Citat:
Ursprungligen postat av
Dönke
Jag tänker här posta mitt svar på en hemtenta angående teodecéproblemet och däri ingår mina åsikter om att det är det största beviset på Gud inte existerar, iallafall inte i den meningen som judar, kristna och muslimer anser. Ni är väldigt välkomna att komma med motargument, det är faktiskt ett av syftena med den här posten. Så läs gärna igenom och kom med eran hårdaste kritik.
I urminnes tider har filosofer och teologer lagt argument för och emot Guds existens. Sällan har de lyckats övertyga de människorna som redan har sin bestämda åsikt. Eftersom Gud är trancendent, så helt annorlunda från oss, tycks det vara svårt med det mänskliga språket och med våran logik, att vederlägga eller bekräfta en högre makt. Ett argument som ändå har ganska bra slagkraftighet är det välkända teodicéproblemet, även kallad ateistens klippa. Kristendomen har haft väldiga problem att försvara sig mot denna angreppsvinkel och har än idag inte lyckats särskilt bra enligt mig.
Argumentet går ut på att man ifrågasätter hur det kan finnas så mycket ondska/lidande i världen om nu Gud är så allsmäktig, god och allvetande som den kristna traditionen ständigt hävdar. Att lidande existerar är för varje frisk människa en självklarhet. I afrika dör tusenstals människor om dagen av svält. Runt om i världen dör oskyldiga civila i onödiga maktkampskrig. Jordbävningar och flodvågor har dödat åtskildiga människor genom historien. Om nu är Gud är God och samtidigt Allsmäktig, hur kan han tillåta detta? Det finns två huvudpunkter att argumentera för detta; Det logiska problemet och evidensproblemet.
Det logiska argumentet försöker vederlägga Guds existens (eller åtminstone rubba på de utnämnda egenskaperna hos honom) genom att påvisa en logisk motsägelse i den kristna läran. Det onda lidandet i världen är inte förenligt med de kristnas anspråk på Guds allsmakt och godhet. Antingen förmår han inte skapa en bättre värld än denna – och då måste allsmakten begränsas, eller så bryr han sig inte om det onda – då kan inte vara så god som de kristna förespråkar. Det starkaste försvaret de kristna tycks ha är den fria viljans försvar. Gud har gett människan en fri vilja, och därmed frivilligt avsagt en del av sin allsmakt, för att det är det enda sättet som människan kan älska Gud på ett äkta sätt. Människan har fått förmågan att själv välja moraliskt och däri kommer ondskan in i världen eftersom människan inte är en fullkomlig varelse som alltid kan handla rätt i varje situation. Jag ställer mig tveksam till detta försvar då jag undrar om inte gud kunde skapa oss med en bättre moralisk utrustning så att vi åtminstone i flera situationer hade en böjelse för det goda, med tanke på det opropotionerliga lidandet som finns i världen. Detta brukar defineras som moralisk ondska. Det finns en annan sorts ondska också; Nämligen den naturliga ondskan, som de kristna får ännu mer problem att tampas med.
Ta exempel som flodvågor, jordbävningar och vulkanutbrott, sådant som vi människor inte alls kan rå för. Det har dödat miljontals människor i mänsklighetens historia. Kunde inte Gud ordnat världen på ett annat sätt där vulkanutbrott, flodvågor och jordbävningar inte ingick? En kristen skulle invända med att vi inte behöva bosätta oss nära vulkaner, vid vatten eller vid jordbävningsdrabbade områden. Men barncancer då? Frågar jag mig. Vi har inget botemedel för cancer och det tycks kunna drabba vem som helst, ond som god. Hur kan Gud tillåta att en sådan hemsk sjukdom kan få fotfäste bland mänskligheten? En sådan gud kan inte vara god. Augustinus gjorde en försök till denna lösning med sin privationsteori.
Den går ut på att alla skapade ting är goda, ty gud har skapat allt som finns och gud skapar endast goda ting. Det som vi upplever som ont är bara en avsaknad av det goda. Det onda finns egentligen inte, bara som relation till det goda. Utan det goda skulle inte det onda existera men det goda existerar utan det onda. Därför kan inte gud hållas ansvarig för att det onda finns i världen, eftersom han endast skapat det goda. Jag tycker även detta är ett svagt argument. Kunde inte Gud isåfall ha skapat mer av det goda, så att det inte fanns så mycket avsaknad av det goda som det verkar finnas idag. Om han är allsmäktig torde han väl kunna reglera mängden godhet i sin skapelse?
