Lillebror tvingas flytta till fosterfamilj.

Nu ska jag försöka sammanfatta detta på så bra sätt som möjligt.

Min far och mor har separerat sedan länge. Min far har hittat en ny flamma och hon har en son på 14 år (beskriver honom som lillebror).
Hursomhelst så florerar det tydligen en hel del problem i den familjen och han har nu på sista tiden bott hos en temporär fosterfamilj.

Modern verkar inte visa några ambitioner till att lösa detta problem på ett vuxet sätt och låter honom nu bli skickad till något "ställe" i gällivare där han ska få vara tills de hittar en lämplig fosterfamilj åt honom.

Han är ju nu såklart förkrossad. Han skickas 32 mil från sin flickvän som är det enda bra i hans liv just nu och jag vädjar nu till er om hjälp.
Det är socialförvaltningen som står för alla flytter osv.

Hur ska han gå tillväga för att få sin vilja igenom? Han har accepterat det faktum att han inte kan bo hemma. Det han vill är att bli placerad i Piteå.
Eftersom han inte är myndig så kommer de ju försöka styra honom så mycket som möjligt.

Det som JAG skulle gjort om jag var 14 år och satt i denna situation är att hota om självmord om jag inte får min vilja igenom men det är ingen jag vill tipsa honom om.

Har ni några tips/råd?

hinner inte skriva så utförligt som jag skulle vilja för jag måste springa iväg nu. återkommer till trpåden senare

ont, om han inte är din riktiga bror, varför bryr du dig då?

Kanske tycker om och bryr sig om killen fast de inte är bröder, kanske rent av vill att det ska gå bra för honom. Det behövs inte blodsband för att försöka hjälpa någon.

Toskala

Har han någon han kan bo hos i närheten?
Om inte, så finns det inte mkt han kan göra, för han kommer inte få bo själv.
Varför skulle det hjälpa med att hota med självmord?
Att visa hur desperat han är för att få stanna kvar?
I bästa fall så kommer det helt enkelt att inte funka.
I värsta fall så kommer dom inte se igenom hans spel, tro att han är seriös och det skulle vara anledning nog för soc att omhänderta och placera honom på psyket med hjälp av LVU (Lagen om vård av unga).

Han kan skrika och bråka om dom inte lyssnar, men annars så är det bara att gilla läget och tacka föräldrarna för vilken sketen situation dom försatt sin son i.

OT raderat
//Moderator

Det absolut dummaste är väll somsagt att du ber lillebrorsan att hota med självmord. Såna fasoner kan istället ge soc en anledning att sätta honom på psyket eller ännu värre, på något låst behandlingshem. Försök snacka med din farsa om det inte finns någon lösning, te.x familjeterapi som nya flamman kanske kan gå med på. Annars är det nog ganska kört för din lillebrorsa eftersom soc inte har särskilt många resurser. Förutom familjehem då som det inte finns särskilt många av, eller särskilt trevliga alla gånger heller.

För att det finns folk som bryr sig om andra, blodsband eller ej?

@TS: Att hota med självmord skulle, som tidigare påpekats, inte hjälpa ett dugg. Jag skulle se det som ett mycket omoget beteende om inte annat.

Tyvärr kan det vara ganska svårt att "få sin vilja igenom" gentemot socialtjänsten, har de bestämt sig kan de vara ganska så envisa med att hålla fast vid det. Prestige, kanske...

Visst kan man tycka att socialtjänsten har fattat ett märkligt beslut i och med att de flyttar honom så långt bort från sin hemmiljö, men åas kanske det helt enkelt inte fanns något bra alternativ närmare? De är ju tvungna att hitta ett bra familjehem, inte sätta honom i ett som är nära bara för att han ska ha nära till tjejen. Det finns så många andra aspekter som spelar in och som soc ser på.

Jag hoppas det går bra för hela familjen i alla fall, det är alltid en hemsk situation för alla inblandade när ett barn tas från sina föräldrar...

Har han någon som kan tänka sig att ta hand om honom i Piteå? Släkt, kompisars föräldrar eller vem som helst som är vuxen och skötsam? Varför är grabben fosterhemsplacerad? Är han själv stökig eller är det föräldrarna som brister i ansvar? Det kan nog spela in om soc ska låta honom bo på en ort av eget val.

Vad är skälet till placering?
Är det en SoL-placering eller LVU? Är det frivilligt eller under tvång?
Är det frivilligt så har vårdnadshavarna gått med på det och är de tunder tvång så har Länsrätten fastställt att han ska placeras.
Om det är en frivillig placering så finns möjligheterna att kolla upp om han kan bo hos någon släkting där det är stabilt och tryggt.
Tyvärr så är det riktigt svårt att hitta familjehem.

Hoppas att du inte är den idioten som sitter hemma och undra varför det är så jävla mycket mord och misshandel här i Sverige..


Till TS:

Noterade att du skrev:

Har man inte hela historien bakom med alla fakta från bägge parten så skall man undvika ett sådant utlåtande. För ibland så kan man har försökt och försökt i olika vinklar med att lös problemen utan framgång. Jag talar ur egen erfarenhet här för jag hade en morsa som ansåg att man inte skall ha alla fakta innan man bedömer en situation, hon ansåg att halva historier räckte vilket min plastfarsa inte var sen att pika henne för.

Det är bra att du har insikten att hot om självmord är ett dåligt tips.
Sedan så är det av vikt att få veta om det är SoL-placering (frivillig) eller LVU (tvångsplacering).

Tja jag tycker det är ett ganska bra utlåtande eftersom jag har bott med dom i 6 månader och jag vet hur hon är. Min far är även lite speciell om jag ska vara ärlig och de hanterar den här situationen...tja riktigt jävla värdelöst!

Men ok, jag förstår nu vad det går att göra och jag ska istället avråda honom från att försöka dramatisera sig ur det här med hot som självmord eller dylikt.

Det är tråkigt det här, han är faktiskt jävligt soft...

Min flickväns familj är jourhem och genom de så har jag träffat andra fosterfamiljer. Det intrycket jag har fått från den världen (fosterfamiljs "världen) Är att den är jävligt sjuk de utnyttjar barn på ett inhumant sätt. Ett exempel är en fosterfamilj ute på landet i sthlm som har en hästgård. För att slippa ta hand om hästarna själva har de fosterbarn som de får pengar för att ha och som tar hand om hästarna alltså arbetskraft som ger pengar. Gör vad du kan för att inte låta honom komma in på ett hem.