Har ni ändrat uppfattning om något?

När jag var yngre var jag för dödsstraff. Efter att ha läst fakta (t.ex. att dödsstraff inte har någon avskräckande effekt) och efter att ha tagit till mig de mer filosofiska argumenten om rätten att ta någons liv, så ändrade jag mig faktiskt.

Har ni ändrat någon allmän och/eller fundamental åsikt/ståndpunkt? Vad fick er att ändras?

Vet inte om detta räknas men, jag trode starkt på gud när jag var ung. Gick på kyrkans barntimmar och liknande.

Efter en och annan eftersökning på nätet så har man ju ändrat ståndpunkt ganska rejält.

Fundamentalt vet jag inte om jag ändrat mig.
Ibland kan jag gå in med den attityden att jag KAN ändra åsikt,
och då är det lättare att jag gör det också.
Men oftast tänker jag bara på relativism,
typ "ja, det är din åsikt och den har du rätt till,
sen att du har fel, det behöver vi kanske inte prata om"

Men när jag ser en film eller så,
då kan jag ändra mig totalt under den 1½timmen.
Till exempel, ser jag Arnold mejja ner folk med automatkarbid,
då kan jag tänka mig att hämnd är bra
och att det är helt ok att döda människor.
Sen när filmen är över så går jag tillbaka till min grundinställning.

Det kan hända ibland också när jag diskuterar med någon,
att jag tar någon annans åsikt som min egen,
för en kort stund. Till exempel om jag snackar om relativism,
så kan jag säga att vissa tycker att det är helt ok att döda,
och sen argumentera för hur det kan vara ok.
Och det, fastän jag
inte i min vildaste fantasi skulle tycka att det vore ok att döda någon.

Jag har oftast tänkt på vad jag tycker om saker och ting,
att när jag väl diskuterar det med någon
så vet jag redan vad själv tycker.
Det ska väl vara något jag inte provat tidigare då,
kanske en ny maträtt eller något sånt,
som jag skulle kunna ändra mig fundamentalt angående.
För även om jag tycker illa om tomater,
så är det jäkla gott på hamburgaren

Massvis. Jag har varit intresserad både av LaVey och Nietzsche i de yngre tonåren.

Nu senast var det Supersmurfen som fick mig att ändra inställning ifråga om tvångsvård.

Kan du sammanfatta din tidigare inställning och vad som gjorde att du ändrade dig?

Det är på FB som allt händer Det här inlägget påvisar både min tidigare ståndpunkt, och hur smurfen övertygar mig om en ny: https://www.flashback.org/showpost....9&postcount=16

Jag skulle nog också säga att jag var troende. Inte så konstigt efter att jag gått färdigt "kyrkans indoktrinerings kurs för människor när de är som svagast"- konfirmationen- måhända.

Jag reviderar åsikter ofta, så snart man sätter sig in i ett problem så måste man ju ändra uppfattning efter att problemets komplexitet visar sig... den som går ur en disskussion med precis samma åsikter som han gick in i den är den verkliga förloraren i en disskussion, det finns alltid någonting att lära sig.

Det jag senast ändrade åsikt om var monogami, som jag nu tycker är ett ganska fånigt påfund...

Det finns såklart många saker som förblir konstanta genom livet, men deras sammanhang är alltid värda att utforska, och då förändras de- enligt mig- eftersom en sak eller ett tillstånd enbart existerar i förhållande till andra saker.

Nån gång i mellanstadiet hade en släkting fixat en prenumeration till mig på en medlemstidning från en UFO-förening (eftersom jag gillade science fiction, antar jag). Som vuxen kan jag se att artiklarna i den var konspiratoriska, tämligen förvirrade inlägg från kufar med en kvasireligiös inställning till tefaten, men då svalde jag okritiskt alltihop -- militären kände till sanningen om UFO men höll den dold, i Sverige såväl som utomlands; de hade massor av hemligstämplat material, och den onde bossen för den svenska mörkläggningen var Sture Wickerts på FOA. Jösses vad jag hatade honom...

