Rationalitet och logocentrism

Tjenixen


Rationalitet är en inneboende logik hos ett system. Det vill säga, alla människor tänker rationellt eftersom dom har en sorts logik bakom det dom tänker. Logocentrism är en strävan efter att hela tiden ha en kärna, ett center, att luta sig tillbaka mot. Det kan till exempel vara en Gud, eller ett system av binära oppositioner, eller en teori om supersträngar. (En premiss här är att: Rationalitet förutsätter logocentrism)

Med grund i det,
skulle jag påstå att alla teorier eller tankar om världen kan förklara och förstå allt det som människor känner att dom behöver förklara eller förstå. Vissa teorier kan naturligtvis behöva utvecklas eller argumenteras för, men det finns alltid en rationalitet hos alla sätt att tänka om världen. Alla sätt att se på världen, till och med som om det vore gjord av sylt, kan vara någons logocentrism. Man kan bygga hela kosmologier och kulturer kring vilket sätt att tänka som helst, till och med en teori som säger att allt egentligen är sylt.

Nu skulle jag gärna vilja höra någon säga emot det här påståendet, förstås. För då kan man ytterligare utveckla argument för det, precis som vilken annan teori som helst.

Alla människors sätt att se på världen är rationella, för dom har alltid sin egen sorts logik. Kanske är det just för att det är människors sätt att se på världen som det blir så att teorier alltid är rationella. Vi kan inte tänka utan att systematisera/strukturera våra tankar i olika typologier/grupper.

Enklaste motargumentet här vore kanske att tala om schizofrena eller andra shizotypa personligheter. Men även dom har sitt eget sätt att se på världen, även om den inte stämmer överens med verkligheten (hur man nu kan veta det)

Så, det spelar ingen roll vad människor tänker, det kan alltid göras till svart-vitt på något sätt. Det finns alltid ett rationellt argument som någon kan göra för att rättfärdiga deras egna beteende/värderingar.

Eller?
Blir det för mycket kamma-alla-över-samma-kam?

Rationalitet är väl samma sak som målmedvetet handlande/tänkande? Så därav borde väl alla teorier vara rationella i den meningen att de uppfyller sitt syfte för personen som omhuldar teorin (ända tills det visar sig att teorin var falsk). Men det är ju inte samma sak som att säga att alla teorier är sanna.

Vi behöver inte dra in "sanning" här, eller? Jag vet inte. Skulle det hjälpa en att kunna säga att alla teorier kan förklara och få människor att förstå allt dom tror att dom behöver och vill förklara och förstå? Är det det du tror att sanningen gör? Hmm..

Nej vi behöver inte dra in sanning här. Men du började med att dra in sanningen i citatet från dig nedan (Om schizofreni).

Ur en allvetande guds ögon är förstås alla teorier inte rationella. Om vi antar att målet är att bota en sjukdom, men vi använder fel metod för att bota sjukdomen (men vi har goda skäl att tro att den metoden är korrekt). Då är den metoden naturligtvis rationell för oss men inte ur en allvetares perspektiv. Eftersom allvetaren vet vilken metod som fungerar och vilken som inte gör det.


Tvärtom anser jag att personer som lider av schizofreni (i vart fall den paranoida typen) handlar väldigt rationellt. De vet att de är övervakade/förföljda/baktalade/hotade och sedan försöker de hantera situationen på bas av dessa "faktum". Ett målmedvetet handlande alltså.

p.s För att något ska vara irrationellt måste alltså personen medvetet handla emot sina egna syften. Det borde vara sällsynt men det förekommer säkert.

Jag skrev inget om sanning. Eller nja, det beror på vilken definition av sanning du vill använda, men jag använder ingen definition alls i den här tråden för det är inte det det handlar om. Det blir off-topic. Det jag skrev var istället ett försök till ett retoriskt knep att spela djävulens advokat för att förebygga eventuella argument som någon skulle kunna ha mot den här sortens tänkande. Men jag antar att jag misslyckades där...
Mm, jag också

Man kan säga att 'andra' personer handlar irrationellt, eftersom det som dom gör går rakt emot hur man själv tänker sig att en rationell person skulle handla. Men man kan väl aldrig själv tycka att det man gör just nu är irrationellt? Jag tror det ligger i själva ordets betydelse. Fast det skulle vara kul att hitta en kategori människor en viss sorts situation där en människa kan handla irrationellt. Kanske om man snurrar runt dom i en karusell?

Rationalitet brukar kräva att man hanterar information i enlighet med sannolikhetsaxiomen. Följer vi trådskaparens linje blir termen helt meningslös.

Vilken term, sannolikhet eller information?

Sannolikhet är relativt. Speciellt vetenskapligt. Man tar in information, tolkar den, och gör en förutsägelse. Förutsägelsen ska sägas ha en viss sannolikhet, men den är resultatet av en tolkning som vetenskapsmannen gjort. Även om man har samma information, vilket man sannolikt () inte har om man gjort fältarbete eller om man låter sin förförståelse påverka teorin.

