Allt om ADHD!

Någon som har erfarenhet av hur medicin mot adhd påverkat era ätstörningar?

Har själv ätit SSRI i många år mot just ätstörningar och ska nu utredas för ADhd. Det verkar finnas ett tydligt samband mellan ätstörningar och adhd och att medicinen hjälper

Jag har ADHD undergrupp ADD, vuxendiagnos och obehandlad.
Tog tjack i ett år och gömde allt skit bakom falskt välmående.
satt och lärde mig allt om Linux och servers medan skiten flög från min skyddsfläkt, vi har alla våra specialintressen att snöa in på som verklighetsflykt, men ge fan i spriten.
De yttre problemem när jag slutade tjacka tog jag sedan hand om efter ett par veckors sömn samt planering under dvala.

Nu är jag stark och frisk och tar tjuren i hornen.
Kontenta:
Centralstimulansian fick kemin att falla på plats i frontloben.
Jag fick superpower att ta tag i all skit och be alla att dra åt helvete.
Gick från noll i inkomst till att få hela samhället att backa upp mig pga att hävda neuro-psykiatriskt hadikapp.

Spela på att du är ett offer, diskriminerad, utsatt för oförsåelse av omgivningen.
För det är vi, men vi är inte utvecklingsstörda och har stor självrespekt.
Därför är vi vår egen fiende genom att förneka att vi har ett handikapp.

Kom in i skyddsnätet, ring socialen och begär LSS för att du inte klarar av att tex städa eller diska.
Sök personligt ombud, be denne att ringa alla jobbiga samtal åt dig.

Du får lönebiddrag, leta upp en turk som anställer dig och få en riktig lön och jobba 50% effektivt då du "lätt blir stressad".

Njut av liivet som en "hadikappad" och lev bättre än alla andra löneslavar.

Skall göra en utredning på cereb? Hur fungerar alkoholtesterna? Gör dom leverprov eller får man blåsa hur går det till?

Mvh Adqaren

Svårt att avgöra om du driver eller inte men jag tror inte det är så många som någonsin skulle vilja leva så bara för att man har en diagnos. Vill man ha det så har allt gått åt helvetet för långt och har nog inte så mycket med adhd att göra utan andra hinder.

Centralstimulantia kan hjälpa vid bulimi/hetsätning vet jag. Om personen lider av anorexi kan jag dock inte tänka mig att medicin som tar bort hungerkänslor skulle påverka ätstörningen på ett positivt sätt

har sett verkligheten bakom sjukdomen när den röstas fram i usa. som en sjukdom

För mig hjälper inte medicinen på det sättet, men beror kanske på vilken ätstörning man har? Jag rasade i vikt i början vilket jag inte hade marginal för alls, så de sa att de plockar bort den om jag inte stannar på den vikten jag var då. Så jag fick tvinga mig att äta mer helt enkelt.

För mig är ätstörning knutet väldigt mycket till ångest, inledningsvis så hjälpte medicinen på det sättet, senare så blev ångesten tyvärr värre.

Jag har bulimi. Är normalviktig men har råd att gå ner tio kg utan att kallas underviktig. Har aldrig haft ett avspänt förhållande till mat.

Hej,
Har länge funderat på om jag kan ha ADHD men det är nu på senare år jag känner att det har blivit ett hinder och problem för mig. Framförallt med alla nya krav och förväntningar som uppstår med åldern.

Har pratat mycket med en tjejkompis som nyligen blev diagnostiserad om hennes vardag och jag känner igen mig mycket i det hon beskriver. Hon gav mig några Elvanse 50mg som hon tyckte att jag skulle prova.

Och nu i veckan så vågade jag faktiskt ta en tablett på morgonen... Och jag säger bara wow... (värt att nämna är att jag under en längre tid har känt mig nedstämd, haft mycket ångest och känt mig väldigt trött) Jag låg kvar i sängen en liten stund efter att jag tagit medicinen, vanligtvis brukar jag ligga och dra mig i det sista så jag måste stressa till jobbet men nu kändes det som att allt bara gick av sig självt... Jag åt frukost i lugn och ro, rakade mig, kollade vad som saknades i kylen, skrev inköpslista och tog med soporna innan jag gick ut till bilen i god tid utan att fastna framför tvn.

