Citat:
Ursprungligen postat av maddtre
Jag håller med dig fullständigt. Jag personligen har aldrig "känt för att skrika" under en attack, utan istället varit rädd att någon ska se mig.
Men som jag försökt förklara så vet jag inte hur det är för andra.
Men vi vet ju inte om Andrea har fått en diagnos eller inte, vi har bara hennes uttalande om att hon lider av panikångest.
Ja hon tänker kanske på orden ångest och panik - sätter ihop dem och så blir det panikångest. Fast panikångest är ju något annat - en panisk känsla för en ångest som skulle kunna bli så stark att man flippar ur totalt. Det är bara det att den aldrig blir det för de människor som får "riktig" panikångest är liksom inte personlighetsstörda på det sättet.
Den typ av panikångest som du har är den som är den rätta det är jag helt säker på. Sen kan det såklart yttra sig
lite olika aldrig på det sättet som AW beskriver.
Tänk om man skulle ställa diagnos på sig själv sådär. "- Jag lider av psykos" " - Oj, hör du röster? Ser saker? Tror att alla människor vill dig illa?" " - Nä men jag känner mig väldigt stressad och yr jämt... det kallar jag psykos"