När vår hjärna förstår sig själv.

Ponera att vi människor en dag blir såpass intelligenta att vi kan förutse våran intelligens, att vi kan styra våra tankar.
Att våran hjärna går om sig själv och förstår hur den funkar, varför vi tänker vissa tankar och vad man kan göra för att ändra detta.
Vad skulle hända om något sådant hände. Eller har det redan hänt, men de som vet det vill inte berätta för andra.
Utan använda för egen vinning? Eller kommer den personen som kommer underfund med hur våran intelligens fungerar att ta sitt liv för mänskligheten,
då detta skulle öppna enorma möjligheter för maktgalna personer.
Om man t.om kunde ändra andras tankar då man visste hur allting fungerade.
Eller är hjärnan begränsad så den inte kan förstår hur den själv fungerar?
Vad tror ni, bygg på teorin, såga den. Eller bara ge er åsikt. Diskutera och säg vad ni tror.

Jag vill vidga mina vyer.

Förlåt om det är lulligt, men för att korta ner det hela.
Går det att förstå hur hjärnan fungerar och på det viset kunna påvärka våran hjärna?

Det går. Finns en hel vetenskap kring fenomenet. Kallas psykologi

Som jag antog skulle någon misstolka mig. Och att du bara försöker dumförklara mig är ju inte så snällt gjort av dig.
Faktum är att om vi kunde förstå precis hur våran hjärna fungerade så skulle vi kunna påverka den. Inom en vetenskap vet man inte allt. Inte ännu åtminstonde. Och såvitt jag vet är psykologi en vetenskap. Så då finns det väll fortfarande saker att fantisera om angående det hela.
Det jag vill diskutera är lite svårt att få fram, då det är lite svårgripligt. Uppenbarligen för dig med då du bara tänker på sånt som människan redan vet. Sikta mot stjärnorna och tänk på det som vi inte vet något om.
Om vi förstod precis hur vår intelligens fungerade och vi kunde påverka våra egna tankar till fullo skulle man förmodligen kunna göra vad som helst.
Se framtiden, tänk framtiden. Det som nu är magi är verklighet om 100år.
Men ta den här meningen åtminstonde på allvar, och fundera över den.
Kan vår hjärna förstå sig själv?

Ursäkta om det blir så långt osv, jag har bara svårt för att svara kort ibland.

Psykologi är givetvis en bristfällig vetenskap, man känner nog inte ens till en promille av alla de hemligheter som döljer sig innanför pannbenet på varje människa. Men samtidigt har jag fortfarande lite svårt för att förstå dig. Hur skulle vetskapen om hur vår hjärna fungerar ge oss möjligheten att se in i framtiden?

Och jag försöker absolut inte idiotförklara. Det är inte min grej.

Ursäkta min misstolkning angående idiot förklaringen som inte fanns.
"Se framtiden, tänk framtiden. Det som nu är magi är verklighet om 100år." Var bara något som kändes relevant och skulle ge styrka till mina ord. Skumt, javisst. Men det är något jag gör för att det är kul.

Men åter till det jag försöker få fram. Att om vi förstod hur våran hjärna fungerade, vad skulle det ge för konsekvenser osv.
Jag försöker inte få fram ett konstaterande, utan snarare en tanke om vad som skulle hända om vi förstod våra hjärnor till fullo. Tänk att du förstod exakt varför din hjärna tänkte som den gjorde, varför din hjärna reagerade som den gjorde. Och om du även visste hur andra personers hjärnor reagerade osv. Vad skulle kunna hända? Vad skulle man kunna göra med den makt det innebär osv.
Men den stora frågan är, kan hjärnan förstå sig själv?
Kanske är det att jag är trött eftersom det är söndag och det ger upphov till konstiga tankar som inte riktigt hänger ihop. I värsta fall får jag återkomma imorgon och se om jag kan förklara bättre då.

Psykologi
Need I say more?
De flesta av dessa frågor är redan i alla fall delvis besvarade.
Edit:
Givetvis innebär det ingen enorm makt att förstå hur en annan person fungerar. Man kan få ett övertag genom att spela på det såklart, betecknas ofta som att utnyttja andra människor.

Nja, psykologi är väl i jämförelse med vad trådskaparen avser - ungefär på den nivån alkemi var i förhållande till nutidens kvantfysik, om jag förstår rätt.

Det finns ett teoretiskt aber - och det lär vara så att inget självreflekterande system KAN förstå sej självt helt och hållet. (Jag minns inte var jag läst detta och orkar inte söka, så det kan vara fel.)

