Vad gör ens liv gött och när är du moralisk.

"Dygden är enligt Aristoteles sin egen belöning och den dygdige kännetecknas av att han gör det rätta därför att han vill göra det och känner glädje när han handlar. Att utföra dygdiga handlingar är att utföra handlingar som är i överensstämmelse med den mänskliga naturen och därför är dygdiga handlingar njutbara för den dygdige, inte bara därför att han älskar dem, utan också därför att de till sin natur är njutbara. Det goda, det lyckliga och det dygdiga livet är i någon mening en och samma sak".

Så jag har ett gott liv om jag är god?
När är mina handlingar och tankar moraliska då? ska jag bete mig som jag tycker är moraliskt.
Jag anser att folk är relativt mycket olika och landar på olika ställen på Politisk korrekt skalan.
men att mitt liv ska vara gott så anser jag att jag inte ska ha tankar som stör mig, det ska vara balans och harmoni. som rättvisa och jämlikhet i samhället och min närmiljö.

vad tycker ni

Först vill jag bara säga att jag håller med Aristoteles fullt ut. Dygden är härlig att uföra och är den inte härlig utan snarare obekväm så är det ingen dygd. Handla gärna moraliskt, det är i rätt riktning, men gör det inte för moralens skull utan gör det för att det känns bra. Detta är någon som sker rätt naturligt faktiskt. Det är något som vi alla redan gör.

Låt oss ta som exempel att man har sett en fruktansvärt bra film. Det man gör då helt naturligt är att man smått ivrigt visar den för någon..

Det Aristoteles inte nämner här (troligen därför att det egentligen inte behöver nämnas) är att dygden alltid för med sig en rad possitiva bi-effekter. Han i exemplet ovan kanske fick sig en ny kompis. Det kanske ledde till ytterligare glädje och ytterligare förtjänster..

Dygder skapar man genom att ha roligt. Eller att lata sig som den här killen uttrycker det. Jag kan varmt rekommendera boken "The lazy way to success". Den är båder rolig och upplysande. Klicka på länken för ett smakprov: http://www.lazyway.net/sample_chapter_page1.php

kan nån förklara för mig vad emanuel kant tycker om moral, och vad han och aristotelse har för styrkor å svagheter.

Knappast rationellt, men det är ju på något sätt tilldragande om en moral är både "god" och en man vill leva efter.
Kristen offermoral gör ingen lycklig.

Immanuel Kant ansåg att det etiska var att alltid sätta andra människors välfärd framför sin egen och att hjälpa andra utan att förvänta sig något för egen vinning (altruism). Därmed är det t ex mer etiskt att hjälpa någon man känner likgiltighet inför än, säg, en vän, eftersom det vore en åtminstone delvis egoistisk handling att hjälpa någon man själv tycker om. Etik är läran om hur man ska leva sitt liv, men eftersom det som är bra är frånskilt den handlande individens egna lycka, blir det ett val mellan: Moral eller lycka. Det som främjar ditt liv är omoraliskt, och det som är moraliskt är av ondo (eller, det är ju egentligen det "goda", det etiska). Låter kul, va?

men Kants allmäna lag teori är typ som gylle reglen!?
"handla alltid så att maximet för sin handling skulle kunna höjas till allmän lag"
" behandla andra så som du själv vill bli behandlad"

jag blir då lycklig om jag kör med dem.
dock så är jag kritisk mot kant, men han försöker allefal!

Idag kan utilitarismen ses som den moralteori som är mest lovande. Blir du lycklig av att följa den? Njea, det kräver ganska mycket av dig och du kan räkna med att få kämpa en hel del. Så nej, du blir inte nödvändigtvis glad och lycklig av att handla rätt.

men utilitarismen gillar jag inte riktigt. om jag ska fundera på konsekvenserna av mina handlingar går ju bara inte på lång sikt. Och att hålla på att överväga faktorer i allt jag gör för att få ut mest njutning som intesivitet,varaktighet och säkerhet är lite dumt även om man gör det omedvetet så analyserar man inte allt man gör så noga. och jag tar hänsyn till andra fortfarande och tar hänsyn till kvalitet i njutning före mängden.

varför är den så lovande då, har jag missat nå?

aristoteles sa - "själens överensstämese med dygden" dygden är sin egen belöning det känns rätt och det högsta goda är lycka.
För Kant är det nämligen inte alls säkert att det alltid ger upphov till ett handlande som vi upplever som rätt.

