Benny Fredriksson (1959-2018), f.d. vd för Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm

Är det ingen här som reflekterat över om
Bennys hårda ledarstil också skördat offer,
precis som aftonbladet och expressen gjort
med sina cyniska journalister.

Det alla helt ignorerar är att det inte är Bennys problem om hans ledarstil inte uppskattas av medarbetarna, utan Styrelsens. En hård chef kommer inte att uppskattas av medarbetarna. Så är det bara. I alla fall inte av alla.
Sen kan man vara hård på bra och dåliga sätt. Tydlighet är bra. Aggression är dåligt.
Om detta blir ett problem; dvs, påverkar verksamheten negativt - låt säga att folk slutar, man får svårt att rekrytera osv, så kommer den chefen att bytas ut. Det är (i detta fall) ett enkelt styrelsebeslut, och det händer relativt ofta runt om i landet.

Sannolikt har styrelsen brustit i det här fallet (om man får tro på en del av historierna), eller så har dom satt intäkterna framför arbetsmiljön.

Men varför stannade folk om det var så dåligt? Det är väl bara att sluta? Så får resten av landets anställda göra i nio fall av tio.

Liksom de flesta andra i tråden vet jag inte hur B var, men alla som varit på solsidan av en psykopat vet hur mysigt det är, därav alla hyllningar, och alla som varit på skuggsidan vet hur det kan vara, därav tidningskampanjen och avgången, och som en sann psykopat kör han hela vägen in i kaklet, crash and burn.
The coward’s way out.

Tycker synd om hans familj, men kan samtidigt fundera på hur de haft det.

Han hade alla chanser att vara en god människa, få ett gott eftermäle och leva länge och lycklig, men han valde annorlunda.

Liksom de flesta andra i tråden vet jag inte hur B var, men alla som varit på solsidan av en psykopat vet hur mysigt det är, därav alla hyllningar, och alla som varit på skuggsidan vet hur det kan vara, därav tidningskampanjen och avgången, och som en sann psykopat kör han hela vägen in i kaklet, crash and burn.
The coward’s way out.

Tycker synd om hans familj, men kan samtidigt fundera på hur de haft det.

Han hade alla chanser att vara en god människa, få ett gott eftermäle och leva länge och lycklig, men han valde annorlunda.

Och du har belägg för att han var psykopat?

Det var Benny Fredriksson som hade koll på verksamheten, inte styrelsen. Han hade gjort sig oumbärlig för dem; han satt på all info, synlig och osynlig. Han satt på branschkunskaperna, personkännedomen, rutinerna och framförhållningen. Det är min bild. Styrelsen tittade väl på vissa hårda siffror: ekonomi och besökssiffror. Staffan Valdemar Holms gamla vän Inga-Britt Ahlenius skriver i DN igår (2018-03-26) att Kulturhusets styrelse borde tagit konsekvenserna i situationen i december -17 och antingen försvarat den VD de valt eller avgått samtidigt som VD.

Många har slutat, vissa har stannat kvar för att vänta ut bättre tider eller för att de trott sig få för svårt att skaffa en annan utkomst. Men framför allt har många fått gå: Det har gjorts personalneddragningar, man har kört med tidsbegränsade anställningar istället. Det sätter alla i starkare beroende till den som bestämmer.

För att sammanfatta din analys kan man alltså fastslå att den övergripande styrningen av Stadsteatern inte fungerat, och att det i förlängningen fick tragiska konsekvenser för alla parter. Det går lite som en röd tråd genom många av de senaste fallen att Styrelse eller liknande indirekt sett till att saker och ting kunnat eskalera, ofta med vinstintresse som motiv.

Skulle vilja att granskningen fortsätter. Hur gick det egentligen till när Benny fick Kulturhuset i present av Madeleine Sjöstedt? Och blev ännu en kassako att mjölka medel ur för att producera ännu mer teater? Hur gick det till när det lokala facket förhandlade bort LAS och de anställda fick fortsätta slita med osäkra anställlningskontrakt? Och vad fick de för det? Så många frågor så lite svar...

Den här tråden om BF startades i oktober 2008 - alltså för drygt nio år sedan. Redan då var BF:s sätt att leda teatern "med järnhand" i fokus. Men då - för nio år sedan - var inte metoo-rörelsen ens påtänkt.

Jag själv - som inte har någon annan kontakt med teaterns värld än några kompisar och kompisars barn som jobbar i den branschen. De är inte skådisar - utan jobbar som scenbyggare, rekvisitören, kostym, peruk smink mm. Genom dem hörde jag talas om BF:s vidriga ledarstil för runt sju+ år sedan.

Det var rätt hemska historier från denna teater och BF:s ledarstil. Folk som blev så hånade och förödmjukade att de gråtande lämnade arbetsplatsen. I någon tidning stod häromdagen att BF skötte teaterns "som ett modernt företag". Så fan han gjorde! Han tycks ha styrt teatern som en gammal brukspatron i ett 1800-talsföretag.

BF lämnar denna teaterscen inför öppen ridå genom att reagera på den uppenbarligen rimliga kritik som riktats mot honom, genom att begära sig själv entledigad med full lön. Hans kommentaren var: "Jag har rent samvete". Som en mycket onödig och tragisk grädde på moset tar han därefter livet av sig. Det finns en del paralleller till detta mönster i världshistorien. Det brukar då kallas psykopati.

I ena änden av denna historia skötte dock BF teatern med ambition och kunskap - medan han i andra änden under många år - enligt många på teatern - var en vidrig och hänsynslös chef med en oacceptabel ledarstil. "Kompassnålen pekar mot psykopati", säger min fd lärare i psykologi.

Offentligt finansierad verksamhet får inte gå med vinst. Vilka mål hade teatern och hur uppfyllde BF dem?