Nyliberalism, syndabock i bloggosfären?

Du menar att en förkrossande majoritet av lyckoforskningen inte skulle ge slutsattsen att vi bör betala afrikanska barns aidsmedicin via skatt om de inte får tag på den på annat sätt? (bara så jag vet vad du vill ha citerat)



Ja - om din definition av bedragare och tjuvar gör att 6 miljoner i Sverige faller under denna definition (eller kommer att falla under den p.g.a. det samhälle som skapas) - så tycker jag att vi idag lever i ett, enligt utilitaristiska principer, bättre samhälle - det är just detta som är min poäng.

Att anse att ett hypotetiskt samhälle skulle kunna vara "bättre" då det följde den gudomliga lagen, samtidigt som det gav upphov till att 6 av 9 miljoner innevånare spärras in, är precis vad jag kallar dogmatism.

Mitt påstående är fortfarande:

Om aidssjuka barn inte får aidsmedicin i ett liberalt samhälle måste en utilitarist förespråka att detta sker genom exempelvis beskattning - annars är personen inte utilitarist.

Var/när blir man lyckligare av mindre frihet/liberalism?

Du får hänvisa till vilken forskning du vill. Vi kan nog avgöra om du har något att komma med när vi ser vad du länkar till.


Du verkar inte veta vad liberalism är. En liberal vill inte kalla dagens hederliga medborgare för tjuvar. Det var det jag försökte förklara i inlägget innan. Förstod du inte vad jag skrev?


Jag med. Vad är bra med gudomliga lagar och dogmatism? Det var ju ditt exempel som innebar att 67 procent var inlåsta. Jag förklarade bara vad orsaken till något så absurt är om vi talar om liberalism. Då avslöjas naturligtvis ditt ihåliga "argument", men det är inte mitt problem.

Nja, det beror på vad lyckooptimeringsmyndigheten kommer fram till i sin forskning. Om samhällslyckan blir större av att offra några barn så ska man förespråka det som utilitarist. Man måste knäcka några ägg för att göra en omelett och rättigheter räknas som bekant inte.

Sedan kan man naturligtvis fråga sig varför utilitaristen inte hjälper barn med aids. Man borde väl offra sitt eget liv eller välstånd om man tror att det ger en större samhällsnytta?

För fjärde gången:

Påstående:
Om aidssjuka barn inte får aidsmedicin i ett liberalt samhälle måste en utilitarist (inte en liberal) förespråka att detta sker genom exempelvis beskattning.

Menar du att utilitaristen inte alls borde förespråka detta?

(Då jag inte vet vad du inte håller med om är det lite svårt att argumentera emot.)

Utilitaristen skall välja det som ger maximal "samhällslycka". Det kanske inte alls är att rädda barnen. Samhället är alldeles för komplext för att dra sådana slutsatser. Om den totala lyckan visar sig (i de ofantligt kraftfulla lyckooptimeringsdatorerna) bli högre om vi gör köttfärs av barnen så bör utilitaristen förespråka just det.

Att folk skulle bli lyckliga av att göra köttfärs av barn (eller se barn bli gjorda till köttfärs) säger en hel del om den utilitaristiska lyckosynen. (Därav "lyckoparadoxen".)

Tror du att detta är det lyckomaximerande alternativet?
(men visst - om det är det så är det vad utilitaristen borde förespråka)

Edit; Men nu är det kanske min tur att få be om några källor.

Nej, varför det? Det är ju du som tvärsäkert antar att det är ett visst agerande som ger maximal samhällslycka. Hur kan du veta det? Enligt vilken datormodell är det just den lösningen som ger mer lycka än alla andra tänkbara (oändligt många) handlingsalternativ.

Bra dock att du erkänner offeretiken för vad den är.

Jag erkänner gärna att det är en offeretik och att den till sin natur, om än kanske inta alltid i sin praktik, är mer kollektivistisk än någon annan etisk inriktning.

Erkänner du att det troligtvis skulle resultera i större lycka om aidssjuka barns medicin betalades av skatter än om de förvägrades denna medicin? Jag har fortfarande inte förstått om du anser att en utilitarist troligtvis kommer att föreslå något sådant (även om du anser att det är fel)?

Det är ju knappast de alternativen som står mot varandra (det finns inget som säger att tvång måste ge mer lycka än frivillighet, och det finns inget som säger att summan av all lyckominskning på grund av höga skatter och alla dess bieffekter inte är mindre än några få barns liv). Hur erkänner man något som kanske inte alls är troligt, och som ingen av oss har en aning om?


En utilitarist förespråkar köttfärs av oskyldiga barn om han är övertygad om att det ger större samhällslycka, och ja utilitarism är fel enligt mig. Den är omoralisk samt omöjlig att tillämpa på global och individuell nivå.

Just en snygg (och falsk) dikotomi. Antingen skattefinansierad medicin, eller också förvägras medicinen. Eftersom det i verkligheten finns fler alternativ, behöver man inte välja "det minst onda".