Fri vilja - samlingstråd

Det är sant. Men en människa måste ta sitt egna ansvar för sin överlevnad. Att hävda att absolut determinism råder är inte kvalificerat i handling. Determinism är snarare en form a defaitism.

Målet måste alltid vara för överlevnad, frihet och andra aspekter som främjar utvecklingen.


I denna text så ser det ut som att din slutsats är att ingenting spelar någon roll för allting är ändå förutbestämt. Jag ser det snarare som att denna inställning gör dig till någon annans marionett istället för att ta till handling.

Alla är marionetter eftersom allt är förutbestämt. Allt är ett skådespel som universum spelar upp för sig självt så att säga.

Varför?

För att naturlagarna finns och för att det inte finns några egentliga gränser mellan någonting.

För att du är en del av universum. Du valde aldrig födas till den du är, den du är bara en del av universum som fanns innan dig och som kommer att fortsätta när ''du'' är borta. Du är en observatör som existerar i form av en människa. Frågan är om vi verkligen är fria. Men hur definierar man friheten? Hade det varit sann frihet om vi valde våra liv? Eller är frihet att bestämma vårat egna öde?

Ska ett filosofisk koncept diktera hur vi ska se på världen? Förstår vi ens hur världen fungerar? Det är hittills bara koncept utav våran fantasi. Kanske sann frihet är att inte låta oss dikteras av föreställningar utan att resonera kring verkliga förhållanden.

Från ett filosofisk perspektiv är vi inte jätte fria. Mycket av våra liv styrs av begär och behov och hela livet går bara en cirkel av begär och innerst inne blir vi aldrig lyckliga för att det faktum att du fick ett nytt begär bevisade att dit förra begär inte tillfredsställde fullt och om dit begär inte blir uppfyllt blir du arg, frustrerad eller kanske också ledsen. Sen så finns det så klart ett politiskt perspektiv ifrån hur fria vi är men skulle skriva tills jag dog då.

Inga teorier kan bevisas vetenskapligt. Det man KAN göra är att falsifiera dem. Läs på om Popper.

Men sen en tid tillbaka vet vi faktiskt att det lilla kan ha effekter på det stora. T o m dramatiska såna. Läs på om kaosfenomen.

Ett VÄLDIGT dramatiskt exempel är inflationsteorin i kosmologi enligt vilken fördelningen av all universums materia ytterst bestämdes av subatomära slumpmässiga kvantfluktuationer i inflatonfältet. Dvs t o m hela vintergatan kommer från ett sådant event. Om nu den teorin är sann, men en stor andel av dagens kosmologer tror faktiskt det. Läs på om inflationsteorin i kosmologi.

Det är sant att indeterminism inte automatiskt innebär fri vilja. Något sådant har jag ju inte heller påstått. Faktum är att det t o m finns betydande filosofer, t ex Dennet, som argumenterar för att fri vilja är kompatibel med determinism. Läs på om kompatibilism.

Jo jag är medveten om hur bl a du har härjat i andra trådar. Vill bara påpeka lite försynt att det mest verkar handla om känslor och inte så mycket om kunskap. Visst kan jag ha fel. Men när det gäller dig själv är det svårt att undvika misstanken att det snarare är du själv som lider av tvångstankar om att vara styrd. Det är det du ser när du ser in i dig själv. Men alla andra har ju inte dina tvångsneuroser. Sök hjälp. Du är fri.

Det där är som sagt inte sant. Läs på om kvantfysik. Läs på om kaotiska fenomen.

Ad hominem är det som fungerar allra sämst på mig. Nu orkar jag inte ens bli förbannad, för du är så patetisk, men jag är inte fri, du är inte fri, ingen är fri. Egentligen finns vi inte ens som individer, då också subjekt och objekt är falska begrepp.

Det enda som jag orkar upprepa antingen det nu var jag själv eller någon annan som skrev det innan är att det naturligtvis vore mycket enklare att ljuga och vara optimist, att säga att viljan är fri, att Gud finns och är allsmäktig och god, att kärleken finns, att himmelriket finns osv. Det är bara det att all empiri och logik säger emot det men inte bara all empiri och logik utan också ens ärliga känslor om man låter bli att fixera vid sitt illusoriska ego. Varken förnuftsmässigt eller känslomässigt kan en ärlig person påstå sig ha någon frihet. Den hjälp som finns kommer till mig helt själv en dag. Den heter döden. Den kommer till dig och alla andra också.