Väl på kontoret hälsade jag på kollegorna med glatt humör, det blev inte det där ängsliga "hej" som jag brukar dra till. Kände mig snygg, hade bra självförtroende, hade svar på tal och kände hur jag klarade av att fokusera på just den tanken jag själv valde att fokusera på. Det blev en riktigt produktiv dag, kände hur trycket lättade från bröstet över att äntligen ha slutfört de där uppgifterna som jag skjutit på så länge, så svårt var det ju egentligen inte...

Under lunchen kände jag mig fokuserad, klar i huvudet, bra självförtroende och ångestlös. Minns hur jag satt där på lunchstället och åt min mat i lugn och ro utan att behöva känna den där stressen man känner vanligtvis, att det är så mycket som händer runt omkring och man försöker fokusera på allt samtidigt och dessutom föröka se coollugn ut.

Tror dock att dosen var lite väl stark för mig då jag upplevde endel skakningar, spänd käke, torr i munnen, senare under dagen kände jag även lite ångest och somnade på soffan kl6 då jag var så trött sjukt trött.

Provade även att dela på kapseln och ta ca 25mg vid nästa tillfälle två dagar senare. Var inte lika starkt men det hjälpte mig absolut under dagen och jag slapp biverkningarna.!

Jag känner mig nästan blåst... Är det så här normala människor fungerar? Ska allt vara så lätt? Eller är det en normal reaktion för de flesta, både med och utan ADHD som provar elvanse första gången? Har aldrig provat CS tidigare.

Går i tankarna att prata med läkaren gällande utredning, ska träffa en KBT inom snar framtid och prata om ev sjukskrivning pga utmattning och depression men det är en annan historia.

Vad tror ni? Vågar man ta upp att man provat elvanse eller kommer det bli en fet notis i journalen om det och problem i framtiden?

Vad är definitionen på en "vanlig" person egentligen?
Alla är lite trötta, särskilt såhär års och du fick amfetamin. 9 av 10 skulle älska ruset de får och reagera som du gjorde särskilt på 50 mg.
Hade du adhd-symptom som barn? Det är ett måste för att kunna få diagnosen.

I det här fallet så frågar jag om "vanliga" inte behöver känna sig överväldigande av allt som sker runt omkring och klarar av att välja vad man fokuserar på just för tillfället och upplever samma enorma skillnad på medicin. Förstår att alla har problem att fokusera ibland men jag har så svårt att förstå gränsen mellan normalt och ADHD, är inte ute efter att börja äta mediciner bara för att få en känsla som alla andra får. Vill snarare jämna ut spelreglerna om det är så att det jag upplever är onormalt.

Har tänkt mycket på hur jag var som barn, kommer ihåg att jag fick mycket skit av både föräldrar och lärare att jag "struntade i" att ta med läxan hem. Mycket spring i benen, lyssnade inte, skolbussen fick alltid vänta på mig osv osv. Det är nu på senare år jag reflekterat över att jag kanske inte var så lik de andra i det avseendet.

Går just nu igenom massa annan skit med ångest, utmaning, depression oc humörsvängningar som jag försöker ta mig ur. Har funderat mycket på om det finns någon underliggande anledning till varför jag hamnat här, vill ta tag i problemet från grunden istället för att sätta plåster.

Utmattningen har vad jag tror kommit av att jag ställt för högra krav på mig själv och försökt att passa in i sociala sammanhang. Detta har orsakat stress eftersom jag inte klarat av att nå upp till alla krav som jag känt att andra har ställt på mig.

Du beskriver ett normalt barn. Det är omöjligt för någon att konstatera något över nätet såhär men depression i sig kan ge allt du beskriver.
Kö till utredningen brukar vara 2-5 år så du har gott om tid att förändra saker naturligt och se om det blir bättre.