Alternativet är givetvis att vara omoralisk, om det gör dig lycklig är det åtminstone en liten tröst i tragedin.


Det är det enda etiska system som inte kollapsar när det utsätts för hårda test.

Problemet är att både har tämligen inkompletta system som får problem vid avvikelser, exempelvis lustmördare ställer till problem för båda, osv.

Jag skulle säga att utilitarismen verkar stabil så länge man avstår från att tänka längre än till en viss gräns. Precis som med andra etiska system finns det flera klara problem med utilitarismen, för annars skulle det väl inte fortfarande existera en diskussion kring det?

Ett problem är givetvis tolkningen. Vad är "nytta" egentligen? Vilket tidsperspektiv ska priviligieras när det kommer till den här abstrakta "nyttans" förverkligande? 12 lyckoenheter imorgon eller 10 idag? Hur ska subjektiva upplevelser vägas mot varandra? Jämför Sartres klassiska exempel med studenten som vill ge sig av i krig för att hjälpa sitt land (och där kan göra en ytterst liten men allmänt god insats), men i detta skulle tvingas överge sin sjuka mor som kommer bli förtvivlad över hans frånvaro.

John Stuart Mill uttrycker sig förvisso väldigt snitsigt när det gäller hur vi ska kunna tillämpa vår etik: Han menar med det att vi måste kunna luta oss mot vårt sunda förnuft när vi gör vår nyttobedömning.

Men som synes så är inte heller utilitarismen befriad från ett flertal berättigade filosofiska angrepp.

Diskussioner som sådana behöver inte alltid vila på en rationell grund. Utilitarismen har problem, men dessa är inte konceptuella utan beror mest på att vi idag saknar teknologi som vi i framtiden kan använda för bättre utilitaristiska beslut. Så visst finns det icke-fundamentala detaljer att anmärka på, men mycket mer kan man inte säga att det finns.


Du räknar på den förväntade lyckan, tidsperspektivet beror givetvis på handlingen och kontexten. Du agerar på den information du har. Sitter du i en kommite för kärnkraftutveckling får du tänka längre än när du skall gå till ICA och handla.


Mill var som vanligt väldigt rätt ute, sedan dess har dessutom nyttobedömningar (som bygger på sunt förnuft + logisk konsistens) utvecklats till praktiskt funktionella system som beprövats i en mängd olika områden.

Det återstår att se, men försök gärna.

Håller inte med om att diskussionerna som ifrågasätter utilitarismen är irrationella. Det är en alltför bekväm stämpel att sätta på det som inte är mätbart.


Rent konceptuellt finns det få problem med några moralfilosofier. Det är alltid appliceringen de faller på, och Utilitarismen är inget undantag. Förvisso, med vår moderna blick kan man ifrågasätta Kants tilltro till en metafysisk "sedelag", men det innebär inte att det skulle vara en dåligt fungerande etik, om den bara gick att förverkliga. Detsamma gäller även Aristoteles' gyllene medelväg som är mindre komplicerad och på så vis svårare att opponera sig emot än Kants, fastän kanske inte för den skull mer "etisk". Kants projekt var ett av klargörande av premisser snarare än ett utredande av det goda livet.


Du missar min poäng med tidsaspekten. Modern psykologi visar väldigt tydligt på människans tidsliga "närsynthet". Vi föredrar i många fall att få 100 kronor idag än 120 kronor om ett år ifall någon frågar oss. Förvisso skulle det generera mer framtida lycka att få pengar senare, men hur väger man det mot vår inre drivkraft att prioritera nuet? Och den besvikelse/olycka som det medför att inte få omedelbar driftstillfredsställelse? Begreppet nytta/lycka är ett ord som samlar väldigt många olika aspekter under samma paraply, och jag tycker att det läcker mening åt alla håll.


Jag gillar Mill själv. Men jag försöker också se honom med nyktra ögon. Det matematiskt präglade tänkandet är svagt för heltäckande definitioner, men en tillräckligt långt dragen analytik visar ofta på svagheter i sådana begrepp. Wittgenstein till exempel, menade att det inte över huvud taget gick att tala meningsfullt om begrepp som etik.