Rationalitet och logocentrism

Skumt att jag inte tog upp i irrationalitet i trådens första inlägg. Men iallafall, det jag gör just nu är alltid rationellt. Sen att jag kan ponera att jag skulle göra något som jag just nu tycker vore irrationellt att göra i framtiden, eller att jag kan se tillbaka på något jag gjort förr som irrationellt, det är precis som att se på någon annan och säga att det dom gör är irrationellt. Då dömer man alltid utifrån ett annat sätt att tänka. Men man kan inte säga att någon annan tänker irrationellt utifrån deras eget sätt att tänka, utifrån deras egen logik.

Om någon tror att allt är gjort av sylt, då är det inte irrationellt (för den personen själv) att lägga en bit bark på mackan, det är fullt logiskt. Det är klart att jag kanske skulle tycka att det vore irrationellt, men den personen kan nog ändå argumentera för det den gör med hjälp av sin logik. Och på samma sätt kan man se på alla sorters teorier, oavsett om dom klassificeras som absurda/grundlösa eller vetenskapliga.

Allas syn på verkligheten är förstås grundad i deras socialisationsprocesser. Man lär sig när man är liten om det finns troll, demoner, protoner, fotoner, eller vad man nu kan tänka sig. Så det är en systematisk process. Det är därför första meningen i den här tråden definierar rationalitet som en inneboende systematisk logik och inte som en subjektiv logik. Men det är klart, att även en subjektiv logik är rationell, men då kan man inte argumentera för den på samma sätt... Man kan inte förklara för någon annan med en logik som inte går att relatera till, att hundar kan flyga eller att staten är ute efter en. Det är nog därför schizofrena klassificeras som just schizofrena också, för att ingen kan förstå dom. Om man kunde det, vilket man kan om man tar sig tid att lära känna dom, så skulle dom inte vara schizo längre.

Och på samma sätt kan man lära sig att förstå även hundar, invandrare, vildar, kannibaler, mördare. Folk verkar inte vilja förstå nuförtiden. Det är mycket enklare att stämpla någon som knäpp eller "främling".

Men det intressanta är väl egentligen, att det alltid finns en rationalitet. Har det att göra med att vi som människor inte kan existera utan en grund att stå på? Blir vi vilsna och knäppa utan en grund? Men Derrida då, dekonstruktionen, som vill se att världen är utan mening, utan logocentrism. Eller är det bara ännu en grund att stå på, om ändock väldigt förvirrande grund?
Kan vi inte fly från logocentrismen, kan vi inte kommunicera och vara sociala utan att applicera och således argumentera för någon form av rationalitet på det vi gör?

Med andra ord: Du förkastar logiken och därmed reduceras du till en lallande idiot. Du kan lika gärna skaffa en slumpgenerator som pyttsar ut massa ord istället för att sitta och skriva. Det gör ingen skillnad.

Så vi är alla lallande idioter som inte gör någon skillnad? Jag vet inte, tror du inte att människor finner en mening med det dom gör? Fast det blir lite off-topic, det är inte "meningslöshetstråden".

Fast det är en intressant poäng i och för sig,
har rationalitet något med mening att göra?
Logocentrism har ju med mening att göra,
så om rationalitet gör att folk hittar mening genom logocentrism
betyder det att rationalitet är ett sätt att hitta mening?
Koolt

Varför sätter du likhetstecken mellan att förstå (eller förklara någons beteende) och att acceptera i moralisk mening?

Gör jag? Det var inte meningen.
Men ja, det kanske är så också. Det är nog bra mycket svårare att döda någon man förstår än någon som man inte förstår. Det är väl det samhälleliga sanktionssystem går ut på också. Lagen till exempel, är ju starkt etnocentrisk. Man favoriserar ett visst beteende över ett annat. Man socialiserar fram en rädsla för förståelse. För om det inte är någon skillnad på mördaren och domaren, försvinner systemets legimitet att utföra sanktioner. Likadant med andra samhälleliga sanktionssystem, från den där arga blicken i bankautomatskön när man står för nära någon, till paradigm inom psykiatri som vägrar anse att schizofreni kan botas.

Zenbuddhismen verkar veta vad det här handlar om, och så även Mohandas Gandhi, och kulturrelativismen förstås. Att alla har sin egen speciella värdegrund att stå på, som är kvalitativt lika mycket värd någon annans speciella värdegrund. Gandhi till exempel, försvarade muslimers egen kultur. Om muslimerna antydde att dom skulle ge upp slakt av kossor blev Gandhi så upprörd att han fastade. Och det var fastän an själv var hinduisk vegetarian som såg kossor som heliga. Låter som ett idealiskt beteende och synsätt tycker jag Inget nytt förstås, Aristoteles och Siddharta Gautama snackade också om sånt här, fast med andra ,mindre moderna ord, som kanske är svåra att relatera till i dagens samhälle.

Tja, där kom existentialismen fram också, vilket chock

Med andra ord, det är varken rätt eller fel att tortera dig till döds. Alla normer är beroende av kultur/individ och det finns inget rätt eller fel.

