Frågor om Panikångest och depression

Långt inlägg, men jag är MYCKET tacksam om ni orkar läsa igenom och svara.

Är en man på 33 år med fru och två barn och ett bra jobb. Jag har det egentligen rätt bra och borde trivas utmärkt med livet. Dessvärre är det inte så.

Jag har under väldigt många år känt mig "hängig" i långa perioder. Har dessutom begränsat mitt liv genom att undvika situationer som ger mig panikkänslor: flyga, åka hiss, träffa kompisar, släkt och vänner (i perioder). Dessa olika fobier har tilltagit i styrka - dessutom har det kommit fler och fler fobier under åren. Livet begränsas alltså starkt - både för mig och familjen.

För en knapp vecka sedan åkta jag själv iväg med barnen för att åka till en stor lekplats 2 mil från där vi bor. Som en blixt från klar himmel kom den värsta panikattack jag känt. Jag hade precis packat ur barn, barnvagn och väskor, men började skaka i hela kroppen. Jag kände att jag bara måste därifrån! Snabbt in med ungarna (som galltjöt av besvikelse) och övriga grejer i bilen. Jag minns knappt hur jag kom hem - bara att det gick jävligt snabbt.

Morgonen efter var jag fullständigt hyperstressad. Tog några gamla tabletter jag fått mot flygrädsla, vilka inte hjälpte. Snörde på mig skorna och gick ut och sprang som en tok 10 minuter. Fick ännu mer panik och sprang hem. Familjen undrade vad som hände. Vid 09.00 öppnade vårdcentralen och jag gick dit. Väl där fick jag fylla i ett kort formulär och fick sedan 20 st Xanor 0,5 gram samt Cipramil utskrivet. Xanoren skulle jag ta vid behov (har tagit 2 st per dag sedan dess) och Cipramilen skulle jag ta 10 mg under fyra dagar för att öka till 20 mg därefter (tog den första "höga" dosen imorse).

Har känt mig oerhört konstig under dessa dagar. Xanoren hjälper hyggligt, men jag är långt ifrån normal. Har ständiga ångestkänslor - bara olika starka - och känner mig oerhört ledsen och konstig. Det hela blir inte bättre av att jag märker hur det påverkar frun och barnen. Försöker hänga med till stranden och bada och vara "normal", men det går bara i kortare perioder - max 1-2 timmar. Det värsta är att jag inte fixar att vara ensam. Frun gick ut och joggade 30 minuter imorse och paniken blev då total (barnen är, som tur, såpass stora att de leker själva och märkte inte pappas konstiga beteende - vankade fram och tillbaka i vardagsrummet och tittade på klockan). Igår skulle frun och barnen åka till affären 3 minuter bort hemifrån för att köpa mjölk och bröd. Efter 2 minuter fick jag ringa och be de vända och hämta upp mig!

Till saken hör att jag vantrivts på jobbet under en längre tid. Har ett rätt pressat jobb med en hel del ansvar.

Nu till några frågor:

1. Någon som känner igen dessa sjuka känslor? Går ju inte att förklara rationellt - låter som en sinnessjuk person när jag beskriver mig själv!

2. Om ni kännser igen er - hur har ni hanterat det hela? Kan man leva ett normalt liv igen? Vilken hjälp har ni fått resp. har idag?

3. Har läst att Xanor är vanebildande - när ska man börja "bli orolig" för att bli beroende - vilka doser och vilken tidsrymd?

4. Hur lång tid tar det innan Cipramil börjar hjälpa? Har hört allt från ett par veckor till flera månader. Vilka doser är "normala"?

5. Den bästa avkopplingen nu under semestern är de ca. 2 öl jag tar varje kväll - är det farligt eller olämpligt att ta i samband med medicineringen? Ger ett behagligt lugn och jag hoppas att det inte är skadligt.

6. Vilka andra mediciner finns det som HJÄLPER mot de symptom jag har?

7. Skriv, skriv, skriv! Vilka erfarenheter har ni? Jag är just nu i en situation där jag uppskattar alla ord från folk som känner igen sig. Känner mig som världens ensammaste och räddaste person just nu!

Tack för att ni läste!!!

Jag har inte lika starka ångest-attacker som du har, mina beror på helt andra saker, som tex när något jag planerat inte händer, jag har kraftig förväntans-ångest som slår igenom när det blir ändrade planer, för mig måste allt gå som planerat, jag har antagligen Aspergers.

