Benny Fredriksson (1959-2018), f.d. vd för Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Innan BF tillträdde var Peter Wahlqvist Sthlm Stadsteaters chef.
Personligen tycker jag att teatern då höll en högre konstnärlig nivå. Jag har många oförglömliga minnen av föreställningar från den tiden. Efter tio år gick han vidare till posten som Kulturråd i Washington DC.
Visst, siffrorna var sämre, men det konstnärliga värdet högre.
Konst är inte, och har aldrig varit, en produkt bland andra. Konstens värde mäts inte i pengar och faktiskt inte heller i antal besökare. Ofta är det bara möjligt att se värdet långt senare (van Gogh är kanske det mest kända exemplet).
Den romantiserande bilden av den lidande konstnären är så sjuk.
En harmonisk och stabil konstnär är produktiv och håller en hög nivå. De som lider av mentala problem eller missbruk skapar trots sitt lidande, inte som ett resultat av det. Utan lidandet hade de förmodligen lyckats ännu bättre. Konstnärer funkar ju inte annorlunda än flertalet ”vanliga” människor, de är som folk är mest.

Har hört, från trovärdig källa, att han mådde psykiskt dåligt redan innan resan. Men när de kom till Sydney blev han väldigt dålig, fick enligt min källa ”en slags psykos”. Familjen bestämde att avbryta resan eftervon Otters konserter, fast de tänkt vara borta längre. Men ingen närstående misstänkte självmordstankar. Så hängde han sig och blev hittad död.

Den tidigare teaterchefen Peter Wahlqvist fick sparken för att han inte skötte jobbet. Han efterlämnade en teater i totalt förfall. "Siffrorna" var inte bara katastrofala, utan hela verksamheten var i fritt fall och utom kontroll. Styrningen var obefintlig. De årliga underskotten var eskalerande med astronomiska belopp. Att påstå att verksamheten hade ett högre konstnärligt värde faller på sin egen orimlighet. Ytterst få ville besöka teatern för att se teater. Det var detta fullständiga kaos Benny Fredriksson fick ta över.

Tack för att du informerar oss i tråden med ytterligare ett av dina sakliga inlägg.

Som fullt mentalt frisk så kan man ha svårt att förstå att någon väljer ett sånt tillvägagångssätt vid sitt val att avsluta livet.
Att både fru och son sannolikt kommer att hitta en själv hängande kan man kanske anta är en tanke som inte ens existerat i personens huvud.
Alkohol och tabletter är lättillgängligt och mindre våldsamt under förutsättning att tankar kring val av metod getts utrymme i en berörd sjuk persons huvud.

Avslutningen tycks peka på "här får ni (d.v.s. världen) sista ordet ifrån mig i den här saken!" En möjlig "twist" som både jag och andra har spekulerat om. I mitt fall har det varit en magkänsla utan någon som helst avsikt att vara elak, utan enbart ett försök att tolka någons omvittnade speciella personlighet.

Mina tankar går nu i ännu större omfattning till de anhöriga, vilket jag i.o.f. redan framfört i ett tidigare inlägg.

Benny var förmodligen av samma skrot och korn som mig, han gav 100%, älskad sitt jobb och strävade efter perfektion. Om du ständigt ger dom där 100% offrat du annat. Du lever och andas något du tror på lever för. Blir allt det plötsligt slagit i spillror är det förkrossande på så många nivåer.

En bra fråga. Nån som har koll Jag antar att det finns officiella dokument, men kanske även andra hemligare incitament, så som lönepåslag och liknande.

Har ingen tvärkoll men uppdraget kommer ju från styrelsen (stadshuset) och styrs ju till viss del av vilket politiskt block som har majoritet. Till stor del vill ju politikerna att teatern ska dra in så mycket pengar som möjligt på biljettintäkter, vilket Benny lyckades bra med. Problemet blev ju att vid sammanslagningen med Kulturhuset kom en koloss in som i stort inte finansierar sig i samma utsträckning (bibliotek, utställningar mm). Tror att det var ett stort misstag att slå ihop verksamheterna och undrar hur det där gick till egentligen. Där vore en granskning intressant också.