Det låter lite motsägelsefullt. Om en kultur/individ har normer (vilket jag antar att poängen med den här tråden är; att alla kulturer/individer har normer) så finns det alltid rätt och fel? (Egentligen tror jag rätt ord är 'värderingar', inte normer, men det är kanske inte så viktigt i sammanhanget)

Bara för att det är olika för alla betyder det inte att det inte finns.
I så fall skulle ingen människa finnas eftersom alla människor är olika.

Fast rätt och fel blir en ren smaksak om vi går på din linje. Ungefär som att någon gillar glass och någon annan inte gör det. Det finns ingen standard som går bortom den personliga smaken. Vill jag styckmörda dig är det i din syn RÄTT från mitt perspektiv, men FEL från ditt, men det finns inget sätt att utifrån bedöma vem av oss som har rätt. Med andra ord blir det den starkes rätt, om jag är "starkare" än dig kommer jag styckmörda dig, är du starkare kommer du kunna (med våld eller hot) genomdriva din vilja istället.

Även om man menar väl när man inte vill dömma andra kulturer och personers perspektiv innebär det inte att allting blir frid och fröjd, istället går man från trevliga sätt att lösa konflikter till våldsamma sätt. Bättre att avgöra frågor i ett laboratorie än på ett slagfält.

Du blandar ihop flera olika saker där. Först och främst så kan ingen säga åt dig att du inte gillar glass, du har alltid rätt om du säger att du tycker om glass (förutsatt att du verkligen gillar glass förstås). Du vet själv bäst huruvida du gillar glass eller inte. Att jag inte gillar glass har inget med det att göra. Det är precis om med åsikter. Ingen kan säga vad själv tycker och tänker, vilka åsikter du har. Ingen kan säga sig veta bättre om din subjektiva livsvärld än vad du själv vet.

Smaker kan man visserligen lära sig att tycka om. Man kan lära sig att uppskatta ett lagrat rött vin. Man kan lära sig att uppskatta surströmming. Och eftersom det är något man lär sig så är det kopplat till socialisationsprocesser och då förstås också kultur. Man äter samma mat i ett hushåll till exempel. Man delar vissa praxis. På samma sätt lär man sig att se konstverk på ett visst sätt, att tycka om vissa färger mer än andra, att kategorisera sin perception efter ett visst mönster.
Men(!) det ger ändå aldrig någon annan rätt att säga sig veta bättre om vad man själv tycker än vad man själv vet. Det är två olika saker. Smak och åsikt är inte samma sak.

Sen innebär inte att man har olika åsikter att den "starka" vinner. Iallafall inte fysiskt starkare. Man KAN faktiskt argumentera också. Man KAN faktiskt relatera till andra människor. Vi har saker gemensamt. Vi här nu till exempel, använder samma bokstäver, samma ord, samma språk, till en viss gräns iaf. Vi har en minsta gemensamma nämnare. Vi känner igen symbolernas innehåll. Vi förstår svenska nationalsången på ett sätt som en icke-svensk Inuit inte gör.

Det är ju det som är grejjen. Alla har en värdegrund. Om jag förstår din värdegrund, din rationalitet, då MINSKAS risken för att jag ska köra knytnäven i fejjan på dig. Jag menar, våld är ju den sista utvägen. Ett sätt att distansera sig från människor. Att göra subjekt till objekt. Det är ju motsatsen till vad förståelse gör. Förståelse, empati, är en del av intersubjektiviteten som gör att man kan identifiera sig med och relatera till andra människor som subjekt och inte bara objekt. "Dom" blir "Vi", inte bara mitt Själv utan ditt Själv också.

Jag förstår din värdegrund och jag skulle inte dra mig för att döda dig om det behövdes för att skydda det som omfattas av min värdegrund. Jag säger inte det i ett pubertalt maktutspel utan snarare i insikten att du inte är mottaglig för någon form av rationella argument (enligt modern standard). Du blir som ett djur, om djuret är harmlöst är det inget problem, men om det hotar en får man naturligtvis försvara sig med alla medel nödvändiga. Det är meningslöst att diskutera med exempelvis en flock vargar.

Det är priset man betalar om man överger modern rationalitet. Notera att historien är fylld av dessa konflikter, just för att det inte gick att diskutera utan att man var tvungen att slå ihjäl varandra.

Summering: Insikten att det inte finns ett rationellt sätt att avgöra frågor leder inte automatiskt till tolerans. Historien är fylld av exempel som visar att det istället leder till insikten att man måste slå ihjäl den andre.

Det känns som att du lägger in en annan mening i mina inlägg än vad jag menade. Som Tvärtomleken på dagis. Jag har ju till exempel aldrig sagt att det inte finns rationalitet, det gör du. Jag säger den totala motsatsen, men det verkar du inte vilja lyssna på... Precis som att du innan det sa att jag menade att det inte finns normer, när jag egentligen menade den totala motsatsen. Jag kan inte se hur det går att missa, när jag är så tydlig.

Men men, det är väl din rationalitet det då. Tyvärr vet jag inte vad den grundar sig på, du får utveckla din logik mer innan jag kan förstå varför du läser allting som om det vore dess motsats.