Allt om ADD!

Jag sitter & funderar på om det är ADD som gör att man aldrig kan lära sig vad
offside innebär inom hockey?

Har en längre tid funderat på va det kan va för typ av kortslutning ja har där uppe i hjärnkontoret, läst in mej på en hel del olika diagnoser och add känns som det stämmer väldigt bra speciellt efter att ha läst denna tråd. Så nu är det bara att hoppas att jag orkar göra slag i saken och uppsöka hospitalet

Har alltid varit en dagdrömmare, så länge jag kan minnas så har jag alltid hamnat i min egen lilla tankevärld så fort omvärlden inte känns tillräckligt stimulerande. "Jag kommer" svarade jag när morsan ropade att det var mat, utan att jag visste det själv. Slutade alltid med att hon till sist fick släpa mej in i köket och till matbordet. Där tog det närmare timmen innan jag fick i mej maten då jag oftast glömde bort att äta och mest satt och funderade på annat runtomkring som distraherade. Hade även som liten väldigt dålig tidsuppfattning, kunde sitta i timmar och titta rakt in i väggen och bara fundera utan att få tråkigt.

I skolan var det väl mest problem i lågstadiet, "men vafan varför har ingen sagt till mej att vi hade läxa tills idag". Jag och min lärare då var som olja och vatten, men jag klarade mej från att behöva gå om iaf. Längre fram i skolgången så kom jag fram till att jag hade fotografiskt minne som på kort tid funkade jättebra (vet inte hur bra det funkar med add-diagnos teorin, men men..) Vilket gjorde att jag aldrig plugga inför något prov utan bara bläddrade igenom det som skulle pluggas in snabbt några minuter innan det var dags och sedan kom jag ihåg det lagom länge för att klara provet, ibland med riktigt bra resultat. Fast det blev oftast bara större viktiga prov jag bemödade mej med det.

Tog alltid det "softaste" alternativen vad gäller utbildning, hade bara som mål att bli godkänd. Då jag visste att jag då kunde komma undan med ovanstående metod. Men då blev samtidigt lektioner ännu tråkigare och understimulerande. Jag skulle tippa på att jag satt ca 70-80 procent av all lektionstid och tittade ut genom fönstret och fantiserade De gånger jag blev genomskådad var när frågan "Kan du svara ashanz?" kom och jag såg ut såhär i fejjan Blev ofta anklagad för fusk i matten, då jag oftast svarat rätt, men kunde aldrig redogöra för hur jag räknat. Visste bara svaret tyckte det var självklart, eller så hittade jag på en egen formel för att räkna ut något. Och det fick man tydligen inte göra, även fast svaret var rätt. Hatade matte och mattelärare

"Kraftigt underpresterande" och "Du kan mer om du vill" fick man ju höra både en och två gånger. Fast oftast var man ju tyst och medgörlig och då brydde sej lärarna inte nämnvärt...

Kneget klarar man ju av någorlunda. Det mesta går på rutin och jag dagdrömmer nog stordelen av arbetstiden utan att arbetet försummas nämnvärt. (Kan inte undvika att göra det heller då det är sjukt tråkigt ) Det största problem jag har är nog egentligen att få nåt vettigt gjort hemma. Slänger jag mej på soffan o ska vila "nån minut" när jag kommer hem eller sätter mej vid datorn så är jag lost. Ska MYCKET till för att jag ska orka med att bryta och gå och diska tex. Måste gå direkt från ytterdörrn till diskbänken för att det ska bli gjort. Fast oftast är jag så sjukt tankspridd att jag aldrig hinner färdigt med disken innan nåt annat fångat mitt intresse. Helt plötsligt står man nån annanstans i huset en timme senare och inser "Fan, höll inte jag på o diska alldeles nyss? Vad gör jag här?

Det sociala varierar från dag till dag, ibland så hejjar jag och pratar med alla. En del dagar vill jag inte prata med nån alls och undviker folk i den mån det går. Beror på hur rörigt det är i hjärnan tror jag, är det riktigt rörigt så har man fullt upp med sej själv sas.

Aja, nu fick jag skriva av mej lite. Som sagt det stämmer bra på mej iaf 90 procent som skrivits i tråden här men det får bli upp till en leg psykolog att göra en bedömning säger varken bu eller bä själv.