Edit: intressant fråga i sammanhanget dessutom är att Benny satt i 16 år - styrelsen hann bytas ut många gånger under denna tid. Gissa vem som hade den tyngsta rösten?

Ja, det är nog inget snack om att BF kunde spela spelet framgångsrikt, men frågan är om inte omgivningen medvetet hejade på trots att reglerna tummades på, just för att dom fick en del av framgångarna.

Nej, inga hemliga lönepåslag eller liknande, det är billiga konspirstionsteorier. Offentlig verksamhet funkar inte så, kontrollerna på ekonomin är för hårda. (Den typen av korruption kan du hitta inom fria grupper som tex Jean Claude Arnaults Forum). Kulturhuset och Stockholms stadsteater är offentliga verksamheter, ekonomin redovisas väldigt hårt och öppet, det går inte att dölja sånt.

Och BF hade en hög lön, men det var inte främst det som motiverade honom. Han, liksom många andra kulturarbetare och andra slags eldsjälar, drevs mest av passion, i BF:s fall kärleken till teater. Han sa själv att teatern räddade honom från fritt fall i form av stenhård arbetarklassuppväxt med två missbrukarföräldrar. Teatern blev hans väg till ett annat slags liv. Han hade en övertygelse om att teater är det viktigaste av allt, viktigare än familj, vänner, egen hälsa, andras hälsa. Höga publiksiffror, ekonomi osv var krav han uppfyllde för att det krävdes av honom. Styrelsen krävde det och han var en duktig pojke som levererade.

Även de som kritiserar BF:s hårda och narcissistiska ledarskap och personligen har drabbats av det, är nog överens om att han verkligen älskade teatern. Han visade dock sin kärlek på ett stundtals konstigt, snarast sadistiskt sätt. Men BF var inte korrumperad. Han jobbade inte för pengarna, även om han gillade att göra en klassresa, han älskade NK och goda luncher, fina kostymer. Men det han gjorde gjorde han för att han trodde att det var bra för teatern. Ibland hade han rätt, vid andra tillfällen hade han fel. Han borde ha haft en styrelse som sagt ifrån när gans beslut var dåliga, som bromsat och backat och tagit professionellt ansvar. Då hade vare sig stadsteaterns personal, Benny själv eller hans närstående behövt genomlida det här traumat.

Tack. Och ja, så är nog både i BF: s och många andra liknande fall. Självmordet som både en oövertänkt sjuk handling och ett fuck off till en omvärld som man inte längre vill vara en del av.

BF hade, i mina ögon, många förtjänste, jag är uppriktigt ledsen att han är död och känner med hans närstående.

Men hans självmord förvånar mig egentligen inte. Jag uppfattade honom som en mycket begåvad, känslostyrd ja rent av kolerisk, och rätt narcissistisk person på jobbet var ed personliga relationerna viktigast för honom. De som var bea på sitt jobb, men inte klickade med honom, struntade han i, om set inte täckte frös han ut eller sparkade dem. Allt var svart- vitt för honom. Andra var duktiga eller sopor, goda eller onda. Strängast var han mot sig själv, på jobbet krävde han 200 procent av sig själv hela tiden. Det är väl ofta den sortens människor som set plötsligt brister för.?

Din beskrivning är så talande samt att hans eftermäle också handlar om teater teater teater... problemet var (är) att teatern redan hade (har) en teaterchef (Anna Takanen) och han skulle vara en annan typ av chef. Frågan kvarstår om han var det?

Vd var BF:s sista titel. Jaha, det fanns en teaterchef också, ja det var väl Benny tidigare. Någon skrev att VD basade även över biblioteket i Kulturhuset. Parallellt/ över/under stadsbibliotekarien för Stockholms stadsbibliotek?