Nu till evidensproblemet med det onda. Den försöker inte vederlägga guds existens utifrån en logisk motsägelse utan pekar på det faktiskta lidandet som finns i världen och ställer det i relation till Guds existens hurvida det är rimligt eller troligt att han existerar, och kommer då till slutsatsen att det inte är särskilt är rimligt att han existerar. Som försvar mot detta angrepp brukar sägas att lidande i slutändan leder till något bra. En svår traumatisk upplevelse kan stärka ens personlighet, insikt och moral, och därför i slutändan bli till något bra. Vi människor ser bara lidande ur vårt mänskliga perspektiv och kan inte förstå dess fulla slutgiltiga effekt. En invändning som kan riktas mot detta är allt meningslöst lidande som drabbar djur. Djur har inte den förmåga till insikt och moraliskt utveckling som vi människor har så det verkar meningslöst att de ska drabbas av lidande överhuvudtaget.
John Hick är en teolog och filosof som företräder denna ståndpunkt och menar att darwinismen är en bekräftelse av detta. Hicks ser världen som ett nödvändigt skede där människan ska mogna till moraliska varelser i världen. För att kunna få äkta förståelse och insikt krävs det att människan skapas som en ofullständig moralisk varelse så att hon kan lära sig till slut. Och när det mänskliga släktet blivit fullkomliga som moraliska varelser kommer frälsningen. Darwinismen är bevis för detta eftersom det är upphovet till våran moraliska utveckling, enligt Hicks. Detta synsätt får många problem. Synen på Gud blir att han är en elak utilitarist som offrar oskyldiga människor för sina egna ändamål. Han använder människan som medel och inte mål. Det skulle jag säga är en destruktiv syn av Gud. Dessutom hade han väl inte behövt haft så Mycket lidande och ondska i världen som idag existerar för att vi ska kunna utvecklas till fullkomliga moraliska agenter?
Denna argumentation kan inte vederlägga Guds existens, det finns det inga rationella argumentationsmetoder för, men den kan åtminstone påvisa en bristfällighet hos Guds egenskaper Allsmäktighet och Godhet. Något av de måste degraderas för att det ska korrespondera mot vad som faktiskt händer i världen.
Tro inte blint på vad jag skriver, utan ta reda på saker själv och verifiera sakerna med din egna intuitiva förmåga att urskilja.
Ondska är ett resultat av val. Och Gud respekterar varje varelses fria vilja. Därför har det gått snett.
Hur ska man kunna förklara ondska om man förnekar existensen av Lucifer - Satan, som är roten till allt ont.
Lucifer va en väldigt kraftfull varelse i ett högre plan av verkligheten. Lucifer blev väldigt stolt för sig själv och ville vara den mest viktiga varelse i hans plan. Men när Lucifer inte blev favoriserad av Gud, då gjorde Lucifer uppror mot Gud. Då kastade Gud Lucifer ner i ett lägre plan, och med gick de andra varelser som va lojala till Lucifer. Detta lägre plan kallas i dagens värld för helvetet.
Lucifer kallas nu för Satan. Och de andra varelser som med kom kallas för demoner. Satan och hans demoner opererar i denna värld på osynliga plan av verkligheten, manipulerar människors tankar, beteenden och begär - distraherar människor bort från Gud och Hans vilja.
Satan och hans demoner, deras mål är att skapa en verklighet i vilket Gud inte existerar.
Förstår man inte dessa saker, då är det väldigt svårt eller rent av omöjligt att lösa teodecéproblemet. Det som att förneka en pusselbit. Då får man inte hela bilden.
Jag slår vad om att nästan alla som läser detta förstår icke.
Det också så att allt hänger inte bara på Satan. Resten hänger på vi människor som väljer fel, och följer fel tankar - tankar och val som är demoniskt inspirerade.
Det en lag av Gud att ingen varelse, inte ens Satan, kan gå emot en människas fria vilja. Men jag tror att demoner kan sakta men säkert manipulera människan till att välja fel. Därför är det viktigt, om människan vill leva i samklang med Gud´s vilja, att människan är vaksam på alla nivåer och har daglig gudomlig beskydd.
För att människan ska kunna göra Gud´s vilja, så måste människan ha överkommit sina egen fallna natur, som demoner så gärna utnyttjar. När människan överkommit sin fallna natur, då har Satan ingenting i människan som går att använda. Människan har då ett rent hjärta och Gud´s vilja kan då verka i och genom den människan.
Men så länge som människor opererar genom sin fallna natur så kommer ondska att fortsätta kunna ha spelrum i den här världen.
