Overklighetskänsla

Hej.
Sedan en tid tillbaka har jag vid vissa tillfällen fått overklighetskänslor som varar i några minuter.
Tillfällena kan komma precis när som helst och jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva dom.
Men jag ska försöka göra mitt bästa..
Det är typ som att jag ser, hör och känner allt precis som det är, men det är inte som det borde vara. Jag vet att allt jag ser och hör är på riktigt, men det känns inte så! Jag vill vara själv, men jag vill inte vara ensam. Jag känner mig kluven!

Och både under och efter att jag fått dom här "episoderna" eller vad man ska kalla det, så känner jag att jag egentligen inte finns. Att jag inte är på riktigt, utan jag är bara någon som jag själv har hittat på.
Jag bryr mig inte om saker egentligen, utan jag bara gör saker för att jag tror att jag vet att det är rätt. (Detta är en väldigt stor del av det som händer! Men jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga om det, mer än att jag inte bryr mig om saker.)

Igår var jag alkoholpåverkad när jag fick en sån här "episod" och jag tappade kontrollen helt. Vanligtvis så brukar jag aldrig prata med någon om det här. Jag har dock nämnt det för mina föräldrar (jag bor hemma). Men igår så klarade jag inte av att bara ignorera det. Jag grät och grät och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag brukar vanligtvis veta att jag är något. Men igår så kände jag inte att jag fanns. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Allt kändes så overkligt!

Jag ringde och pratade med nationella hjälplinjen och dom tyckte att jag skulle ringa till min vårdcentral på måndag. Vilket jag har för avsikt att göra.

Men finns det någon som har känt likadant eller någon som vet jag jag känner?
För jag har så svårt att förklara hur det känns!
Jag behöver hjälp!

Samma sak händer mig ibland, ett exempel är när man kollar på tv och inte tar in vad som händer, och att det känns typ som man har glidit ifrån världen som att man bara observerar den istället för att delta i den. Allt runt omkring en känns som en film/dröm. Man känner sig liksom distanserad från allt, Jävligt obehagligt!

inget att oroa sig för, detta är inte helt ovanligt att uppleva, tror det är depersonalization du upplever... har du en stressad vardag eller mycket ångest i ditt liv? kroppen reagerar så när den inte kan hantera allt för mycket ångest eller stress.. försvagsmekanism. Något åt detta hållet tror jag det handlar om

PRECIS så! Det känns som att man sitter bakom sig själv och tittar på allting!

Jag vet inte riktigt.. Jag brukar aldrig vara stressad.
Någon direkt ångest vet jag inte heller om jag har.
Det skulle väll vara att jag inte vet vad jag vill. Vilket jag också upplever extra mycket när detta händer.
Tack så mycket för dom här svaren!
Känns skönt att få höra att det inte är något fel på mig.

Men vad ska man göra åt det? Det här är ingenting som jag vill "lära mig att leva med" eller vad man ska säga. Jag vill att det ska sluta! Nu med en gång!

Jag kollade upp depersonalisation på wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Depersonalisation
Och det stämmer verkligen in! Det är precis så jag känner!

det finns en stor tråd om ämnet på några steg ner om du inte har sett den

låter som asperberger

hoppas det känns bättre nu, nu kanske det underlättar nästa gång du upplever det då, nu när du vet vad det handlar om.. tyvärr vet jag inte hur man gör för att bli av med det. Men en kompis till mig upplevde det då och då för något år sen men det gick över efter en period

Detta brukar hända mig med, vet inte vad jag ska ta mig till och allt känns som om det kommer spricka vilken sekund som helst. Obehagligt som fan.

har själv upplevt detta, fast endast i nån enstaka sekund.. har då varit stressad på jobbet! t.ex när jag höll på att ta upp en flaska från golvet så kom känslan att det är overkligt "inte riktigt" men jag visste det var verkligt så jag fortsatte att plocka upp flaskan.. skumt är det

Nu tog vi i lite va?