älskad och beundrad av flera generationer.
• Stalin ("mannen av stål" betyder hans namn, är precis den typ av ledare ryssarna traditionellt gillar. Macho och tuff. Han skulle vunnit Stats TVs tävlingen om den bäste ryssen genom tiderna, ifall man inte blivit generad över kritik från andra länder och manipulerade resultate så Stalin bara kom två. Och han är inte ens ryss, utan etniskt georgier.

Poängen är att detta är ett kulturellt fenomen i Östasien.

Kulten runt KIM familjen är inte något konstig utan helt logiskt om du ser den större bilden.
I andra östasiatiska länder har man antingen varit ockuperad och influerad av USA så länge att det här börjat dala... eller så har man överfört dyrkan till annat.

Vi har inte mer rätt att göra oss roliga eller klaga på detta, än Nordkorea har rätt att klaga på midsommarfirande, svensk feminism eller Sveriges utrikespolitik.

Grattis till att du öppnat ögonen. Här har du lite mer bakgrund som ger perspektiv.

Halva saken runt personkulten...

(Min egen mamma har 6 äldre bröder som föddes "för kejsaren" under kriget. Min mormor och morfar tyckte det var helt naturligt att följa kejsarens uppmaning att skaffa en stor familj, och det har de aldrig ångrat. När det blev son efter son så kände de sig oerhört speciella och priviligerade.) De fick en gång ett grattistelegram från kejsaren, till alla sönerna som de hade inramat på väggen.

I Kina likaså -- alla vet att..

Svar på dina frågor

Varför det behövs en militär:

• För att USA har 50,000 man, sex baser och kärnvapen utmed gränsen mot Nordkorea och har pratat om kommunismens ondska i 75 år nu.... USA pratar regelbundet om ett anfall och har en stor militärövning för att öva invasion av Nordkorea varje år precis på gränsen till Nordkorea. I Nordkorea är man rädd och orolig och förbereder sig för ett anfall utifrån. Inte att man själv deltar i en attack. De tror att de kommer att bli attackerade och med goda skäl. Irak, Afghanistan, Libyen och otaliga regimer i Sydamerika. Bay of Pigs osv.
• Det vore rent ut sagt korkat att inte ha en stor arme. Efterom de inte har moderna vapen så kompletterar de med lång militärtjänstgöring i stället, och stenhård träning. På samma sätt som Israel kompenserar för sin relativt lilla befolkning men stora skyddsbehov genom att satsa stenhårt på en stor och vältränad arme.
• I fredstid används soldaterna till allt möjligt, tex byggprojekt, trafikdirigering och arbeta i lokaltrafiken i storstäderna. Gränsen mellan civil och militär är ganska luddig.
• Just nu så tillämpar Nordkorea av nöd en stategi som kallas "militären först" vilket i princip går ut på att militären prioriteras över civila. Eftersom i princip alla i hela landet har anknytning till militären så gör det bara att militärkontakterna blir ett sätt att få tillgång till sånt som annars kan vara svårt att få tag i, tex dyra mediciner.

Varför de bannar internet:

• För att de anser att nyheter utifrån är infiltration av fiendepropaganda. Om du läser mycket av det som skrivs om Nordkorea som faktiskt inte är sant, så inser du ju att det ligger något i detta.
• De vet att fri media var i princip det som ledde till Sovjetunionens fall, och Nordkorea vill inte repetera samma misstag.
• De som jobbar inom IT industrin i Nordkorea (de har en del outsourcing firmor) får specialtillstånd att använda internet. Man kan nog utgå från att de inte kan hänga på debattsidor eller besöka sydkoreanska sidor. Men de får använda IT resurser på nätet och det finns många IT sidor som rapporterar hits och frågor från användare som verkar finnas i Nordkorea.
• Det är idag inte ovanligt att medelklassfamiljer i Nordkorea (i städerna) har dator hemma. De som har telefon kan använda modem och ringa upp en slag BBS eller internt Intranet som används lokalt. Japanska hackers lyckades ta sig in där en gång, i ca 10 minuter., och rapporterade att det var intressant utbud inklusive en slags inhemsk Youtube, nyheter och massor av ftp servrar med mjukvara, eböcker osv. Annars har inga utomstående sett detta intranet.
• Skolor och universitet har datorer som är uppkopplade mot ovan nämnda intranät - detta bekräftas av folk från andra länder som varit utbytesforskare, språk lärare och utländska korrekturläsare i Pyongyang.

Kritik från avhoppare

• De flesta avhoppare tar sig aldrig längre än Kina och lever några år bland den koreansktalande befolkningen i Nordöstra Kina. De är där olagligt och kan bli tillbakaskickade av kinesisk polis.
• De flesta återvänder på eget bevåg med pengar som de sparat medan de var i Kina.
• Det här rör sig om försvinnande små siffror. Någon procent som mest.
• Av den lilla procent som tar sig till Kina så tar sig någon promille vidare till Sydkorea där de automatiskt får asyl under förutsättning att de lyckas ta sig dit, och ansöka, vilket är svårt och dyrt.
• Dessa avhoppare uppmuntras på alla sätt att berätta sina värsta rövarhistorier om Nordkorea. Precis som skedde under kalla kriget. Huruvida det de berättar är sant eller inte vet inget., men ju värre historia de berättar, destå högre i kurs står deras aktier.
• Nordkoreanerna blir ofta diskriminerade i Syd. Många får inga jobb och lever på existensminimum.