Bilden ändrades något när jag fick fler år och mer erfarenhet i ryggen (både av de UFO-troende och av Wickerts, vars jobb egentligen var att utreda meteorologiska fenomen - tefaten hade han liksom fått på köpet, stackarn). Jag blir ofta påmind om den perioden ute på nätet; ivriga ungdomar med diskutabel verklighetsbeskrivning är inte direkt någon bristvara idag heller.

Det känns som att jag tvingas ändra uppfattning om saker dagligen nu för tiden.

Nu senast var i morse på tåget, och handlade om min syn på invandring där jag nu har gått från att ha flera åsikter till att inse att jag inte har den blekaste aning längre.

Andra exempel är rent filosofiska, och har nog att göra med att man absorberar så många olika perspektiv medan man läser. Först var jag existentialist, sedan kvasi-Hegelian, nykantian och nu är jag inne i en Nietzsche-period.

Jag har börjat tänkt på ett mer deterministiskt sätt. Trots att determinismen är något motbevisad(?) så påverkas allt av allt som sker, alltid.

Jag skulle t.ex förmodligen inte vara tillsammans med min flickvän om det inte var för att min polare var för full och hade glömt pengar. Och hon gick förbi precis där precis då.

Jag skulle förmodligen inte ens existerat om min farfar flörtat med en annan kvinna än farmor när han var 17 år gammal.


Små saker påverkar omvärlden och framtiden hela tiden. På vår lilla planet följs logik. Det mesta går att beräkna med matematik. Kommer trebarnspappan få ett epilepsianfall precis när hela familjen möter en lastbil så är det ju självklart att dom dör. Han kanske inte skulle fått epilepsi alls om det inte vore för ett minimalt genfel, som uppstod hos hans förfädrar flera tusen år bakåt i tiden.

Detta tankesätt har gjort mig lite mer känslokall tror jag. Gör att man känner sig tom ibland också. Men det känns bra att alltid ha ett svar på sina problem - Det bara bestämdes så, tusentals år bakåt i tiden. Jag har tur som fått existerat, haft ett bra liv. Det kunde lika gärna vart mycket värre.

Jag hoppas ni förstår hur jag tänker. Som om världen är uppbyggd på procent och matematiska beräkningar. Fast man kan ändå dra in en skvätt tur i det hela, ändå fast det kanske inte passar ihop.

Jovisst har man ändrat på en hel del inställningar sen man va yngre.
Under slutet på högstadiet och igenom gymnasiet så va jag väldigt kritisk till allt jag inte själv accepterade, så jag ifrågasatte det mesta, hela tiden.

Är demokrati verkligen så bra?
Varför klassar man inte alkohol som vilket gift som helst?
Varför tror folk så envist på att någon som GUD skulle finnas?
Varför inser inte folk att kommunism inte är så farligt?
Hur kan folk tänka sig att följa det blåa blocket skulle kunna leda till något bra?

Såna frågor, många frågor gick folk på nerverna då ingen fråga va tabu.
Har ändrat inställning i dom frågorna nuförtiden.
Skulle nog fråga dom frågorna än idag, även om jag skulle fråga med respekt istället för förutfattade meningar.

Men den största skillnaden är nog att jag numera i en mycket större utsträckning ser förbi mina egna frågor och uppfattningar om vad jag tycker eller inte tycker.

Märkligt nog har jag ändrat mig också, fast i motsatt riktning. Jag tror absolut på Gud, men då ser jag inte Gud som en person eller en varelse, utan nån kraft eller ett enormt medvetande. Ja nåt sånt, jag vet inte vad jag tror riktigt, men jag tror på något som kan kallas Gud.


Jag har ändrat mig angående incest. Förr var jag trångsynt och tyckte (Givetvis p.ga en massa påtryckningar från samhället. ) det var äckligt och ruskigt fel. Men inte nu, inte så länge det handlar om sex. Parning är en helt annan sak, det är rätt fel, speciellt mot ongen.