Bakom vetenskapen vilar tron

Men väl söker stöd för och därmed prövar hypoteser, dvs utsätter dem för risken att falsifieras.

Att biologin skulle vara väsenskild från fysiken ställer jag mig frågande till. Det är väl snarare av praktiska skäl än av vetenskapsteoretiska man arbetar olika inom biologi och fysik fysik.

Vill bara åter rikta uppmärksamheten mot Badsectors väldigt träffande sammanfattning av var vetenskapen befinner sig idag.


Det är huvudlöst, gränsande till vansinnigt, att ifrågasätta vetenskapens förmåga att utröna hur vår värld fungerar. Sedan är det också vetenskapens styrka att den inte är huggen i sten utan fortsätter att evolvera. Däremot finns det områden som helt enkelt är mer spekulativa än andra, och där det finns ett betydligt större utrymme för egen tolkning och kreativt tänkande. Jag tänker på humanvetenskaperna samt psyko- och sociologi, där en konventionell vetenskaplig metod framstår som ett trubbigt redskap.

Sedan måste jag bara säga, att Carl Svanberg inte verkar ha läst särskilt mycket Kant... Men jag orkar bara inte utveckla det just nu. Får jag några mothugg så återkommer jag.

Jag hoppas att jag inte missförstås för att ha gjort detta. Jag har bara en stark antipati mot naiva försök att se vetenskaplighet som ett kriterium för en sats meningsfullhet, i synnerhet med tanke på att vetenskapen i sig bygger på icke-vetenskapliga antaganden. Dessa antaganden är naturligtvis mer rimliga att anta än vissa andra, och jag har en stor tillit till vetenskaperna, men lite kritiskt tänkande när det gäller synen på dem som obefläckat "objektiva" är bara till deras fördel.

Jag känner inte igen mig i din beskrivning. Meningsfullhet? Det vetenskapens rön ger mig är snarare en väckt nyfikenhet. Att ta del av forskares teorier är intressant och allmänbildande men när det gäller meningsfullhet har nog faktiskt kyrkan mer att erbjuda. Det är väl det som gör att vissa vänder sig till en församling - man söker tryggheten och meningen i en gemenskap som inte vetenskapen kan erbjuda på samma sätt. Vilket är en av de få fördelar jag kan se med religioner.


Hur man närmar sig vetenskapen är nog väldigt olika. Personligen litar jag på den seriösa forskning som pågår samtidigt som jag är medveten om att man ibland tvingas förkasta vedertagna sanningar. Men huvudsaken är att vetenskapen i stort leder oss på rätt spår. Det blir ett slags "två steg framåt och ett steg bakåt" som ändå i slutändan leder oss fram till målen.

Men det som skiljer vetenskap och religion åt är inte bara de logiska inslagen utan, framförallt, det faktum att vetenskapsmän utsätter både sig själva och andra för en seriös granskning. Ifrågasätter man däremot religionens byggstenar så möts man antingen av total tystnad eller de vanliga kärnfrågeflyende standardfraserna.

Du missförstår mig. Jag använder inte ordet "mening" i någon religiös bemärkelse. Många ateister ser en sats vetenskaplighet som ett kriterium för dess meningsfullhet. Vad jag menar med detta är att de anser att om en sats inte är vetenskaplig, så är den inte heller meningsfull. Ibland har de menat att den till och med är nonsens! Detta är allt jag kritiserar.

Jag håller inte med om att vetenskapen alltid ifrågasätter sina byggstenar heller. Dessa antas för sanna för att kunna ge upphov till vetenskapliga modeller (se kausalitet, igen).

Jag hänger inte med till 100 % nu. Menar du att vissa icke-troende endast intresserar sig för påståenden som kan verifieras med konkreta bevis? I så fall hänger jag med. Men i somliga fall är det ju väldigt avgörande för en tes trovärdighet att den har kött på benen i form av t ex en vetenskaplig rapport. Samtidigt kan det ju ibland räcka att man hör ett påstående för att man ska köpa det - kanske för att det helt enkelt låter logiskt eller för att den som påstår något har tillräckligt högt ethos.


Så är det nog. Det finns många exempel på forskning som behandlats styvmoderaktigt bara för att man inte velat se eventuella brister. Sådant kan bli både förödande och kostsamt.

Men ser man på framstegen som görs inom alla vetenskapliga områden idag så är det lätt att känna tillit. Uppenbarligen fungerar rymdraketerna och vaccinen.

Tipsar förresten gärna om Samuelssons uppsats Hume om kausalitet och induktion.
http://www.nattvakt.com/nnv/071120humekausalitet.htm

Geh, jag har sett hans texter förut. Jag instämmer inte med Hume i en bråkdel av allt han skriver, men det finns mer vishet att hämta från en enda sida av hans böcker än vad som finns på hela den där hemsidan.

Håller helt med. Har bara skummat lite i texten, men mitt första intryck är att han har läst Hume väldigt översiktligt och utan någon egentlig filosofisk talang för det otroligt djupa ämne som kausaliteten är. Jag kan såklart ha fel, och ingenting gör mig gladare än att bli motbevisad när jag tror illa om någon, men tills vidare får nog vidare bekantskaper med herr Samuelsson anstå.

Ja, nu lade jag förstås inte in tipset i hopp om smutskastning. Vill man inte läsa det, slipper man. Tycker man inte om det man läser, slipper man. Har man lust att komma med saklig kritik, får man göra det. Själv avstår jag från att försvara POS från smutskastning (och på kritik svarar han säkerligen bäst själv), men anser dock att hans uppsats är smått briljant.

Jag vågar säga att jag förhåller mig skeptisk till vetenskap.
Jag vill ha ett öppet sinne för förändringar.
Vilket i sig är ett vetenskapligt tänkande...
Att vara stelbent och tro stenhårt på vetenskap utan reflexivitet
är att inte vara vetenskaplig.
Det finns alltid en möjlighet,
att grisar flyger, att telepati finns, att allt är sylt.
Om inte några var skeptiska mot vetenskap som tro
kanske vi fortfarande hade trott att solen roterade runt jorden.

Hmm, var det ekonomisk kris när Galileos teorier äntligen slog igenom?

Nja man tänker också faktiskt ganska olika. En utmärkt introduktion till biologins som intellektuell disciplin är Ernst Mayrs "This is biology". mayr är mycket noga med att påtala skillnaderna mellan biologers och fysikers intellektuella verktyg.

Själv undervisar jag bland annat i immunologi, ett biologiskt ämne som har rykte om sig att vara svårt. Jag brukar förklara för studenterna skillnaden mellan immunologi och ett annat ämne som påstås avra svårt, teoretik fysik: Teoretisk fysik är svårt, men enkelt. Immunologi är lätt, men komplicerat.

Mycket av det specifikt biologiska tänkandet går ut just på att hantera komplexitet, en komplexitet som fysiker inte är i närheten av. Immunsystemet består till exempel av cirkus en biljon likartade men likafullt olika celler, som tillsammans löser en uppgift som går ut på att hantera omvärlden så att den inte skadar oss, och bibehålla ett minne av denna omvärld. Om det centrala nervsystemet kan faktiskt sägas exakt samma sak. Sånt har fysiker inga verktyg för.