Men en sak jag undrar över är att jag ibland kan gå upp i varv och går fram och tillbaka när jag funderar som intensivast, samt att jag har "restless legs" ibland. Men för övrigt så tycker jag inte att jag stämmer in på "vanlig" adhd? Utan som sagt så känner jag igen mej mest på add

Har aldrig jag hajjat heller, nån som kan förklara?

Är på pågende utredning om eventull ADD diagnos och så här följer min historik. Diagnosticerades med MBD
(Minimal-Brain-Damage) som 5-åring och nu fyller jag 24 detta år, när jag vill kolla upp detta ytterligare.

Det jag upplever är följande!
* Problem med finmotoriken
* Kännslig för yttre stimuli (ta i träbestick, lappar på t-shirts skaver exempelvis)
* Ljudkännslig (Allt från motorljud,fågelkvitter,viskningar och ljudet utav en blyertspenna skaver i mina öron.)
* Låg energi (Kan vid vissa dagar, bli stillasittande vid datorn å absolut inte göra någonting. Orkar ibland
inte äns syssla med mina intressen, fast jag vill! (exempelvis tv-spel)
* Kännslig för lukter, matvaror som luktar illa är omöjligt för mig att äta, (exempelvis ost) är som att jag kan känna smaken utav
det utan att ha ätit det.
* Blir ständigt dagdrömmande, exempelvis om en film är seg, eller så fort jag inte intresseras utav något.
* Socialt umgänge är ingenting jag intresseras utav längre, upplever att folk utnyttjar mig och använder mig som
deras underhålling (lite clown-stämpel faktiskt) fast jag aldrig menar å vara rolig, blir jag det i folks ögon.
* Har ständigt som en upp-och-nedåt nivå, ibland mår jag hur bra som helst, å vissa dagar är verkligen chaos (tung
ångest exempelvis)
* Stor bacillskräck, har en alkis suttit bredvid mig på en bussresa, kan jag få lite
obehagskännslor, att han nuddat mig så jag har fått aids.
* Bra arbetsminne (kan exempelvis hela min skivsamling utantill å så vidare)

Vet som sagt inte om alla punkter har med ADD att göra, Ville bara kolla med er övriga om ni känner igen er.

Jag har blivit diagnostiserad med ADD och jag brukar inte tycka att jag lider så mycket av det (har ju inget annat levnadssätt att jämföra med). När jag börjar tänka på det lite grann, exempelvis idag då jag sitter och läser om ADD lite här o var. Då känns det som om att symptomen för ADD blir kraftigare för att jag tänker på dem och därför tänker i stil med "Jag har ADD, det är helt normalt/ok för mig att göra så här." Medans jag satt och läste i tråden kom ordet rastlöshet upp och under nån period av läsningen så kom jag på mig själv trummandes helt frenetiskt mot mitt ben.

Brukar ni också fastna i såna här självdestruktiva tankebanor? Har ni några tips på hur man kan styra bort tankarna från det?




Sen har jag även fått concerta (18mg) utskrivet och jag tycker att det fungerar otroligt dåligt, det påverkar mina sociala och studerande förmågor negativt. Jag har prövat både 18mg och 2 st 18mg tabletter på morgonen och jag märker ingen skillnad. Jag tappar matlusten, jag kan bli otroligt känslig för ljud. Jag orkar inte svara på folks frågor,då mumlar jag ofta och typ försöker försvinna in i bordet.

Det är när spelaren åker över linjen över till motståndarens sida och alternativt får en pass när han är inne i (anfalls)zonen. Eller kanske bara råkar ramla och glida över innan medspelaren hinner åka över.

[ I (.) I ]

hokey planen ( ] är målen)

Men vad vet jag, jag har ju ADD Testa och fråga i sport delen.


Pssh, Hoppas det finns folk utan KONCENTRATIONS svårigheter som kommer läsa det jag försökte med jag lyckade inte :/

Edit: Fixade spoiler

Jag vet inte, Men det är arbetsminnet som felar mest hos mig, Samt kan inte planera och se konsekvenser.

