Overklighetskänsla

Visst gör det det, och jag ser det nu. Men när jag startade tråden hade jag ju ingen aning om vad det var för något. Lite svårt att sätta namn och söka efter något man inte vet vad det är.

menade bara som information, inte som besserwisser

jag har haft det sen måndags nu

Så där lever jag 24/7 visst är det kul?
Om inte psykvården funkar som den INTE gör på mig..
Allt känns som en dröm, brukar oftast tänka att det är kroppen som rör sig, lever och överlever medan min hjärna bara är en lerklump som ligger i komma nånstans och inte existerar i det vi kallar "verkligheten" ...Nåt slags The matrix :Ss

Ah känner igen det där, brukar få den där känslan då och då med jämna mellanrum, och det kan komma precis när som helst, känns nästan som man har tagit en drog eller liknande, skitsvårt att förklara verkligen, men det är som att det inte längre är "jag" som styr, utan att jag liksom observerar mig själv, på något sätt.

nu lät det skitskumt men jag vet inte hur jag ska förklara det bättre.

Upplever det där ganska ofta. Ingen skönt upplevelse faktiskt.

Anledningen till att jag har fått det tror jag är på grund av ångest och stort aklholintag under vissa tider.

Jag förstår precis vad du menar! Det är skitsvårt att förklara.

Jag har varit på vårdcentralen hos en psykolog/psykiatriker (Kommer inte ihåg, vad är skillnaden?) för det här nu.
Han skickade en remiss till en specialist på vuxenpsyk som skickade en remiss tillbaka till vårdcentralen för tester.
Dom kollade blodtryck, puls, ögon reaktion osv osv. Sen skulle dom boka tid för EEG och skiktröntgen av hjärnan tror jag.
Får se hur det blir med det här. Dom skulle kolla så att det inte var någon form av epilepsi.

Jag måste säga att mina såna här overklighetskänslor har minskat avsevärt! Väldigt, väldigt skönt!

Jag tror att det minskat för att du har någon aning om vad som händer istället för att tro att något är fel och att du håller på att bli galen eller så. Det ligger ju uppenbarligen en del ångest i det hela (med tanke på att du tycker att det är en extremt obehaglig känsla, det här med att känna av overklighet), och det leder ju också till någonslags förväntansångest där du är rädd och förväntar dig att det ska hända och då får panik när det väl sker så att tillståndet förvärras.

Efter att jag sneade extremt hårt en gång (då jag trodde att jag inte existerade och fick panikångestattacker) så har det hänt att jag känner mig fastklistrad i bakgrunden och att jag inte har en riktig kropp (man ser typ bara framsidan, det är påhittat, känslan av att kunna röra händerna är fejkad) och mina kompisar som sitter och pratar är bara en hallucination och en manifestation av mitt medvetande som är det enda som existerar i världen. Ytterst obehagligt då denna känsla knappt går att leva sig in i om man inte känner den just för tillfället, och har man aldrig känt känslan så kan man ju heller inte ens försöka leva sig in i den så man kan inte direkt förklara för folk vad man upplever.

Har lett till nya panikattacker innan jag lärde mig att förväntansångesten förvärrar allting och gör det till en dålig spiral. Nuförtiden brukar jag kunna lugna ner mig på grund av att jag vet att jag kan trigga igång en stegrande panikattack enbart genom att vara rädd för att få det.
Krya på dig.

Tack så mycket

I förra veckan fick jag såna här "attacker" eller vad man ska kalla det, 6 gånger på 2 dagar. Vilket jag fann ganska sorgligt med tanke på att innan det hade det inte hänt på ~en månad.
Men jag har kommit fram till att det förmodligen har, åtminstone delvis, med sömn att göra.
För dom 2 dagarna sov jag sämre än jag kan minnas att jag gjort någon tidigare natt.

Jag glömmer bort att sova och äta och har märkt att jag har mycket lättare att få overklighetskänslor då faktiskt haha, så du har en poäng. Min vän säger också att han får HPPD-liknande symptom när han inte sover tillräckligt. Så ja, det är ju rätt uppenbart att sömn är jätteviktigt för att man ska må bra.
Själv har jag inte ätit eller sovit ordentligt på över en vecka nu, vilket känns lite skrämmande. Men jag hamnar i svackor ibland, haha... :P

Det går inte att förklara bättre än du gjorde, för jag brukade känna exakt sådär för några år sen.
Är det värre på vintern\hösten?
Mina problem var nästan uteslutande på vintertid, sen har jag bara gissningar att det skulle handla om stillasittande.
Sen jag började tvinga mig själv till långa promenader, äta någorlunda bra och ge fan i chips dagligen har jag inte känt av det.
Det värsta med "tillståndet" är att folk i min omgivning trodde jag ljög om det.

Nja att det skulle vara mer på vintern/hösten har jag faktiskt inte tänkt på, har känt av den här känslan lite då och då året runt faktiskt. Kommer oftast efter jag har suttit vid datorn ett tag och försökt fördriva min tid. Kan bero på det kanske, och som du säger att jag sitter still mycket?

Har också som vana att när jag kommer hem så isolerar jag mig på mitt rum och drar för persiennerna så att det blir mörkt i rummet. Där tillbringar jag sen resten av min vakna tid. Kanske har något att göra med det också?