Alla har sina teorier i sina sinnen, baserade på erfarenheter och olika associationer mellan dessa. Som Paul Radin visade för hundra år sedan, och Levi-strauss årtionden senare, har alla folk sina egna rationella förklaringsmodeller.

Man kan bara bedöma en rationalitet utifrån någons egen kultur, men med en sådan social konstruktion av något som inte finns materiellt kan man rikta mot vilken sorts teori som helst, även en individs subjektiva. Kanske

Subjektivt snarare än relativt.


Javisst, sannolikheter är subjektiva, fast hur man hanterar dessa är ytterst reglerat och dessutom beprövat med ytterst goda resultat.


Njea, snarare visade Levi-strauss att de har egna förklaringsmodeller, att dessa är rationella är inget som han kan anses ha visat. Kärnfrågan är återigen vilken mening vi lägger in i termen rationalitet. Är man rationell om man resonerar ologiskt? Jag menar att man inte är det, och när man väl sätter enkla logiska restriktioner på tänkandet, då följer det att man måste följa sannolikhetsaxiomen (jepp, detta kan bevisas). Med andra ord, antingen gör du termen rationalitet helt meningslös, eller så får du gott finna dig i att det finns vissa krav som vi kan ställa på rationellt tänkande.


Man kan relativisera allting, men återigen, ställer vi enkla logiska krav, då följer vissa saker, varesig du vill det eller inte. Sen kan du hävda att vårt logikslaveri är en produkt av vår speciella lilla kultur, men å andra sidan är det svårt att förneka logiken eftersom du samtidigt skulle underminera i princip all form av kommunikation mellan människor.

Man är inte rationell om man resonerar ologiskt. Men det gör ingen, om dom resonerar enligt den förklaringsmodell som dom själva följer. Det finns olika sätt att resonera logiskt. Rationalitet är... Vilket är precis vad alla människor gör. Alla tror att deras handlingar eller tankar ger något. Det kan vara att runda bollar passar i runda hål, men det kan också vara att drömvärlden är verkligheten medan denna världen är en dröm.

Det hör ihop med att behöva en plats att höra hemma i. Om jag, som inte tror att världen är gjord av sylt, skulle få uppleva något som säger motsatsen, skulle jag antingen få existentiell ångest eller uppleva kognitiv dissonans. Men det kan snabbt åtgärdas. Man kan inkorporera alla sorters anomalier in i den förklaringsmodell man använder. Och då normaliseras läget.

Så gör folk hela tiden, så fort dom träffar på någonting nytt eller konstigt. Azteker såg vita män komma från havs, vilket enligt deras förklaringsmodell innebar att dom var gudar. På samma sätt, skulle någon som aldrig sett en punkare se en punkare skulle man kunna se punkaren som en hårdrockare, ungdom, galning, demon. Vad som helst. Och då är det rationellt tänkande, för det följer en viss sorts logik.

Det finns stor mängd studier kring just detta och människor resonerar ofta ologiskt.



Det finns tämligen strikta regler för hur du får och inte får resonera när det gäller logik. Det är inte speciellt svårt att resonera ologiskt när saker blir någorlunda komplexa.


Gräv lite djupare än det absolut mest ytliga och du finner vad? Precis, du finner att beslutsteori (som avses i ditt citat) bygger på just deriveringar som utgår ifrån konsistens OCH som även är helt kompatibelt med sannolikhetsläran (som är en ytterst viktig komponent i det hela eftersom du måste kunna bedöma sannolikheten för de olika alternativ du resonerar kring i beslutsprocessen). Det innebär att det går att vara helt rationell samtidigt som man tror att månen är gjord av ost, men det innebär att man även då förbinder sig till många andra tokerier om man vill följa kraven på rationalitet så som de är givna inom beslutsteorin och sannolikhetsläran.


Japp, men det finns regler för hur du gör detta om du samtidigt vill vara logiskt koherent (vilket du verkar vara överens om är ett krav för rationalitet).


Det är rationellt tänkande om resonemanget följer kraven på logisk konsistens, man är skyddad från att resonera ologiskt om man följer sannolikhetsläran och garanterad problem om man bryter mot den (finns ytterst rigorösa bevis för den vill se).

Jag tror miljön formar ens rationalitet till stor del. Det finns en empirisk komponent i hela processen, man skapar associationer och lär sig saker utifrån erfarenheter.

Detta gör att ens rationalitet anpassar sig till miljön till stor del. Eftersom miljön runt om i världen har många likheter så har människors grundläggande rationalitet många likheter.

Jag ser det som det sker en evolutionsprocess i ens hjärna. Lite som ett neurologisk naturligt urval.

En intressant grej med rationaliteten är att till synes rationellt handlande kan få ett irrationellt resultat ifall flera aktörer är inblandade. Kapprustning är ett exempel. En part skaffar vapen, det leder till osäkerhet för andra parter, de skaffar också vapen osv...

Fråga: Handlar de olika parterna i en kapprustningssituation rationellt ifall det resulterar i osäkerhet istället för säkerhet? (hoppas frågan inte är alltför OT)