Japp, du kan bli fri från dom, jag antar att det är tillfälligt och att det bryter ut nu när du har semester, verkar förövrigt vara ganska vanligt om man vantrivts och mått dåligt på jobbet.

Kräv att få komma på samtal med en psykolog så att du kan få alla dessa frågor besvarade av ett proffs!

Jaaaa, Xanor är väldigt vanebildande, bli inte beroende av dessa, det är ett helvete att ta sig ur, öka inte dosen, om dom inte känns som dom hjälper, håll upp några dagar.

Det kan ta upp till 3 månader innan Cipramilen känns bra, innan det kan man må mycket sämre ett tag, men håll ut!

Nej, det är väl inte skadligt att dricka nån öl, men inget jag rekommenderar då man kan överdosera Xanoren i berusningssyfte för att alkoholen släpper på tömmarna.

Man lär ju ta reda på vad det beror på innan man sätter in nån annan medicin.

Var inte rädd för att ta kontakt med psyk, kräv hjälp, om du inte orkar ta den striden, be någon anhörig pusha på så att du får den hjälp som dom är skyldiga att ge dig!

Fast de hjälper för det mesta. Imorse kunde jag lägga mig en halvtimme och lösa korsord - något jag inte kunnat göra på en vecka. Och det är absolut ingen risk att jag tar fler Xanor efter ett par öl - snarare tvärtom! Vad är egentligen en "stor dos" Xanor per dag och under hur lång tid behöver man ta de innan man ska bli orolig för beroende? Är det meningen att man ska må "jag-vill-bara-dö"-dåligt innan man tar en Xanor eller "räcker" det med att man mår skit och helvete?



När jag träffade läkaren på vårdcentralen sa han att primärvården inte har KBT-kompetent personal som man kan få tid hos inom rimlig tid. Istället tyckte han att jag skulle få mitt företag att betala och skicka mig till en sådan. Vad är er erfarenhet?

Vilken idiot!

Skit i honom och be nån ringa till psyk och kräv hjälp, du behöver få prata med någon som har erfarehet och kunskap inom området, jag blir så jävla förbannad! Undra på att det händer en massa skit i samhället när folk inte får hjälp

Visst, ta dom under den värsta tiden, men som sagt öka inte dosen. Men se dom inte som något som du ska äta en lång tid, ta istället reda på varför du mår som du gör och få hjälp med det istället.

Så 1mg Xanor per dag är en stor dos?
Hur länge kan man hålla på med en sån dos utan att fastna?

1. Någon som känner igen dessa sjuka känslor? Går ju inte att förklara rationellt - låter som en sinnessjuk person när jag beskriver mig själv!

Klassiskt scenario skulle jag vilja påstå. Såg nyligen en dokumentär om
panikångest där den kände skådespelaren Michael Nyqvist spelar den drabbade. Påminde mycket om det du beskriver.

2. Om ni kännser igen er - hur har ni hanterat det hela? Kan man leva ett normalt liv igen? Vilken hjälp har ni fått resp. har idag?

SSRI är bäst. Plus att man kan diskutera saken med någon som vet vad
det handlar om. Plus att man accepterar att man har ett "handikapp"

3. Har läst att Xanor är vanebildande - när ska man börja "bli orolig" för att bli beroende - vilka doser och vilken tidsrymd?

Jag tror man måste ha "missbrukarpersonlighet" för att bli beroende
av Xanor och liknande. Veckor och månader med normala doser är ingen risk.

4. Hur lång tid tar det innan Cipramil börjar hjälpa? Har hört allt från ett par veckor till flera månader. Vilka doser är "normala"?

2 veckor är minsta tiden innan effekt men räkna med det dubbla.
FASS anger 60mg som maxdos och ofta är det där man får lägga sig
men det varierar från person till person.

5. Den bästa avkopplingen nu under semestern är de ca. 2 öl jag tar varje kväll - är det farligt eller olämpligt att ta i samband med medicineringen? Ger ett behagligt lugn och jag hoppas att det inte är skadligt.

