Hur påverkar alkohol er som lider av depression?

haha, lite samma sak händer mig när jag är riktigt rikigt full kan jag(enligt vad andra säger, minnesluckur vanligtvis) börja mordiskt jaga folk helt oprovocerat ,(för full för att lyckas dock^^) men alla i min förra gymnasieklass var iaf livrädda för mig när jag var full, dom vågade knappat supa med mig haha.
När jag är nykter så har alltid kniv med mig(tänk om någon skulle anfalla en på stan), men brukar ibland inte ha med mig den på fyllan just för att jag vet att om någon bråkar med mig(brukar f.ö ha ovanan att dra cigg/öl ur okända människors händer när jag är full^^) så vet jag med säkerhet att förmodligen skulle flippa ur och knivhugga någon rejält , och börja knivhugga en halvt kriminell muskel blatte+kompisgäng som just har dragit ciggen ur handen är nog inte så smart O.o
Jag är inte särskilt aggressiv nykter dock,om något inte provocerar förstås^^

Alkohol fungerar som ett filter ett FÖR bra filter, det gäller att se upp så man inte har alkoholproblem och sin psykiska sjukdom. När det är fest och ståhej drick som "alla andra" utöver det ska man se upp. Jag är diagnostiserad som hypoman (trippar på gränsen till manierna) och när mina piller varit slut har jag tagit till flaskan, inte altförsunt med 3 flaskor sprit per vecka ocg 20 öl.

Nu glider jag ifrån ämnet eftersom jag är motpolen till depressiv men jag är fortfarande bipolär och alkoholen fungerar ff som ett filter.

För mig är alkohol en alldeles utmärkt "medicin"...
I många avseenden väl så bra som regelrätta mediciner (tyvärr?).
Se vidare i "min" tråd: https://www.flashback.org/showthread.php?t=715391

Gammal tråd men jag svara ändå. I början så är alkohol en positiv grej. Jag blir uppåt och framåt. Efter att ha supit ett tag så börjar depressionerna dyka upp. Man fixar inte vardagen utan att vara berusad. Man känner sig ganska kass ärligt talat.

mmmh det kan kännas bra på något sätt ibland då det dämpar bedrövligheter men det gör nog inte min dag bättre.. Kan kännas väldigt skumt.. känns för det mesta bara skit.. Har märkt att jag kan konrtollera mig själv mycket bättre under ruset av alkohol sen efter jag blev depprimerad

För mig hjälper det för stunden. Känner som en del andra skrivit att man kan klara precis vad som helst.
Att man ska ta tag i problemen och att allt ska lösa sig. Jag blir glad och positiv.
Dagen efter brukar inte vara lika munter. Då smyger sig verkligheten på sakta men säkert.
Orkar knappt gå utanför dörren eller ens handla mat då jag får någon slags fobi för att möta folk och befinna mig i folksamlingar. Hänt att jag fått panikattacker i kassakön där jag börjat svettas och bli yr.

Oftast måste jag ta en eller bland flera återställare om där är något krök kvar.
Drack nästintill var dag i ett år efter att det tagit slut med en tjej som jag tyckte om väldigt mycket.
Blev deprimerad för att det kändes som att det var mitt fel, vilket det också var.
Började med att jag drack 4-5 öl för att bli lite avslappnad så jag kunde sova.
Detta trappades senare upp och jag behövde mer och mer. Sluta med att jag drack allt från 10-15 öl eller 50-70 cl vodka var dag efter jobb när jag kom hem. Kändes så bra när jag drack.
På morgonen räkna man ölen i kylen, ifall man behövde mer till kvällen. Hela dagen tänkte jag på de kalla ölen i kylen.

Tack och lov kom jag ur det, vilket jag är väldigt glad för.
Nu försöker jag att inte dricka när jag är nere.
Blir en ond jävla cirkel som är svår att komma ur.

Är formellt odiagnosticerad men uppfyller kriterierna för depression inom ramen för CPRS-S-A och MADR. Har väl utan större tvekan uppfyllt kriterierna sedan i juni eller så, och även i perioder innan det med, men mer bestående sedan juni.

Är ingen stor alkoholkonsument alls längre. Men sommaren - och något efter - har medfört att jag sövt mig med sprit när ingen varit nära för att få ro, sömn och orka ta mig upp till dåvarande jobbet. Är helt enkelt inte trygg nog att dricka mig till sömns när folk ser att det sker. AegWyrs masker är viktiga att upprätthålla.
I nuläget är tiderna inte så strikta (Då jag studerar) och gör behovet av att sova på rätt del av dygnet mindre eftersom jag styr mer av min tid nu. Alltså har konsumtionen minskat, även om det finns stunder då jag tar "basdosen" för att bara få andas lite andra tankar ett tag.

Liten konsumtion - kanske två fyror Gin & Tonic eller så - lättar tankarna, får mig att älta mindre destruktivt och får mig att tänka mer kreativt i stunden (Beträffande konstruktiva lösningar och så vidare). Detta är en konsumtionsnivå som gör att jag liksom kan komma till någon ro och somna i rätt tid istället för att somna en timme innan man ska upp.

Efter detta dalar det sakta, jag har ingen centiliterkurva direkt, men märker ju rätt tydligt att bortåt 4-5 glaset så är det så att säga inte konstruktivt längre, tvärtom förstärks det destruktiva och blir ganska oregererligt. Det är i sådana lägen man ska se till att ha gömt bilnycklarna för sig själv och hoppas på att man är glömsk nog att inte hitta dem.

Så, 2 fyror GT gör AegWyr lagom.

Fysiskt känner jag inget alls. Förutom eventuell baksmälla vid större konsumtion.

Konsumerar i dagsläget ingen alkohol i sociala sammanhang alls, så hur jag blir i en sådan miljö vet jag inte. Jag brukar/brukade bli kär och politisk av sprit, inte destruktiv. Haha, det där lät ju rätt sorgligt... ensamdrickare. Fy för den lede.

För det mesta blir jag uppåt och allt känns så mycket enklare, men snefyllorna går ju inte riktigt att undgå om man säger så. Men jag tycker inte det är värst utan det är fan bakfyllorna som är olidliga.

Även om alkoholen är det enklaste sättet att fly ångest och depression för en stund, och för att kunna glömma bort allt som har med social fobi att göra så är det fan inte värt bakfyllorna längre. Sen säger man ju alltid så men de senaste gångerna har varit helt fruktansvärda. Det är lite som att man skjuter upp ångesten och det till dagen därpå, så det lägger på sig på den ursprungliga ångesten.

"Drick måttligt då" och den där skiten existerar inte.

Dom gånger jag dricker alkohol mår jag verkligen som bäst. Det känns som att jag äger världen och kan prata med alla om allt. Sen vaknar man upp dagen efter och mår piss igen.

Jag har vart deppressiv ett tag och en del gånger då jag dricker kan jag flippa ur totalt. Får världens ångest, kan bli aggressiv och slå sönder bilrutor eller dylikt för att sedan gå hem och lipa. Dricker knappt längre och tänker vänta med det ett tag. Känns inte tryggt att dricka när jag e deprimerad för jag vet aldrig när jag flippar...