Det andra kan jag inte nämna något om. Det är inget jag delar emd dig iaf Men jag är ju inte generell


Först måste ajg fråga, Hur lång tid tog det efter det att du blev diagnostiserad tills det att du fick medcCc?

Jag vet inte om "självdestruktiva tankebanor" är specielt passande ordval För du SKADADE inte dig verken medvetet eller omedvetet. psykologiskt eller fysisk.

Och nej jag får inte en känsla av att få fler och starkare symptom när jag läser om det. Däremot brukar jag dra ursäkter. typ "Jag åt snor. för jag har ADD." Men det har jag försökt att sluta med. Då jag förstår hur jävla jobbigt det måste vara.

Edit: Tillade en punkt.

[quote=ThExanor]
Jag vet inte, Men det är arbetsminnet som felar mest hos mig, Samt kan inte planera och se konsekvenser.

Det andra kan jag inte nämna något om. Det är inget jag delar emd dig iaf Men jag är ju inte generell

Okej, jo det där med organisations svårigheter upplever jag med. Fast jag bor i egen lägenhet sen 3år tillbaks, äter jag exempelvis hos min mor dagligen. Enkla saker som handla å diska är heller inget som sköter sig utav sig självt, även där hjälper min mor till. Har heller inget automatik, om jag är hungrig å
så vidare.

Nu börjar du snacka grejer hehe :P

Bor själv i lägenhet jag med sen ett år tillbaka.
Jag skulle ätit hos min mor om hon inte hade flyttat. Så jag äter varannan dag ungefär. ibland blir det bara någon macka.
Eller hur, städa och sådant funkar inte per automatik. Har som tur världens bästa tjej som hjälper och pushar(ibland för mycket) mig.
Har inte fått min medicinering än så kan inte säga ifall det hjälper. Men jag kan lova dig att jag hoppas på underverk!

haha ok, verkar vara vanligt att man står sin mamma nära om man har ADD, så uttryckte åtminstone min pyskiatriker. Har träffat han 2ggr hitills, hur många ggr ska man ses innan diagnos ungefär? Hoppas som sagt att min utredning påskyndas lite, så ja får min medicinerring å kan leva som vanligt folk

en annan sak, har du lätt för å somna? har nämligen extrema sömnbesvär. nu är det la lite bättre har
fått mirtazapin utskrivet för sömnsvårigheter. Men när ja har något krav på mig exempel nått möte å
så vidare kan ja inte äns sova med medicinen blir alldeles för stressad å oroad.

Det visste jag inte, men det stämmer nog.
Jag träffade honom 4-6 gånger, tredje besöket var med min mor
Jadu jag blir galen. jag är la ett extrem fall. Jag har snart väntat ett år på min medicin. men är la inte den som tar tag i saker och på skyndar det precis.

Nej, jag somnar inte, Jag kan inte lägga mig förrens jag blir as trött. Annars när jag lägger mig blir jag bara nervös och tjabblar. Droger, kniven och alkohol söver mig bäst.

Och tack vare ett fucking BRUK av droger får jag inga speciella sömntabletter. Propavan tjoho! visst tar man 6 stycken och häver det med en öl kan man nog söva en häst med. iaf en liten pony. Jag går i däck då. Och när jag ber om "starkare" sömnmedicin och säger att jag måste överdosera för uppfylld effekt säger de abra att, "Du förstår väll att vi inte kan ge dig starkare medecin om du bara överdoserar den" Det är då jag ställer mig upp och går. Eller gick iaf. Hoppas du har en enkel och bra psykolog?

Fy fan, ja är ett helvete med den där jävla sömnen, ibland blir ja nästan manisk å skiter i sömnen den
har ja ändå ingen kontroll över, nästa dag kan ja lika väl vara död, så varför sova? Surt att de ska tjabbla till dig det för dig, för känns som att det är en jävla svårighet med insomningen. Jodå psykologen
är väl rätt okej, dock misstänker jag att ja även lider utav asperger. Men han har hakat upp sig på en
grej, ja beskrev att jag ibland kan bli väldigt blyg när jag försöker få ihop det med tjejer. Hans påpekande är då att aspergare beter sig mer som gentlemän. Så hoppas att allt blir bra, och ja får rätt
diagnoser.