Ser här i tråden att många är intresserade av hur en utredning går till.
Kan svara för mig som fick diagnosen i vuxen ålder (30+, fru,barn ,villa).
Bad om en utredning senhösten 2015. I Januari 2016, första mötet med en psykolog. Min fru var med och jag förklarade min livssituation hur den var nu och innan.
Psykologen förklarade efter samtalets slut att människor normalt sätt inte:
Åker och gymmar när de jobbat natt 12h.
Kan vara vakna 2 dygn trots sömnförsök och ändå orka jobba.
Har en radar som läser av omgivningen 360c dygnet runt och snappar upp ljud,ljus rörelser osv.
Lägger en sak på ett ställe för att sekunden efter glömma vart man lagt den.
Impulsbeteende, i samma stund tanken dyker upp ska den verkställas om det så är mitt i natten.
Hjärnkontoret är som windows 3.1, rutorna är hela tiden öppna. Kan hålla flera tankar igång samtidigt MEN göra en sak ex läsa en bok samtidigt som jag tänker på annat.
Kan göra listan längre men psykologen tyckte att det jag berättade räckte för att gå vidare.
Våren 2016 bestod av några psykologbesök samt träffa en ssk. En anhörig fick träffa en ssk för en grundlig intervju. Detta för att de skulle få en god inblick i hur jag var som barn.
Senhösten 2016 fick jag beskedet att de inte skulle sätta diagnos men att min utredning skulle utökas.
Fick träffa en ny psykolog för nya samtal samt en arbetsterapeut för samtal under hösten och våren 16/17. I den utökade utredningen ingick ett datortest som mätte impulsiviteten samt ett wais-test.
I maj 2017 kom domen, adhd och autism. Autismen låg någonstans i grad 1 vilket jag själv trott då jag under utredningens gång blivit väl medveten om mina svårigheter tack vare adhd:n.
Intellektet var det inget fel på, hade några poäng från full pott på just iq-delen.
Fick förklarat att vissa som har adhd presterar bra på de delarna, men problemet för dem ligger i att det för vissa kan bli svårt att omvandla den intellektuella kvaliten till ngt praktiskt. Däremot presterade jag ngt sämre på andra delar av wais vilket är Att förvänta för de med adhd.
Tackade ja till hjälp från psykiatrin i form av medicinering samt arbetsterapi. Har jobbat heltid hela mitt liv men studerar nu heltid för att kunna nå drömjobbet och på så sätt kunna hjälpa andra. Pluggandet känns helt annorlunda nu tack vare medicinen, att kunna sitta ner i lugn och ro utan att störas av onödiga saker i omgivningen.
Radarn är avstängd den tiden medicinen verkar.
Ställer mig ofta frågan: hur hade mitt liv sett ut om jag fått den här hjälpen som barn?
Mitt liv har en avsaknad utav kriminalitet och droger. Tyvärr så finns det de med adhd som inte har det Innan jag fick diagnosen hade jag en liten föreställning om att alla som har adhd löper stor risk att bli kriminella.
Nu i efterhand har jag en förståelse för att vissa väljer att testa och kanske bruka substanser. Växer man upp i en resurssvag miljö kanske det leder till en ökad risk för att man väljer fel vägar.
Kan svara för mig som fick diagnosen i vuxen ålder (30+, fru,barn ,villa).
Bad om en utredning senhösten 2015. I Januari 2016, första mötet med en psykolog. Min fru var med och jag förklarade min livssituation hur den var nu och innan.
Psykologen förklarade efter samtalets slut att människor normalt sätt inte:
Åker och gymmar när de jobbat natt 12h.
Kan vara vakna 2 dygn trots sömnförsök och ändå orka jobba.
Har en radar som läser av omgivningen 360c dygnet runt och snappar upp ljud,ljus rörelser osv.
Lägger en sak på ett ställe för att sekunden efter glömma vart man lagt den.
Impulsbeteende, i samma stund tanken dyker upp ska den verkställas om det så är mitt i natten.
Hjärnkontoret är som windows 3.1, rutorna är hela tiden öppna. Kan hålla flera tankar igång samtidigt MEN göra en sak ex läsa en bok samtidigt som jag tänker på annat.
Kan göra listan längre men psykologen tyckte att det jag berättade räckte för att gå vidare.
Våren 2016 bestod av några psykologbesök samt träffa en ssk. En anhörig fick träffa en ssk för en grundlig intervju. Detta för att de skulle få en god inblick i hur jag var som barn.
Senhösten 2016 fick jag beskedet att de inte skulle sätta diagnos men att min utredning skulle utökas.
Fick träffa en ny psykolog för nya samtal samt en arbetsterapeut för samtal under hösten och våren 16/17. I den utökade utredningen ingick ett datortest som mätte impulsiviteten samt ett wais-test.
I maj 2017 kom domen, adhd och autism. Autismen låg någonstans i grad 1 vilket jag själv trott då jag under utredningens gång blivit väl medveten om mina svårigheter tack vare adhd:n.
Intellektet var det inget fel på, hade några poäng från full pott på just iq-delen.
Fick förklarat att vissa som har adhd presterar bra på de delarna, men problemet för dem ligger i att det för vissa kan bli svårt att omvandla den intellektuella kvaliten till ngt praktiskt. Däremot presterade jag ngt sämre på andra delar av wais vilket är Att förvänta för de med adhd.
Tackade ja till hjälp från psykiatrin i form av medicinering samt arbetsterapi. Har jobbat heltid hela mitt liv men studerar nu heltid för att kunna nå drömjobbet och på så sätt kunna hjälpa andra. Pluggandet känns helt annorlunda nu tack vare medicinen, att kunna sitta ner i lugn och ro utan att störas av onödiga saker i omgivningen.
Radarn är avstängd den tiden medicinen verkar.
Ställer mig ofta frågan: hur hade mitt liv sett ut om jag fått den här hjälpen som barn?
Mitt liv har en avsaknad utav kriminalitet och droger. Tyvärr så finns det de med adhd som inte har det Innan jag fick diagnosen hade jag en liten föreställning om att alla som har adhd löper stor risk att bli kriminella.
Nu i efterhand har jag en förståelse för att vissa väljer att testa och kanske bruka substanser. Växer man upp i en resurssvag miljö kanske det leder till en ökad risk för att man väljer fel vägar.