Clive Barker-tråden

Jag har den också
Slå till och köp!

Ska jag göra i så fall! Den låter ju onekligen väldigt bra utifrån beskrivningen.

Upptäckte Clive Barker ganska tidigt, i slutet av 80-talet. Det bästa jag läst av Barker är fortfarande novellsamlingarna som han slog igenom med, dvs "Books Of Blood". Nivån är ruskigt hög rakt igenom, de är väldigt varierade i tema och berättarteknik, och de var nyskapande med sin råa men samtidigt litterära attityd till sex och våld. Har läst ett par av romanerna, bla "Weaveworld", och det är bra grejor också, men han har inte det episka grepp som t ex Stephen King har. Har dålig koll på hans senare verk...

"Every body is a book of blood. We're opened, and we're red"

- F.G

Jag läste Damnation Game för ca tio, femton år sedan och har den inte helt färsk i minnet. Däremot vill jag minnas att jag också gillade inledningen mcyket men tyckte att boken blev seg mitt i och mot slutet.

Jag läste Damnation Game precis efter The Great and Secret Show (Book of the Arts bok 1) (Svenska: Den stora föreställningen, 1991) vilken jag tyckte var betydligt bättre. Den kändes mer komplett. Jag kan tyvärr inte förklara det bättre.

Jag läste även Everville men jag kommer ihåg nada från den. Den gav inte något bestående intryck tydligen. Barkers grafiska roman The Thief of Always är riktigt bra men den skiljer sig rejält mycket från romanerna. Rekomenderas dock även fast du inte får den sedavanliga leveransen av kroppsvätskor från Barker...

Jag irrade bort mig lite i utläggningen kring Damnation game. Jag gillar hans romaner men hans främsta styrka ligger i novellerna. Alla som vill börja läsa Barker bör börja med Books of blood. Med de 30 novellerna cementerade han sitt rykte som skräckförfattare och man kan inte låta bli att bli imponerad över den spännvidd han visar upp.

Det får nog bli nästa bokinköp för mig. Tack för tipset.

Igår var jag i stan och köpte hem The Great and Secret Show som jag sitter och läser i nu. Drygt kommit igenom hundra sidor nu, eller två kapitel men känns inte direkt att jag får någon ordentlig klarhet i historien. Den tycks vävas ihop med den första huvudpersonen Jaffe som jag finner mest intressant med en massa andra personer. Känns som det börjar bli lite konstigt nu, men hoppas att författaren återgår till historien om Jaffe.

Sen har jag även läst Book of Blood och The Midnight Meat Train ifrån första volymen av Books of Blood, väldigt bra!

Efter allt detta måste jag beta av Abarat böckerna och The Damnation Game såväl The Hellbound Heart som ligger hemma.

Jag har endast läst novellsamlingen Det Förbjudna av Clive Barker. Jag har törstat länge efter mer, men av någon anledning har det inte blivit.

En strålande författare och jag förbannar min okunskap i yngre dagar då jag läste den svenska översättningen. Jag är säker på att hans språk är mycket vackrare och, som alltid med engelskan, mer beskrivande.

Jag har inte sett filmen som baseras på titelnovellen i ovan nämnda samling, men berättelsen är/var(jag var inte mer än 15 när den lästes) mycket gripande.

En fråga till eventuella fantaster där ute: Känner någon här igen en berättelse skriven av Barker där huvudpersonen sitter i skogen och funderar över livet? Tydligen ska den vara psykiskt jobbig att läsa då karaktären finner att jordelivet endast är ett fängelse och den enda utvägen är självmord. Det i sig är ingen häftig idé, men enligt en kamrat som läst den håller man med honom fullständigt när läsning är klar.

Var ett par månader sedan som jag läste The Damnation Game men den gör sig fortfarande påmind i mitt undermedvetna, speciellt i samband med att Sven Sam-Sundberg fick priset för sin bok om polska ghetton. En jävligt otäck och mörk, men bra första bok av Barker, hoppas på att Coldheart Canyon som jag tänkte köpa imorn är minst lika bra. Kanske slänger in Cabal i kundvagnen då jag ändå håller på...

Så, är ungefär halvvägs genom Coldheart Canyon och måste säga att den troligtvis platsar över en av dom sjukaste och konstigaste (på ett riktigt bra sätt) böcker som jag har läst. Börjar som en helt vanlig Hollywoodsaga med uppgång och fall, en avdankad skådespelare och hela köret om det ytliga i branschen. Emellertid trappas hela scenariot upp och blir riktigt depraverat och egenartat i bästa Barker-stil, han förmedlar verkligen en riktigt bra stämning av utsatthet. Inte nog med det har författaren i sitt sjuka undermedvetande fått fram att Charlie Chaplin var hebefil och en del andra kända ansikten gillade det ena och det andra sjuka i sexuell väg. Dock, en riktigt jävla bra och otäck bok som man inte gärna lägger ifrån sig.

Det känns verkligen som om jag borde läsa Coldheart Canyon. Trodde först att det var en spökhistoria i den gamla skolan, vilket inte direkt tilltalade mig, speciellt eftersom jag väntade mig något mer depraverat av Barker, men det du skriver, Rakii, verkar ju tyda på motsatsen.

Trodde jag också, att det skulle vara en spökhistoria men den känns då betydligt mer än bara en ordinarie spökhistoria invävd i en massa gamla klyschor. I stället för att slänga in dom vanliga misstagen då man skriver denna formen av litteratur väljer Barker i stället att svänga på hela genren och åstadkommer någonting helt olikt allt annat. Visst, det finns en gnutta spöken i den men mest är det en väldigt tragisk historia om misslyckanden i Hollywood och om hur människor inte får agera utifrån sin egna instinkt utan förtrycks av massmedia etc...