Ge ett konkret exempel på hur ett fenomen på kvantnivå kan påverka något ovanför kvantnivå. Igår kväll råkade jag spilla ut ett glas vatten över mitt nattduksbord. Enligt ditt resonemang skulle något på kvantnivå ha kunnat hindra glaset i fallet och rätat upp det igen. Det skedde inte, jag har aldrig sett det ske och jag har aldrig hört talas om någon annan någonsin som har sett det eller något annat ske som skulle påvisa att kvantfysiken påverkar makroobjekt.

Varför skulle du någonsin behöva bli förbannad på att någon säger eller gör något som du själv tror har varit förutbestämt i miljarder år och utan chans att påverka? Fast svaret är förstås att även din reaktion i så fall också har varit förutbestämd i miljarder år utan chans för dig att påverka. Allt bara händer. Eller också är det inte så. Jag förolämpar dig fast jag har en annan valmöjlighet och du har verkligen rätt att bli förbannad för det. Eller välja att spara din energi och låta bli.

Nej igen. Det är inte sant att all empiri och logik säger emot fri vilja. Framför allt styrker det inte din tro på determinism. Men som sagt, även OM världen skulle vara deterministisk finns det filosofer som argumenterar för att fri vilja är kompatibel med determinism. Läs på om kvantfysik. Läs på om kaotiska fenomen. Läs på om vetenskap öht. Läs på om vetenskapssteori (t ex Popper). Läs på om kompatibilism.

Som sagt kan jag ha fel. Rent taktiskt borde jag kanske inte avslöja att det faktiskt finns deterministiska tolkningar av kvantfysik. Dock vet vi ju inte än hur det är. Att då ändå benhårt tro på determinism, är ett *val*. Ett val som du inte behöver göra. När det gäller kaotiska fenomen finns de överallt i *klassisk* mekanik, dvs utan kvant, och förutsätter då faktiskt determinism. Grejen är dock att såna system är otroligt känsliga för initialvillkoren. "En fjäril i Kina..." osv. Även om såna system är deterministiska i princip, så är de på alla tänkbara sätt helt oförutsägbara (dvs för vilket fysikaliskt rimligt tillstånd som uppnås efter en viss ändlig tid, med väder som ett tydligt exempel).

Någon med en blodig köttyxa som symbol talar om för mig att jag ska dö. Borde jag bli rädd? Exakt hur labil är du egentligen?

Mitt intryck är fortfarande att ditt egentliga problem är att du lider av tvångsföreställningar.


Något sådant är det inte någon som har påstått. Men varför spillde du? Sånt där föregås iaf ofta av små händelser som hade kunnat få ett annat resultat. Ganska ofta är det ju nära att det ska hända något. Stolpe in eller stolpe ut? Hur uppkommer en tanke? Finns en briljant matematisk fysiker som funderar mycket på sånt: Roger Penrose, som i flera böcker har argumenterat för en nära koppling mellan tankar och kvantfysik (faktiskt t o m kvantgravitation). Läs gärna någon av hans böcker om det, så får du även en hel del annat på köpet som jag tycker att du ska läsa på om. Dock ska det påpekas att han är lite kontroversiell om det här. Förbaskat läsvärt är det ändå.

Jag tkr att man är fri först när man har analyserat spelet ett tag, det kan ta ett år, och bidragit med en hel del, alla är vi med i spelet! Man jagar något nytt och bidrar med det, det kan vara guld i olika former, the big lie is king, så ibland kan man ljuga, men du måste oxå förklara tricket för någon som inte förstår. Det kan vara karaktärer, olika meningar av lögner ett exempel är att man hellre har kärlek än pengar, alla vet om att det är en lögn förutom hippies som lever efter den. Karaktärer, det gör du genom att spela in dig själv och lägger upp på youtube kanske och du kan sprida det oxå.