Skvaller om Berny Pålsson?

Nu sitter jag och tjatar på internet med Erica och har pratat skit med Linn. Ibland mår man faktiskt bra över att vara irriterad på folk. Så ja, Linn är skön att ventilera sig med eftersom vi tycker lika och samma om dessa stackars människor som så pinsamt gör bort sig utan att själva veta om det. I mean come on, SER inte människorna hur de ser ut? Tycker de att bilderna de lägger upp på sig själva på nätet är HETA? Att de är så där oerhört SEXIGA som de så gärna vill tro? Åh, man blir så störd på det hela att man tappar andan. Vill spy på plastigheten, på de vulgära bilderna som dyker upp titt som tätt och på deras livsstil som är allt annat än hälsosam och frisk. Jag ska inte säga att jag har det mest perfekta livet... eller jo, det ska jag fan. Jag trivs som sjutton med mitt liv och hur jag lever. Men jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, lägga ut bilder där jag ålar framför kameran som en kåt krabba. Bilder på för korta klänningar och linnen som knappt täcker hullet på magen gör mig illamående. Nej, jag kan inte tänka mig ett värre sätt att göra bort sig själv på. Hur ska man någonsin kunna ta dessa människor seriöst igen? Det känns, som Linn sa, som att de folk jag talar om är inne i något slags race i sin lilla bubbla de lever i, och inte tycks kunna komma fram till en klarhet hurvida det är sunt att leva som de gör eller inte. Ett race där de förolämpar andra människor, ligger hemma och knullar som djur eller som jag tidigare skrivit lägger ut perversa bilder som ingen annan än de själva gillar. Och hur de kan tycka om dessa bilder får mig bara förbannad.