Kan en människa verkligen vara god?

Bara för att det kommer ifrån religion betyder inte att det måste stanna kvar där. Idéhistoriska processer påverkar hela paradigm och diskurser. Se till exempel att det inte bara är psykoanalytiker som talar om trauman, det gör alla. Trickle-down theory, antar jag, kan stå för det till någon måtta.

Som symboler har godhet och ondska däremot ändrat sitt innehåll i och med att dom gått från religion till filosofi. I religionen är ondskan något reellt, något man kan ta på, något man kan springa ifrån. Men i filosofin är det mer, logiskt, retoriskt, ja, filosofiskt helt enkelt.

Det är som moral och etik. Det finns ingen ondska eller godhet inom etiken, men det gör det inom moralen. Ändå kan vi tala om moral som något som finns i nästan alla samhällsstrata och discipliner. Speciellt nuförtiden, när allt ska vara så PK hela tiden.

För den som tror på ondska och godhet är det universellt. Det är objektivt för en sådan person. Men det är förstås relativt, för inte alla tror på ondska och godhet. Och hur den tron uttrycker sig är subjektivt. Till exempel, någon som tycker att George W Bush är ond, har dömt honom efter vad den personen tycker är en objektiv måttstock. Sen tycker inte alla att Bush är ond. Och dom som tycker att Bush är ond kan se det på olika sätt, att han är satans avkomma eller att är en marionett för kapitalismens krafter. Universellt, objektivt, relativt, subjektivt. Allt i ett

"vad personen tycker är en objektiv måttstock", det är med andra ord inget annat än en subjektiv åsikt. Jag vill gärna se bevis på en RIKTIGT objektiv måttstock som kan avgöra huruvida en människa är god eller ond. Men det existerar ingen sådan måttstock. Ondska och Godhet existerar bara subjektivt, det finns ingen objektiv ondska eller godhet. Det finns inget objektivt "rätt" sätt att bete sig på och det finns inget objektivt "fel" sätt att bete sig på.

Även om vi pratar om religös eller moralisk ondska och godhet så kan man inte komma ifrån detta faktum. Det finns ingen objektiv variant av ondska eller godhet. Den enes terrorist är den andres frihetskämpe, en mans frälsare är en annans fördömare etc.

Alltså är det omöjligt för en människa att vara "god" ur ett objektivt perspektiv, och även omöjligt att vara "ond". Eftersom att ondska och godhet bara är subjektiva koncept, så kan de aldrig bli objektiva eller universella...

Jag håller med dig.
Men människor som tror på Gud, moral, etik
eller någon form av essentialistisk logocentrism överhuvudtaget
upplever världen som om det finns ett objektivt sätt
att se vem som är ond och vem som är god.
För såna personer är det sant, dom vet det snarare än tror det.
Deras "bevis" kan vara Guds ord, Lagboken, eller subjektets potential till empati.
Sen kan man förkasta sådan bevis på grund av dess undermålighet,
men man kan inte förneka att det finns människor som är säkra på att det finns bevis.
Det objektiva är relativt

Allt objektivt är inte relativt. Det finns orelativ objektivitet också. Dvs. det som existerar oavsett vad för synpunkter individen än nu kan ha.

Det är just denna orelativa objektivitet jag diskuterar utefter. Detta för att jag är en obotlig sanningssökare. Åsikter har helt enkelt ingen plats i min argumentation då de är helt värdelösa. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag eller hela mänskligheten tror på att det regnar kalaspuffar från himlen, det gör det inte mer sant...

Sanning är en social konstruktion,
speciellt inom vetenskapen med sina "peer reviews" och paradigmskiften.

Jag kan förstå logiskt att det finns en objektiv realitet
utanför allt vad det subjektiva säger.
För, man måste ha något att tänka på
för at kunna tänka överhuvudtaget.
Men vi som tänkande varelser kan aldrig använda oss utav den
eller ens förstå den,
därför att, för att något ska kunna tänkas på
måste det finnas ett tänkande på det.
Det är alltid en tolkning av det som finns, redan på det preperceptionella planet.
Upplevde farfar färgen grön på samma sätt som mig,
har farfar funnits överhuvudtaget,
vad är en farfar till att börja med?
Såna frågor är helt omöjliga att besvara
från ett mänskligt perspektiv.

