När vår hjärna förstår sig själv.

Jo precis. Var väl egentligen bara de första exemplen som skulle vara direkt kopplade till lycka.. det sista var väl mer ett generellt exempel på vad som skulle kunna uppnås med 100 procent förståelse för allt. Slarvigt skrivet av mig antar jag.

Eftersom hjärnan skulle reda ut alla bekymmer borde man således vara immun mot allt allt negativt och därför skulle ensamheten på en öde ö vara perfekt med eller utan iaktagande (som du säger).

Skulle man istället (för att hamna på en öde ö) råka vinna 10 miljoner skulle detta inte förändra ens situation. Allt skulle redan vara perfekt. Eller hur?

Skithuspapper i lite högre valör är inget jag skulle grina för direkt nej.

Meningen med livet har man ju sen ganska länge redan fått svar på. Meningen med livet är att fortsätta livets överlevnad. Ganska tråkig "mening" egentligen, därför skapar människor sin egna "mening med livet" (att vara lycklig te.x). Saken är den att om alla människor var fullt kapabla till att göra sig själva lyckliga så skulle nog människan dö ut eller åtminstonde ha skapat ett ganska dystopiskt samhälle. Det finns ju faktiskt människor som blir lyckliga av att döda och skada andra människor. Dessa individers närvaro skulle plötsligt bli bra mer uppmärksammad om allihop agerade på sina destruktiva lyckotankar, tror du inte?

k

Vi rör oss alltid mot mer osanning. Får man svar på en fråga uppkommer minst två nya. Ju mer vi lär oss desto mer lär vi oss hur lite vi vet.

Många civilisationer har ansett sig veta svaret på livets stora frågor. Men när vi blev klokare insåg vi att verkligheten är mer komplex.

Även idag finns mycket som vi tror vi vet men som vi i själva verket inte vet någonting om. Vad detta består av kan vi dock av naturliga skäl inte säga.

Psykologer/psykiatriker kan anse sig ha ett visst grepp om hur den mänskliga hjärnan fungerar men för varje nytt rön blir den totala osäkerheten större.

Om vi skulle kunna förstå våra egna tankar skulle konsekvensen bli att nya frågor lyfts, frågor som vi idag inte kan föreställa oss.

Vad det skulle innebära rent praktiskt att behärska hjärnan är ett etiskt dilemma som vi till viss del brottas med redan idag. Vad skulle t.ex. pillret mot glömska kunna göra i händerna på en maktgalen diktator? Det är samma princip som "vad skulle hänt om Hitler fått atombomben först". Man kan bara hoppas att de nya rönen kommer mänskligheten till nytta. Teknik i sig är ju inte god eller ond utan detta bestäms av brukaren. Ju längre utvecklingen kommer desto större blir riskerna - och möjligheterna. Till slut får vi välja mellan att leva för evigt eller gå under.

Det finns en jäkligt bra bok som kanske leder dig in på liknande saker..
Konsten att läsa tankar. av Henrik Fexeus
jag har själv läst den och nästan alla saker han beskriver fungerar faktiskt på vilken människa som helst.

testa det och se

Innan ni diskuterar om en människas handlingar är deterministiska måste man ju avgöra om medvetandet är ett eget väsen från den biologiska hjärnan, för om du läser på om hjärnan fungerar så är den rakt utsagt deterministisk i sitt avseende att från sensoriska intryck till reaktion på händelsen. Därtill kommer de oändliga komplexa mönster som kan uppstå men som i sig är en produkt av föregående händelser i livet och är därför inte slumpmässiga?

Så om medvetandet inte är något annat än alla intryck som tas från alla sensoriska celler i kroppen så är vi långt ifrån att ha fri vilja.

Men om medvetandet är något eget som objektivt kan behandla de sensoriska intryck hjärnan tar emot så blir det ju mycket mera flum.

1. Psykologin kan inte ens komma fram till vad dess kunskapsobjekt är, än mindre "hur" det fungerar. Bara göra gissningar som "fungerar" mer eller mindre bra.

2. Om man nu skall säga något om vad zen är eller inte är (vilket man givetvis inte skall :P) så är det bättre att tala om det som att förstå ingenting.

nåväl.