Kan en människa verkligen vara god?

Det goda och det onda...
Himmelen emot helvetet

Tre korta frågor:

1.Finns det egentligen gott och ont, eller är det bara någonting vårat samvete dömmer vissa handlingar till?

2.Kan en handling i sig vara ond?

3.Vad är ont, respektive gott?

Tänk, filisofera och svara.

(Hittade ingen tidigare tråd på ämmnet)

Gott och ont, vill jag hävda, är en fullkomligt naturlig företeelse som inträder i lägen av schism; mellan en eller flera stridande motparter. Den härskande motpolen i detta drama, den som får grepp om människorna, kommer alltid att betraktas som “det goda” - medan “det onda” är det avvikande, det fula, det antagonistiska…det som utgör en väsensskild opposition mot den rådande auktoriteten.

Om vi tar politiken som exempel, så menar jag likväl inte “striden” mellan moderaterna och socialdemokratin, även om detta till viss del omgestaltat vår kollektiva mentalitet. Snarare är det dock en tvist mellan “den goda” demokratin och “den onda” antidemokratin, en strid mellan demokratiska värderingar och odemokratiska. Alltså är det den rådande karaktären, den som indoktrinerat sitter fastspikat i människors huvuden, som är att fastställa som gott och ont. Gott och ont är sålunda inte bestående, utan strikt växlande. Ont blir gott och gott blir ont, närhelst någonting sker som är konstaterande för hur framtiden ska se ut. Som när kristendomen erövrade Norden och Jahve blev god och hedendomen det onda. Detta avgörs när konflikten mellan två motpoler når klimax och endast resultatet kommer att bedöma huruvida någonting är gott eller ont.

Att människor emellertid kan föreställa sig vad som är bäst för dem, som exempelvis bevarandet av en god miljö, är självfallet en del av hennes instinkter att överleva. Men det har ingenting med "gott" och "ont" att göra, mer än till hennes tankar. Och även om det skulle existera något objektivt gott, är det ingenting vi kan bevisa för tillfället och heller ingenting vi vet någonting om. Olika folk har alltid haft olika uppfattningar kring vad som är rätt och fel, nästan som en kollektiv moral, som visat sig i många olika skepnader. Vem har således rätt?

Jag skulle därför säga att JA, ont och gott existerar…men enbart i våra huvuden.

Jag tror inte att de finns ondska alls egentligen. Ondska är produkten av olika sorters svagheter, ondska är egentligen en vilja att endast må bra.


Några exempel:


Killen som slår ner alla som bara kollar på han - han gör det för att han känner att han är någon då, ifall han skulle finna trygghet i något "gott" så skulle han att direkt avstå från att slå ner folk, snubben har bara hittat en lite sämre väg, en "ond" väg.

Psykopat som manipulerar - Hur kan han vara ond när han inte har medlidande? Ett medfött fel i hjärnan och när han inte förstår andra människors lidande så kan ju inget hejda honom, vadå ond?


Det som är grejen är att "godhet" är ändå det bästa därför att när man väl hittat den goda vägen så är det den stabilaste, man måste inte bekräfta sig själv hela tiden utan man är bekräftad konstant.


Onda människor skapar sitt eget helvete - här på jorden.

Det finns egentligen inget gott eller ont, bara olika grader av medvetenhet och olika sätt att se på saker. T.ex kan någon tycka att allt som sker är en del av "Guds plan" och därför existerar ingen ondska för honom.

En handling är bara en tanke och om den som handlar tänker "nu utför jag ondska", då är handlingen ond, för honom, inte nödvändigtvis för den som utsätts för handlingen.

Fråga ett: Jag tror helt klart det finns gott och ont. Nej jag tror att en människa förstår om någon har gjort någon ond eller god gärning. Att tillexempel: Ta bussen till jobbet och hjälpa miljön är räknas väll som en god gärning. Men att ta sin gamla volvo och stå och spruta avgaser i hela staden/byn, borde ju räknas som en ond gärning IMO

Fråga två: Klart en handling man gör kan vara god. Om du räddar någon i en eldsvåda - Har du inte goda tankar då? Eller du kanske bara räddar personen i onda tankar?

Fråga tre: Ont är väll när man gör något som inte är gott Och viceversa.

1. 'Gott' och 'ont' är mänskliga definitioner.

2. Beror helt på vem som bedömer situationen. "Ont," kan referera till vad som är destruktivt i ena änden utan att vara konstruktivt i andra.

3. Se ovan.

Det finns, enligt mig, inte så mycket mer att säga om det här. Då allt som räknas som 'gott' och 'ont' mer eller mindre endast är produkter av vad som antingen gynnar oss eller fördärvar för oss, så blir det för subjektivt för att kunna diskutera ur en objektiv synvinkel. Man kan endast argumentera för vad man själv tror på, och då går vi plötsligt in på etik och moral vilket antagningsvis inte är vad trådskaparen vill diskutera.

Ja, det finns något gott och ont.

Gott är det som leder till framgång medans ont är det som leder till lidande.

Men då måste jag invända med frågeställningen: hur ska framgång åstadkommas genom uteslutandet av allt lidande? Kan då gott inte ernås medelst det “onda” handlandet?

Är i själva verket inte lidandet en ofrånkomlig nyckel till välgång, på flera olika vis. Om vi tar kriget som exempel, hur skulle det kunna betraktas som någonting annat än en bov, som bragt miljontals människor om livet, och en välgörare, som medfört goda framsteg? En fullständig paradox, måhända. Men en oumbärlig sådan.

I exempelvis krig är våldet både gott och ont på flera olika sätt; Alla deltagare anser sig själva moraliskt giltiga och rättfärdigade av godhet, medan de anser att övriga sidor är onda och felaktiga. 'Gott' och 'ont' är, på alla sätt, subjektiva definitioner, skapade av människan.

Man kan välja att vara så ond, att det inte kan ses på något annat sätt än ont oberoende synvinkel.

Så du vet att du är ond. Men du fortsätter göra samma sak ändå, du fortsätter slå barnet. Du vill bara visa din avsky för barnet.

Är man inte ond då? Hur man än ser det.


Alla människor håller med om att det är en ond gärning att slå ett barn... åtminstonde 99,999% av jordens befolkning. (Random antal nior)

Som doktorn säger är gott o ont bara definitioner skapade av människan.
Vilket man i princip kan säga om allt här i världen. Allting man kan ta på
är väl i viss mån realt men allt annat är endast filosofi vilket i mina ögon
gör filosofi och mänskliga definitioner till det viktigaste här i livet.

Hur som helst så skulle jag beskriva ren ondska med egoism. Alla former
av det är ont, det finns i oss alla och kan aldrig på något vis vara gott.

Så svart/vit är mitt ställningstagande men det är också det enda
jag egentligen kan komma fram till är just ondska. (dramatiskt ord det där )

Nej, och vadå samvete?


Nej