Resultatet är att de flesta är disillusionerade och bittra. Det fanns inget gyllene liv att hämta i Sydkorea. Det finns massor av exempel från senare år. på folk som faktiskt återvänt till Nordkorea från Syd. De smyger sig ombord på fartyg till Kina tar sig till nordkoreanska gränsen och återvänder i tysthet om de tror att det kan funka, eller med en historia om att de ändrat sig och nu är 100% lojala mot Nordkorea. Såna folk kan ibland ses på Nordkoreas TV.

Likaså så finns regelbundna avhopp från Syd till Nord. Inte lika många som åt andra hållet , men det förekommer.

Allt ovanstående tystas ned i Sydkoreas press men rapporteras ofta i japansk media som kuriosa.

Svar på dina frågor

Varför det behövs en militär:

• För att USA har 50,000 man, sex baser och kärnvapen utmed gränsen mot Nordkorea och har pratat om kommunismens ondska i 75 år nu.... USA pratar regelbundet om ett anfall och har en stor militärövning för att öva invasion av Nordkorea varje år precis på gränsen till Nordkorea. I Nordkorea är man rädd och orolig och förbereder sig för ett anfall utifrån. Inte att man själv deltar i en attack. De tror att de kommer att bli attackerade och med goda skäl. Irak, Afghanistan, Libyen och otaliga regimer i Sydamerika. Bay of Pigs osv.
• Det vore rent ut sagt korkat att inte ha en stor arme. Efterom de inte har moderna vapen så kompletterar de med lång militärtjänstgöring i stället, och stenhård träning. På samma sätt som Israel kompenserar för sin relativt lilla befolkning men stora skyddsbehov genom att satsa stenhårt på en stor och vältränad arme.
• I fredstid används soldaterna till allt möjligt, tex byggprojekt, trafikdirigering och arbeta i lokaltrafiken i storstäderna. Gränsen mellan civil och militär är ganska luddig.
• Just nu så tillämpar Nordkorea av nöd en stategi som kallas "militären först" vilket i princip går ut på att militären prioriteras över civila. Eftersom i princip alla i hela landet har anknytning till militären så gör det bara att militärkontakterna blir ett sätt att få tillgång till sånt som annars kan vara svårt att få tag i, tex dyra mediciner.

Varför de bannar internet:

• För att de anser att nyheter utifrån är infiltration av fiendepropaganda. Om du läser mycket av det som skrivs om Nordkorea som faktiskt inte är sant, så inser du ju att det ligger något i detta.
• De vet att fri media var i princip det som ledde till Sovjetunionens fall, och Nordkorea vill inte repetera samma misstag.
• De som jobbar inom IT industrin i Nordkorea (de har en del outsourcing firmor) får specialtillstånd att använda internet. Man kan nog utgå från att de inte kan hänga på debattsidor eller besöka sydkoreanska sidor. Men de får använda IT resurser på nätet och det finns många IT sidor som rapporterar hits och frågor från användare som verkar finnas i Nordkorea.
• Det är idag inte ovanligt att medelklassfamiljer i Nordkorea (i städerna) har dator hemma. De som har telefon kan använda modem och ringa upp en slag BBS eller internt Intranet som används lokalt. Japanska hackers lyckades ta sig in där en gång, i ca 10 minuter., och rapporterade att det var intressant utbud inklusive en slags inhemsk Youtube, nyheter och massor av ftp servrar med mjukvara, eböcker osv. Annars har inga utomstående sett detta intranet.
• Skolor och universitet har datorer som är uppkopplade mot ovan nämnda intranät - detta bekräftas av folk från andra länder som varit utbytesforskare, språk lärare och utländska korrekturläsare i Pyongyang.

Kritik från avhoppare

• De flesta avhoppare tar sig aldrig längre än Kina och lever några år bland den koreansktalande befolkningen i Nordöstra Kina. De är där olagligt och kan bli tillbakaskickade av kinesisk polis.
• De flesta återvänder på eget bevåg med pengar som de sparat medan de var i Kina.
• Det här rör sig om försvinnande små siffror. Någon procent som mest.
• Av den lilla procent som tar sig till Kina så tar sig någon promille vidare till Sydkorea där de automatiskt får asyl under förutsättning att de lyckas ta sig dit, och ansöka, vilket är svårt och dyrt.
• Dessa avhoppare uppmuntras på alla sätt att berätta sina värsta rövarhistorier om Nordkorea. Precis som skedde under kalla kriget. Huruvida det de berättar är sant eller inte vet inget., men ju värre historia de berättar, destå högre i kurs står deras aktier.
• Nordkoreanerna blir ofta diskriminerade i Syd. Många får inga jobb och lever på existensminimum.

Resultatet är att de flesta är disillusionerade och bittra. Det fanns inget gyllene liv att hämta i Sydkorea. Det finns massor av exempel från senare år. på folk som faktiskt återvänt till Nordkorea från Syd. De smyger sig ombord på fartyg till Kina tar sig till nordkoreanska gränsen och återvänder i tysthet om de tror att det kan funka, eller med en historia om att de ändrat sig och nu är 100% lojala mot Nordkorea. Såna folk kan ibland ses på Nordkoreas TV.

Likaså så finns regelbundna avhopp från Syd till Nord. Inte lika många som åt andra hållet , men det förekommer.

Allt ovanstående tystas ned i Sydkoreas press men rapporteras ofta i japansk media som kuriosa.

Stackars Nordkorea. Man förklarar krig med halva världen och så lyssnar ingen. Man gör krigsfilmer och så tittar ingen. Ledaren har en huvudroll i filmen och hoppas på en karriär i Hollywood. Går egentligen inte att ta Nordkorea på allvar. Alldeles för mycket prat o knappt någon verkstad alls.
Om dom så bara skjuter av en kinapuff är dom illa ute.