Bara vara vänner?

Tycker det är så svårt att läsa tjejer. Jag träffade en tjej i somras, hon 38 och jag 27, som var nyskild från ett förhållande som inte gav henne utrymme att utöva det som hon behövde för att må bra i livet. Hade varit lite intresserad av henne långt innan jag började prata med henne ute på krogen och fick reda på hennes status som ganska nybliven singel. Innan dess hade jag sett henne ibland på olika platser och lagt märke till henne, vi bor i ett litet samhälle, jag såg henne alltid som en tjej "som man aldrig skulle ha chans på", så jag brukade bara beundra henne på avstånd och tänka "glöm din dröm grabben" .

På något sätt så bröts isen som sagt och jag tog kontakt med henne och började prata allmänt. Vi träffades ute ganska många gånger under flera månader och hade våra små "samtal". Sedan började hon dyka upp här och var på internet och ta kontakt själv med mig. En pubkväll tog jag mod till mig och försökte bjuda ut henne på en dejt men fick nobben så jag åkte hem och blev jätteledsen. Sedan tänkte ja "nä fan jag ger inte upp", så jag svarade bara lite retsamt casual på hennes nobb och det var då det tog skruv. Plötsligt började hon flörta och bjöd ut mig på en fika och det var det...trodde jag. Samma kväll träffades vi spontant på krogen (trots att hon inte skulle gå ut först men hon kom efter att ha frågat mig om det var värt att gå ut). Vi hade fortsatt trevligt samtal, hon bjöd mig på några öl och sedan gick vi hem till henne. Ja resten kan ni nog räkna ut själva.

Sedan sa hon att vi bara skulle vara vänner eftersom jag skulle flytta iväg till en större stad inom några veckor i södra Sverige. Efter några "dejter" där vi bara skulle vara vänner slutade det med att vi hamnade i säng igen (hon var ledande). Efter det bestämde vi oss för att bara "vara vänner" igen.

Så vi har haft kontakt flera timmar nästan varje dag per telefon. Saker är den att vi är på olika nivåer i livet. Jag har varit singel många år och känner mig klar med den biten och hon har inte varit singel på flera år och behöver tid för sig själv. Jag är på väg att flytta tillbaka eftersom storstan inte var något för mig och för att jag saknar min gamla tjänst och mina vänner.

Jag går inte omkring längre och hoppas på något men är det stor chans tror ni att vi kommer en dag bli mer än bara vänner bara vi fortsätter att ge varandra utrymme och ha samma fina kontakt? Jag har aldrig personligen (och inte hon heller) kommit en annan människa så nära.

Vem vet? Låt henne vänja sig vid tanken först!

Du uttryckte det på ett bra sätt. Jag har haft dåligt självförtroende och varit sjukligt rädd i tidigare situationer att bli lämnad av mina tidigare flickvänner eller att jag ska hamna i en "bara-vara-vänner"-sits med någon tjej och att det slutar med att hon träffar en kille och jag fortsätter vara enam. Fast den här gången har jag blivit överbevisad gång på gång att hon är pålitlig och vettig person på alla plan.

Kanske...kanske inte. Totalt omöjligt att svara på. Även om ni kommit varandra jättenära på så pass kort tid så är det lätt att det kontakten sinar ut eftersom ni inte känt varandra under en längre tid.
Sen är du lammkött för henne, säkerligen skönt med lite bekräftelse efter ett (antar jag iom åldern) längre halvdött förhållande. Det måste inte betyda att du är jätteintressant för henne som person, på nått sätt känns det som att hon bara vill ha lite ku(k)l.

Det är väl det som är risken. Vad som talar emot att kontakten sinar ut är att vi har mycket gemensamt. Hon målar och jag komponerar musik så jag brukar, när vi träffas, ta pianot upp till henne och spela till hennes bilder och hon skissar till min musik. Hon har fått inspiration att börja måla igen efter flera år då hon inte kunnat göra det. Som födelsedagspresent fick jag en tavla av henne, hon brukar aldrig ge bort några.

Jag tycker att du skall deklarera din ståndpunkt för henne. Hon får ta itu och bearbeta frågan.
Om ni inte är på samma nivåer i livet, då kanske det är kört i dagens läge. Men vem vet vad som händer senare.
Med rätt retorik kan du nog lura in henne i ett förhållande med dig. Börja prata om saker som får henne till tankebanorna att hon börjar fan bli gammal och det är dags att hitta en livspartner, nu har hon chansen. Nu eller aldrig.

Ha ha tack för tipset men jag tror inte det funkar på den tjejen. Jag har märkt att hon är så att bara man inte visar ömhet mot henne så börjar hon visa det själv. Bara man inte pratar om förhållanden så närmar hon sig en mer och mer. Som andra gången vi hade sex då visade jag tydliga vänskapssignaler mot henne i flera dagar och helt plötsligt hånglade hon upp mig mot kylskåpet helt otippat, oförutseende och oväntat. Jag tror hon behöver se att det finns någon som inte försöker tvinga in henne i något hon inte själv vill.

Om man är på olika nivåer i livet när man träffar en stor kärlek så ser man till at tutjämna nivåerna. Finns inte den önskan så fattas det nåt. Detta "nåt" kan infinna sej vid olika tidpunkter för olika personer i olika förhållanden. För den ena. Ibland aldrig. Ha lite tålamod, jag tyckte det var ett fint möte mellan människor du beskrev. Lycka till!

Tackar jag tycker också det var ett ovanligt fint möte. Lite annat än mina egna och mina vänners gamla love stories.

*Prata med tjej på nätet.
*Träffas och ha sex på första dejten.
*Hamna i en tombolospiral rakt nedåt där man börjar hata varandra mer och mer eftersom man upptäcker att tjejen har allvarliga poblem.
*Göra slut och vara skadeskjuten i flera år och tappa tron på mänskligheten.

Jag har mer eller mindre flyttat hem till staden jag ursprungligen kom ifrån. Vi har haft lite kontakt och så där men jag har medvetet antagit en mer försiktig position. Låter henne ta de flesta initiativen och så. Det fungerar till den grad att hon hela tiden bjuder in mig, vill träffa mig och skickar små meddelanden.

Jag sms:ade henne på fredagen och frågade om hon skulle ut. Men hon föredrog att vara hemma och hon tyckte jag skulle prata med brudar istället för killkompisar... när jag gick ut. Så jag skrev men jag pratar ju redan med dig. En tuff brud i lyxförpackning . Då svarade hon:

men spana får du göra på andra, vännen

Hur fasen ska man tolka det här? Antingen så uppmanar hon dig att träffa en annan kvinna, eller också uppmanar hon dig att spana på andra kvinnor, men hålla dig till henne ändå. Svårt läge.

Nä jag har jättesvårt att tolka det. Jag försöker hålla mig lite på avstånd just nu, jag orkar inte riktigt med att ha en jätteintensiv relation på den känslomässiga nivån utan att ha en relation på den fysiska nivån. Fast det går inte att vandra kring ämnet, jag tänker berätta för henne snart att jag känner att det är svårt att ha en känslomässigt djup relation utan att ha det fysiska och se hur hon ställer sig till det.