Alkohol är NoNo då det minskar effekten av SSRI (Men ack så gott, jag tog
alltid 2 öl elller 1 öl o 1 whisky förr men min läkare övertygade mig att sluta)

6. Vilka andra mediciner finns det som HJÄLPER mot de symptom jag har?

Det du fått är standardbehandlingen; antidepp.+ ett lugnande.
Det finns en hel drös olika men Cipramil + Xanor är nog hur bra som helst.
Om du har svårt att sova eller har dålig aptit kan du be läkaren att ge
dig Remeron ( ett SNRI medel) i liten dos till kvällen. Då kan man inte
hålla sig vaken. Någonting som ständigt rekomenderas är Omega-3 som
finns i fet fisk eller på flaska. Påstås göra underverk. Även fysisk aktivitet
som löpning och träning på gym piggar upp.
Hoppas det löser sig!

7. Skriv, skriv, skriv! Vilka erfarenheter har ni? Jag är just nu i en situation där jag uppskattar alla ord från folk som känner igen sig. Känner mig som världens ensammaste och räddaste person just

Tack för svar!


Vad är en "normal" dos? Är jävligt skraj för att ta för hög dos!



Har under en längre period alltid sett fram emot fre-sön, då jag kunnat bli lite smålullig - ett par öl och kanske en whisky. Det har varit min "medicin" (vilket jag inte insett förrän nu). På vilket sätt gör alkoholen att effekten av medicinen minskar (och är SSRI detsamma som Xanor och Cipramil?)?

...och som sagt var - ni som känner igen er: vore fruktansvärt skönt att få höra om era erfarenheter (och hur ni mår idag)!

När det gäller Xanor och överdosering är det stora hotet om
patienten använder knark eller andra lugnande medel som kan
förstärka effekten. (Tror det var så Heath Ledger strök med)
Xanor interagerar inte med Cipramil men kan göra det med alkohol
som kan förstärka tablettens effekt.

Maxdosen vid PÅ anges till 10mg/dygn.
Men då har man sakta ökat dosen från kanske 1,5mg/dygn
med 1mg ökning var 3:e el. 4:e dag.
8 veckors behandling brukar anges som maximum.

SSRI är en klass mediciner som inte räknas till "lugnande", de går
inte att överdosera om man inte tar en näve. De funkar bra mot
depression och panikångest samt många andra psykiska besvär.
Typiska namn är: Prozac, Cipramil, Seroxat, Cipralex etc. De skrivs
ut rätt generöst av läkare just för att de är i stort sett "ofarliga"
När det gäller alkohol och SSRI har jag bara hört att det försämrar
effekten av medicinen och kan ge otäcka baksmällor.

Xanor är en benzodiazepin och därmed "farlig" Det krävs t.ex. en
speciell receptblankett. Brukar skrivas ut sparsamt av läkare men
är en ypperlig medicin då den ger omedelbar effekt till skillnad mot
SSRI som tar flera veckor att kicka in.

SSRI hjälper ju inte helt av sig självt, utan den hjälper ju en bara i samband med KBT vid panikångestsyndrom. Ofta kommer ju paniken för att man är rädd att någonting ska hända. t.ex. att man ska få en hjärtattack etc. Är det lika så för dig? Då gäller det att tänka att chansen att det skulle hända är minimal, och sakta men säkert utsätta sig för de momenten man tyckt varit jobbiga. Försök göra det! Det kommer garanterat bli bättre än med enbart benzo.

Benzo kan vara bra ibland vid särskilda tillfällen så som flygning, som du beskrev. Dock är det väldigt dåligt på sikt om man förlitar sig enbart på dem!

Det värsta är att jag inte har någon specifik "trigger". Jag har någon form av allmän panik, som (den senaste veckan) kommer "hela tiden". Speciellt tydligt blir det när jag inte är hemma. Tycker det är oerhört jobbigt att bara åka till stranden 5 minuter hemifrån eller att gå ut och springa. Jag vill kunna komma hem DIREKT (även om jag egentligen inte mår speciellt mkt bättre hemma. Dessutom vill jag ha fru och barn hos mig hela tiden. Är inte rädd för att då - snarare är jag rädd för paniken i sig själv - känner mig fullständigt "galen" när paniken kommer - vill krypa ur mig själv - tar en Xanor och går ut och småjoggar eller vankar av och an i vardagsrummet tills det börjar släppa. Ibland går det på bara ett par minuter, men ibland tar det 2-3 timmar.

Hade känts oerhört mycket skönare att ha en speciell trigger som utlöste paniken!

Någon som känner igen sig?