Har ni ändrat uppfattning om något?

Jag har nog ändrat uppfattning om det mesta. I den politiska sfären, exempelvis, har jag bytt läger med jämna mellanrum. Men nu har jag insett att jag inte behöver köpa ett färdigt, ideologiskt åsiktspaket - och det gör jag inte heller. Jag sätter därmed ingen politisk etikett på mig själv, vilket jag gärna gjorde förr.

Jag har också ändrat mig fullständigt om något sådant som relativism. Att tro att allt är relativt är den stora "intellektuella" modeflugan av idag. Jag var också drabbad av denna diskussionsdödande farsot, tills en filosofilärare på universitetet fick kronan att ramla ner i huvudet på mig.

Det som oftast får mig att ändra mig är att läsa. Egentligen inte så mycket här på Flashback (den intellektuella nivån här är ibland skrämmande låg) - utan böcker som behandlar de frågeställningar som intresserar mig. Universitetsstudier är också ett otroligt bra verktyg att utveckla sin intellektuella förmåga och därmed sina uppfattningar.

Det är ett intellektuellt sundhetstecken att man ändrar uppfattning. Det bevisar att man är öppen för nya idéer och tankar, och att rationell argumentation faktiskt är både viktig och effektiv.

Kan du utveckla det där lite vidare? Förstår vad du menar med att det är diskussionsdödande, men vad är det din lärare menade var fördelen med en annan syn på detta?

En svaghet hos relativismen är att den tycks svår att formulera på ett sådant sätt som inte stör grundvalarna för den själv. Problemen är särskilt stora för den nu berömda tesen "allt är relativt".

Att den omfattas i så hög utsträckning, även på universitetsnivå, beror inte på att den är rimlig, utan på att den har blivit dogm. Det är något som alla anser för att alla anser det. Mig veterligen finns det egentligen inga vettiga argument alls för den.

En annan fördel är förstås att man öppnar för intellektuellt framåtskridande. Bara av pragmatiska skäl vore det klokt att förkasta relativismen.

När jag var runt 13hatade jag bögar och tyckte de var äckliga. Tog inte lång tid innan jag var smartare än den kristna läran dock.
Det var väl runt 13-15 års ålder som jag insåg att ateismen och humanismen var det vettiga sättet att se livet på.
Sedan dess har jag haft en liknande uppfattning på saker och ting som jag har nu.

Det här var en fin beskrivning av det jag kallar mognad.

Själv har jag konstigt nog inte ändrat någon grundläggande uppfattning.
Politiken har alltid svängt fram och tillbaka. Men mina värderingar är fortfarande samma.
Småsaker som befunnits konstiga (massor) blir naturligtvis så småningom korrigerade.