Vi skulle behöva en multidimensionell dator för att besvara frågan
men då skulle vi ändå inte kunna förstå svaret.

"42 = what is six multiplied by nine?" -- Douglas Adams

Du verkar resonera ur ett ganska människocentralt perspektiv. Ungefär som att eftersom att alla tolkningar av verkligheten sker i våra hjärnor så finns det ingen verklighet utanför hjärnan.

Rent logiskt så fungerar inte detta eftersom att universum har funnits innan människan (och således den mänskliga hjärnan) har funnits. Verkligheten består alltså inte bara av hur våra hjärnor tolkar den utan utav något mer konstant.

Även om det är svårt att uppleva total objektivism så går det fortfarande att veta vad total objektivism är...

Det är en a priori föreställning som du antar genom att välja att tro att universum funnits "innan" människan. Det går inte att bevisa utan att stödja sig på den sociala konstruktionen av Dåtiden. Det är mindre antropocentriskt att se verkligheten med så få sociala konstruktioner som möjligt, men även sociala konstruktioner är en del av universum. Universum har ingen tanke om Dåtiden, det är människor som har det. Universum är bara nutid. Allt är bara nutid, även den förförståelse om Historia som vi applicerar på Universum. Tankarna vi har om Dåtiden, dom har vi i nutiden.

Det finns ingen godhet utanför det subjektiva, och det gäller för alla subjekt, oavsett om dom är människor eller inte. Vi kan rikta godhet mot objekt/subjekt i vår omgivning, men den finns inte essentiellt någonstans där ute som någon slags eterisk massa man kan mäta. Den finns här inne, i var och en individs livsvärld.

Det intressanta med Godhet som subjektiv upplevelse av något objektivt är att den är inte mindre sann bara för att den är subjektiv. Subjekt handlar utefter dom objekt som finns i dess livsvärld, och dessa objekt kan vara totalt ontologiska. Det innebär att det objektivt observerbara finns som en del av en interaktion med det subjektivt upplevda, och tvärtom förstås.

Utan det subjektiva kan man inte bevisa det objektiva. Det vore som att ta på en boll utan att ha förmågan att kunna tänka på en boll. Då vet man inte vad man tar på. Vi måste anta att det finns en objektiv realitet, men det är också i sig självt en a priori föreställning. Det går inte att bevisa, men det gör det inte mindre sant. Det är en social konstruktion, men det är också sant.

Att säga att en person vet mer om det objektiva än en annan person - vilket är vad man gör om man säger att universum finns oavsett om vi tror på det, eller om man säger att folk med en objektiv måttstock på godhet och ondska som dom fått från Gud har en bild av verkligheten som stämmer mindre överens med den objektiva realiteten - det är att ha en etnocentrisk (om möjligt egocentrisk) värdesyn på människor, en värdesyn som skapar "stumma grupper" varpå vilka man utövar ett symboliskt våld á la imperialistisk fascism.

Eftersom det inte går att bevisa en objektiv verklighet, bara anta att den finns där någonstans, som en grund för det vi gör och tänker, så kan man heller inte avfärda dom som tror på objektiv godhet och ondska. Tro som tro.

JAG gör inte det, jag tror inte på objektiv godhet och ondska, men jag kan förstå dom som gör det. Hoppas jag

Jag anser att en människa kan försöka att vara så god denne förmår, att ständigt sträva efter att göra det som denne människa upplever som en god gärning utifrån sin kunskap och förnuft. Det är väll det konkreta jag hade att säga.

Evolution och utveckling till VAD?

Det verkar finnas en hög IQ bakom den där mystiska "evolutionen" som för fram "utvecklingen" hela tiden, som ständigt föder fram en massa intelligenta mekanismer och allmänt vill allas bästa.... vad är det för en mystisk intelligent kraft/person som har en massa avsikter och som håller i trådarna egentligen?


Eftersom det definitivt är fråga om IQ med i bilden, så måste det ju vara någon med ett medvetande, eftersom IQ utan medvetande inte existerar...


Så vem är denne Medvetne som vill oss så väl hela tiden?

Som dessutom har försett oss med ett sinne, med förnuft, med fri vilja, med samvete, osv...

