Nyliberalism, syndabock i bloggosfären?

Och om den är omöjlig att tillämpa på global och individuell nivå, då är den ju omöjlig att tillämpa över huvud taget.

Geijer, det jag frågade efter var forskning från ekonomin om lycka, som styrkte din tes att man inte kunde ha läst lyckoforskning om man var nyliberal. Det du gör är att skriva "Nyliberalism kan antingen vara utilitaristiskt eller inte", vilket inte är ett argument för det ursprungliga argumentet. Liknelse: jag säger att ett vänsterstyrt Sverige är sämre utilitaristiskt än nuvarande systemet genom att säga att de kanske inte skulle ge bort lika mycket pengar till AIDS-medicin till fattiga i Afrika som det görs idag.

Om du hade kommit med någon rapport eller artikel som visade att folk blir mindre lyckliga under en laizzé-faire regim än under dagens sosse-regim, då hade det varit bra argument, men nu är det inte vad du kommer med.

Jag säger att en utilitarism aldrig kan försvara frihet från skatteutag av rika framför aidsmedicin till fattiga. Om man gör det är man inte utilitarist.

Varför är det ingen som svarar på det påståendet? Anser ni att frånvaro av skatt går att försvara utifrån en utilitaristisk ståndpunkt om aidssjuka barn inte får medicin?

(hur politik fungerar i praktiken, vare sig det är ron paul, en liberal diktator eller ohly som sitter vid makten, är en annan sak)

Antag. Får de medicin via det liberala systemet så är det ju inget problem - min fråga rör vad som är det rätta om det, i verkligheten, skulle visa sig att de inte fick det.

Visst, visst. "Om du skulle ha fel, kan du inte medge att jag har lite rätt istället." Här får man ju faktiskt förklara varför den andre har fel. I annat fall kan man bara svara så här: Ja, du har rätt, i en annan dimension där upp är ner och ner är upp, och där logikens lagar är satta ur spel.

Det var dock inte ditt första argument och det argumentet bygger på att staten ger ut mer och mer effektivt nu än vad de privata bidragen skulle vara i framtiden. Att bara anta att de privata skulle vara sämre är just ett antagande, inget mer.

Hur mäter man den maximerandet av lycka?
Är det utilitarism att lägga alla resurser omedelbart på de nuvarande problemen och inte spara något till de som råkar ut för en olycka imorgon, eller att spara medel för forskning så att problemet kan åtgärdas helt på lång sikt? Om skattebefriandet leder till att medel avsätts till forskning som gör att aidsfrågan löser sig helt i framtiden, vad är då rätt val, att beskattasamt behandla nu, eller skörda forskningens frukter i framtiden?
Du gör det för lätt för dig i din enkla världsbeskrivning.

Mitt argument är, och fortsätter att vara, att ingen utilitarist som trodde på någon som helst lyckoforskning skulle kunna förespråka skattefrihet framför aidsmedicin till fattiga barn (för att ta ett konkret exempel).

Ert tramsande visar ju bortom all tvivel att även ni inser detta enkla faktum.

Och du har inte lagt fram ett enda empiriskt fakta för att det skulle vara bättre med dagens statliga bidrag.

Det går ju inte eftersom att ni inte erkänner någon stat, nu eller någonsin, som liberal.

Så vi får hålla oss till en hypotetisk situation. Vilket skapar mer lycka om aidssjuka barn inte skulle få tillgång till medicin.

1. Skatt och medicin till barnen
2. Ingen skatt och ingen medicin till barnen.


Nej nu ska jag sluta tjata. Uppenbarligen vet du svaret på denna fråga (annars skulle du svarat att alternativ 2 gav större lycka). Detta går dock inte ihop med liberal ideologi (såsom liberalism tolkas på FB). Alltså får en person välja mellan att vara liberal eller utilitarist - det två går helt enkelt inte att förena.

Du väljer ju att se det som en isolerad situation - i verkligheten skulle det alternativ du väljer ha diverse konsekvenser i andra situationer. Skulle man börja genomföra sådana projekt med skattemedel så vet du inte hur mycket lycka eller olycka det skulle skapa i framtiden. Svar är därför: det går inte att veta vilket som skapar mest lycka - om vi inte lever i en värld där endast den isolerade situationen existerar!

Geijer
Din starka sida är inte att svara på frågan om hur man kan vara säker på vilket svarsalternativ som är mest utilitaristiskt i längden. Med så dålig modell för att bedöma maxlycka så är ALLA i ALLA ideologier utilitaristiska.
Du lägger allt som kan vara positivt med ena alternativet i dennes vågskål och du letar inte fram en ända liten grej av alla möjligheter att lägga i den andra vågskålen som jämförelse. Det är som att bara mäta hur fort en springer när två tävlar och utropa denne till segrare bara för att det inte finns något mätresultat på den andre. Ärt detta ett utilitaristiskt förhållningssätt till fakta?