Men, om jag nu minns rätt, så måste man kunna betrakta ett system utifrån för att få en rättvisande bild, och det kan man förstås inte.

Möjligen kan vi använda AI-system som verktyg för detta, men troligen kommer dessa att vara för starkt präglade av oss för att egentligen fungera objektivt.

Jag tror jag förstår vad TS menar.

Jag kanske tänker när jag vaknar en morgon att idag ska jag ha en blå tröja, varför tänkte jag så?

Eller varför tänkte jag att jag skulle dra ett exempel som låter såhär: "Jag kanske tänker när jag vaknar en morgon att idag ska jag ha en blå tröja, varför tänkte jag så?"

Utan någon form av yttre stimuli, dök dessa tankar upp i mitt huvud. Varför nu och varför just dessa tankar?

Det jag dock inte begriper är hur ska man kontrollera sina tankar utan att tänka.

Psykologi säger inte "varför",
bara "hur.

Istället tycker jag det låter som zen buddhism
Där handlar det verkligen om att förstå sitt sinne.

Men iof, sinne och hjärna är inte samma sak.
Hjärnan är biologisk.
Och jag tror inte något rent biologiskt kan förstå sig självt,
då har det utvecklat ett sinne i samspel med en omvärld.
Enbart en hjärna, är ingenting, oavsett hur avancerad.

Så mitt svar är nog både ja och nej

Riktigt så illa är det inte med vetenskapens psykologi. Vi vet faktiskt en hel del.

Att hjärnan, av principiella skäl inte helt kan förstå sig själv är en teori. Som mycket väl kan vara felaktig.

Tror TS är ute efter vad det skulle få för konsekvenser om vi fullt ut förstod vår hjärna och vår psykologi. Kanske skulle konsekvenserna inte vara så omvälvande. Vad finns det för skäl att tro att konsekvenserna av en fullständig förståelse skulle vara omvälvande? Ur en filosofisk synvinkel kanske, men ur en mer praktrisk synvinkel. Nej knappast.

Om man tänker sig att hjärnan är en Turingkomplett dator och att medvetandet är ett program som körs av denna dator, kan man säga att ovanstående är en variant av stopproblemet. Huruvida medvetandet kan analysera all information om sig självt under en ändlig tidsrymd är alltså jämförbart med huruvida ett program kan analysera sin egen kod på ändlig tid.

Det finns så klart de som är av annan uppfattning. En av de främsta i fråga om vetenskapliga meriter som ifrågasätter synsättet att hjärnan är jämförbar med en klassisk dator är Roger Penrose som bl.a. i The Emperors New Mind argumenterar för att det mänskliga medvetandet är icke-algoritmiskt till sin natur och att lösningen på medvetandets mysterium står att finna i någon ännu okänd aspekt av kvantfysiken. Jag hyser all tillbörlig respekt för Penrose, men här tror jag faktiskt att han är ute och cyklar (som det heter på ren svenska).

Fast medvetandet och hjärnan är inte samma sak. Även om hjärnan vore algoritmisk (vilket låter otroligt med tanke på den kaotiska analogiska strukturen hos det bio-elektriska synapsmönstret) så har det inte mycket att göra med upplevelsen av qualia till exempel. Nu säger jag inte att du ska ta ställning till det här, utan att Penrose säger "mind" och således talar om sinnet/medvetandet och inte hjärnan ("brain").

För att hjärnan ska kunna förstå sig själv, måste den bygga upp en självmedvetenhet. Men så fort den är medvetande, är det inte längre den biologiska hjärnan som upplever sig som medveten, det är dess sinne. Och det kan den endast göra i samspel med något annat, en omvärld, i en kropp. Den kan inte bli medveten om en omvärld utan en omvärld att interagera med. Då är den längre heller inte bara en hjärna och ett sinne, utan också en medveten varelse.

Det är fel i det här sammanhanget, att försöka separera hjärnan från allting annat. Det är som att låta bilens motor ligga på marken, eller som att kasta ut CPU'n ur datorn. Det ger ingenting.

Det blir något av en missdefinition i trådtiteln. Hjärnan som ren informationskategoriserare och registrerare kan inte tolka information, och således inte "förstå" den. Det är sinnet, som skapas genom hjärnans interaktion med omvärlden genom en kropp, som tolkar informationen.

Att tala om hjärna när det gäller sinne gör allting här väldigt förvirrande