Vi som slutat dricka alkohol

Hakar på här!
Jag började dricka när jag va 14, innan dess va jag en lite udda, blyg unge. Alkoholen gjorde det mycket lättare för mig att öppna upp och släppa den sociala stressen samt glömma livets svårigheter. Dock har jag alkoholism i familjen så min kropp är optimerad för konsumtion, jag somnar inte och jag spyr inte - kan hålla på hur länge som helst. Var ofta den som satt uppe sist. Blackade ut en del och hade några obehagliga upplevelser av det i tonåren.

Problemen blev svårare när jag va 20+ och började mixtra med droger. Sjukskrev mig från jobbet för att jag var bakis eller helt enkelt inte slutat supa på morgonen. Har varit otrogen och hamnat i massa bråk. Ramlat från träd och trappor och slagit mig rejält. Blivit suicidal på sena nätter. Varit relativt högfungerande när det kommer till plugg och jobb dock, och haft kompisar som druckit med mig så det har ändå känts okej. Typ fram tills jag började fortsätta dricka hemma själv efter att ha varit ute med kompisar..

Jag har kommit fram till att alkoholen stör för mycket så har tagit kontakt med Respons Alkoholrådgivining. Syftet där är att få en ny relation till alkoholen, jobba med psykolog med problemen som i botten gör att man vill dricka. Nu har jag varit nykter i 3 veckor och det blir lättare och lättare att ta sig an sociala sammanhang ju mera jag exponerar mig. Förhoppningsvis kan jag börja lita mera på mig själv så det inte är rysk rullett varje gång man känner för att ta et glas.

Dock tycker jag fredagar, som i dag, känns antiklimax och tråkiga. Var inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Fint att läsa allas inlägg, hejar på er!

Såg min far dö i skrumplever det räcker för att dra ner på supande,
Det är inget man vill ha kan jag lova o han har alltid jobbat varje dag så inte att han va råalkis men lite öl varje dag o lite party på helgerna räckte för att levern skulle säga upp sig o få min far att sakta tyna bort

Jag är lite i samma båt, drack rejält hårt i våras 0.97 b-peth sen lite lugnare i somras låg jag på runt 0.4-0.5, sedan försökt dra ned på det enormt nu på sistonne, går 2-3 veckor utan en droppe, sen faller man tillbaka och sitter där några dagar i sträck hemma och pimplar bira (som nu).
ligger på runt 0.2 b-peth nu, och det känns bättre i kroppen och läkaren är glad i guess..

Men jag ser det endå som en vinst då jag faktiskt försöker att dra ned på det likaväl som du.
Vi är ju på rätt spår och förstår att vi har problem och försöker göra någonting åt det.

Det blir bättre, goda ting är påväg.

Jag försöker inte dra ner. Jag måste sluta.

Började dricka när jag var 16.

Man upptäckte det bästa som fanns. Gick och fantiserade om vilka slags vodkaflaskor man skulle samla på sig på gymnasierasterna.

Vid 18 så blev det i princip hård fylla varje fredag, följt av en seg lördag då man hade baksmälla, och sen söndag måndag var man fräsch till skolan igen.

Det fortsatte så och lördagar lades till när man var i universitetet, helgen var liksom höjdpunkten.

Som andra skrev kom den riktiga milstolpen när man upptäckte att en iskall bira på söndag morgon gjorde mirakel på bakfyllan. Den lömska återställaren kom dock med suget på mer. Snabbt blev man en 2-3 dagars drickare så att säga.

Den andra milstolpen märker jag kom när man började få semester från jobbet, plötsligt skulle det supas hela semestern. 10 dagar i spanien? 10 dagar supande av öl, men inga blackouts.

Sen så blev vardagen långsamt mindre intressant, och man testade på att ta någon bärs på en onsdag, eller tisdag. Plötsligt så blev det svårare att avbryta längre suparrejs.

Jag har länge intalat mig om att jag kan ta några bärs på en fredag och sen slappna av som man gjorde när man gjorde förr efter ett längre uppehåll (1 vecka, 6 veckor, kanske 3 månader) dvs ba ta det en gång per vecka, men likväl är det rent önsketänk från min sida och man drar i sig mer och mer och en vecka senare köper en BIB varamnan dag.

Försöker ta sluta nu än en gång, med denna tråd som inspiration, man mår ändå riktigt bra som nykter, det förrädiska är att efter 2 veckor när man mår sådär prima så säger kroppen att nu hade det varit najs med ett par öl, få lite salong och sen tillbaka till den rena nyktra känslan dagen därpå. Går förfan inte.

Ja jo jag har aldrig sagt att du inte ska sluta, det är mitt mål med.
Men oftast så är det ju inte så lätt att "bara sluta".
Det är nerförsbackar och uppförsbackar.

Försöker man bara så är det ett rätt steg i rätt riktning.

Absolut, att ens försöka är ett jävla stort steg i rätt riktning 🙂
Men jag har provat allt man kan tänka sig förutom att just sluta helt, det verkar funka bästa faktiskt. Haft min längsta nyktra period just nu sedan 16 års ålder.

Mitt supande på senare dagar har eskalerat. Jag har slagits, vart otrogen, haft ett helt idiotisk och elakt beteende. Varje tillfälle jag får dricker jag mig redlös, får blackouts och vaknar på platser jag inte vill vakna på med grov ångest. Det finns inget ”2 öl” för mig, 2 blir 4 och 4 blir till 18 och har man tur slutar det där.

Helgens bravader var droppen, har sårat mina nära och kära mer än jag någonsin kunnat ana. Nu är det dags att ställa ner flaskan för gott. hur har ni andra alkoholfantaster gjort? Gå med i AA? Vore skönt att prata med någon i samma sits.

Jag har i princip druckit öl sedan jag var 16 varje helg ,30+ år.

jag har alltid druckit tills jag inte orkar mer 6-10 stora stark eller mer, det var först efter 40 någon gång jag började lära mig att dricka kanske bara 3-6öl , det var en sjuk känsla att bara dricka 4st.

Så för mig finns det inget sluta tänker aldrig göra det utan jag drar ner på det och tränar en del.