Vad är det för en mäktig Person vi har att göra med egentligen?

Dåtid är ingen social konstruktion, däremot stämmer det att universum inte har en tanke om dåtiden. Dåtidens enda sociala aspekt grundar sig i att människan inte kan uppleva tid ur ett annat perspektiv än att den går framåt hela tiden. Det är den mänskliga "svagheten" så att säga att vår hjärna inte kan uppleva verkligheten och tid på något annat sätt.


Exakt, och eftersom att den bara finns inne i varje subjektiv individ så finns det ingen ultimat SANN godhet en objektivt. Alltså existerar inte godhet eller ondska oavsett vad man subjektivt tycker om saken. Universum bryr sig inte om vad vi har för abstrakta tankar, dessa finns bara i våra huvuden och p.g.a detta så uppfyller det inte kravet för att kunna räknas som existerande.


Jag hävdar att du har fel. Bara för att man har en överenskommen idé om vad godhet eller ondska är med någon annan så betyder det inte att det existerar. Det enda sättet att kunna veta om något överensstämmer med den subjektiva idén om godhet eller ondska är att observera effekten av dem i verkligheten (te.x att någon stjäl någon annans ägodelar, ger pengar till de fattiga, massutrotar ett helt folkslag, någon offrar livet för någon annan etc.). Men det är fortfarande bara orsak och verkan i slutändan. Det finns inget objektivt ondskefullt i att försöka utrota judarna (Som Adolf Hitler försökte göra), universum bryr sig inte om judarna lever eller dör, eller om Adolf Hitler var den som försökte döda dem eller ej. Det enda som sker är att några människor orsakar ett par andra människors död.

Du kan inte bevisa att det existerar någon grundläggande ondska i en sådan handling på samma sätt som du kan bevisa en objektiv naturkrafts (gravitation eller värme) effekter (orsak och verkan). Alltså är varken ondska eller godhet något som är verkligt. Det existerar inte. Du kan enligt några människor vara god eller ond, men det spelar ingen roll då dessa människor har en subjektiv åsikt och dessa åsikter kan inte trumfa någon annans subjektiva åsikter egentligen. Det är inget annat än abstrakt fiktion.


Varför måste jag ha förmågan att kunna tänka på en boll för att kunna ta på en boll? Även om jag inte vet vad en boll är för något så kan jag ju fortfarande ta på den. Allt som krävs är att min hand på något sätt får kontakt med objektet ifråga. Det spelar ingen roll om jag subjektivt vet att jag tar på bollen eller ej, bollen blir likförbannat tagen på. Det finns inga bevis som säger att verkligheten står och faller med människans sociala konstruktioner, verkligheten behöver inte ett mänskligt påhittat namn för att kunna vara, den bara ÄR. Ta himlen exempelvis, den bara ÄR oavsett om vi kan se den, eller om vi har hittat på namn för den (stratosfär, atmosfär) eller dess komponenter (moln, horisont, sol etc.).

Ondska och godhet däremot finns bara om det finns människor att sätta namn på dem. Om alla människor dör ut så skulle godhet och ondska inte längre existera. De står och faller alltså med den mänskliga uppfattningen.


Ja vill man sätta en politisk prägel på exakt allt så visst. Men varför gör du den liknelsen? Försöker du skrämma mig från att ha mina tankegångar med utpressning om politisk inkorrekthet? Isåfall måste jag informera dig om att du misslyckas, du pratar ju trots allt med en person som är helt övertygad om att vare sig ondska eller godhet egentligen existerar eller att det är möjligt att vara god eller ond. Så varför försöker du argumentera med en utgångspunkt att jag "tänker ondskefullt"?

Och varför försöka sätta en politisk prägel på vetenskap och filosofi? Hävdar du te.x att vetenskapsmän som säger att en annan människa har fel när denne säger att 2+2=5, OCKSÅ ägnar sig åt "symboliskt våld á la imeprialistisk fascim"?


Jo det kan man, jag har alldeles nyss gjort det.

God och Ond är bara ord, definiera dem på ett annat sätt och vi har löst det hela.

Människan kan vara god, men inte enligt den definitionen ordet vill framföra. Men som de flesta vet så är människan i grunden ond, men också det är per definition.