Overklighetskänsla

Jag fick en sån s.k panikattack förut efter att ha rökt brunt. känner fortfarande att det sitter i kroppen. det stack till i min vänstersida och helt plötsligt sprang jag omkring och försökte komma tillbaka till verkligheten, sa till min kompis att jag skulle dö och att han skulle ringa ambulans. stod liksom bakom mig och kolla på kändes som flera timmar fast att det igentligen bara var några minuter. det läskigaste jag någonsin varit med om.

http://www.nomorepanic.co.uk/showthread.php?t=9396

Den tycker jag beskriver overklighetskänslor bra och vad man kan göra för att få bort det. I princip är det bäst att ignorera det, ju mer uppmärksamhet man ger det, ju mer livnär man det å det förstoras.
Det går bort lättare om man reducerar rädslan, var icke rädda för det som händer och oroa er inte å lev på normalt så lär det gå över.

Dissociativ Störning


det du lider av lider jag med av.
det känns som jag ser på mitt eget liv från en 3e person. Som om jag ser på mitt eget liv på en bioduk.
Det är jag som styr det ändå inte. Jag är bara en åskådare.

detta är ett ytterst vanligt symptom men verkar vara sällsynt i just sverige. Jag vet ej varför.

Min DPD (Dissociativ Personlighets Störning) startade i samband med en dålig LSD upplevelse i tidig tonår men kan starta i samband men extrema händelser som trafikolycker, våldtäckt etc etc.


Det finns inga direkta botemedel men prata med din läkare om just detta - kan han / hon inte hjälpa dig skicka remisser.


De bästa behandlingarna har varit olika former av läkemedel + kognitiv beteende terapi.
Lycka till.

Har den där känslan också - fast hela tiden, 24/7, varje sekund.. Förstår ni hur jag har det? Iofs har jag vant mig mer och mer men när man tänker på det blir man deppig, men om man inte tänker på det så lever man ändå rätt så normalt..

Nej, jag kan inte riktigt sätta mig in hur det kan vara...måste vara oerhört mentalt påfrestande.

Jag har också haft sådana där stunder då man känner en stark känsla av overklighet och "depersonalisering".
Men dessa stunder är definitivt inte frekventa, och brukar högst vara i någon minut.
Vilket inte gör dem till ett problem för mig.

Får detta ibland och jag har lärt mig att det finns inget att göra åt det. Det gäller bara att snabbt fokusera på något annat och intala sig själv att det är helt ofarligt. Vet själv hur läskigt och obehagligt det är att förlora kontrollen över kroppen men det är helt ofarligt.

Här kommer kanske världens dummaste fråga, men det är utav ren nyfikenhet.

Är det ingen som har försökt ta tillvara på känslan? Religions-nörd som jag är, menar jag att detta är ett vanligt förekommande tema inom mystiken (om det kan klassas som en typ av ego-död). Ingen som har utforskat känslan ytterligare? Vissa går t o m så lång som att hävda att detta observationsstadium är urstadiet och är hur verkligheten egentligen är fattad (dvs, du är blott det som observerar, inte personen som utför handlingarna eller det som händer).

EDIT: Anledningen till att jag frågar är för att det är något som betraktas som eftersträvansvärt i många österländska traditioner, medan det klassas som patologiskt i väst (i grova drag).

uppar denna då detta är relevant för många, då det är många som kanske lider av det men vet själva ej vad dem lider av.

Vet inte om jag har rätt, men vissa av er som upplever dessa overklighetskänslor kanske är på väg mot ett uppvaknande. Alltså rent psykologiskt så är ju verkligheten som vi kallar den alltid olika för alla människor och tolkas ofta från det som hjärnan har konstruerat från tidigare upplevelser i våra liv. Så om alla tolkar verkligheten olika, kan man då verkligen kalla det verklighet eller är det egentligen allas egen tolkning som är overklighet. Då borde det som vissa av er tolkar som overklighet kanske vara det som är verkligheten, men att eftersom det är något som vi mentalt inte är vana vid kallar för overklighet.

Har själv precis börjat uppleva dessa känslor och eftersom jag läst mycket psykologi och om andlighet innan jag började uppleva detta så var det mina förkunskaper av detta jag använde när jag tolkade upplevelserna.

Den bästa bok som jag kommit över är en bok av en person som heter Eckart Tolle som skrivit boken Lev livet fullt ut: en väg till andligt uppvaknade. Läs den gärna.

Kort beskrivning (från adlibris):
En väg till andligt uppvaknande

Lev livet fullt ut har redan blivit kallad ett mästerverk. Men vad den här boken än kallas och hur den än beskrivs, är det en bok som besitter kraften att förändra liv, som besitter kraften att väcka oss, så attt vi till fullo inser vilka vi är.

Ur förordet:
Från första sidan tar Tolle oss med på en resa till andliga dimensioner, som både är träffande och engagerande - man känner igen sig. I formen av frågor och svar (så kallade satsang: ett slags samtal mellan läraren och lärjungen) förklaras många grundläggande livsfrågor: *vi är något mer än bara vårt sinne (mind) och kropp, * vi kan hitta vägen ut ur psykologisk smärta, * vår äkta och autentiska kraft finns i nuet. Han visar oss också att kroppen är nyckeln till vårt inres ocean av kunskap och vägen till sinnesro.

Länk:
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9153434099