Vi som slutat dricka alkohol

Visst fan var jag beroende, ingen tvekan om detta.
Dock, så det jag behövde var väl ett själv inse att det var fallet.

Det var lätt för mig, tror det var för att jag inte var "fysiskt" beroende utan endast "vaneberoende" e.g. att det blivit en vana som var tvungen att brytas.

Skönt att höra att du kommit ur det i alla fall. Du känner inget sug om du tar en öl?

Hejsan, vill bara lägga till mig i klubben. Har bestämt mig för att det får vara nog nu. Var med om en kväll för några veckor sedan då jag hamnade i Delirium Tremens. Drog ner på spriten i typ 4 dagar men hamnade snart igen på samma konsumtion.

Nu räcker det. Jag mår skit varje dag, är konstant trött och det känns som jag börjar bli dement. Glömmer av saker och har svårt att skilja på verklighet och drömmar ibland till och med. Inget av dessa har någonsin hänt förr. Jag är 23 år och borde vara i bra mycket bättre skick.

Jag vet att jag snuddar på alkoholist bland annat eftersom jag tycker det är precis lika gott med alkoholfri öl som folköl. Ändå föredrar man givetvis alkohol för att slappna av. Alkoholen får mig även att ta för mig av det mesta i drogväg som ligger framme på bordet på fest. Tyvärr faller ja i en kategori som knappt behöver sällskap för att uppskatta en ordentlig fylla.

Nu åker all sprit ut ur lägenheten, all öl och investerar istället pengarna i en jävla massa böcker bland annat. Jag ska bli normal i huvudet igen.

Funderar starkt på att lägga av med alkoholen helt. Var fri från alkoholen i runt 3 veckor men igår var jag på fest och drack några öl. Tappat suget totalt och undrade när jag vaknade upp idag vilken jävla mening det är att slösa pengar på skiten. Så nu funderar jag på att satsa mer på träningen istället och lägga pengar på annat vettigt.

Så nu får vi se hur det går. Har varit på krogen utan att ha druckit förut så vi får la se hur det går om man vill ut och svänga loss någon gång och träffa folk.


Har detta funkat för er? Att gå på krogen/fest utan att dricka osv ex.?

jag har ätit antabus snart 6mån så var ju halvåret sedan ja drack., ätit det för dom tvinga mej där ja hämtar medicin så ska bli skönt slippa detta

För mig går det bra nu! I drygt 5 år har jag pendlat ut och in i dagligt drickande.. klarat livet och jobbet men varit helt jäkla slut psykiskt och fysiskt i perioder. I slutet av sommaren kom en period då jag började dra mig undan, svarade inte i telefonen, all min lediga tid gick åt till att bota baksmälla... i samma veva så provade jag en annan drog några gånger. Det var som en jäkla ögonöppnare för mig vilken enorm lockelse den där drogen hade på mig! Jag kunde känna lukten av den överallt (inbillat alltså) och romantisera kring upplevelserna jag hade fått av den. Blev riktigt rädd för mig själv men som tur var så pratade jag med en vän, som numera är nykter alkoholist, och insåg allvaret i var jag eventuellt kunde vara på väg. Han stöttade mig och fick mig att våga gå på AA-möten ett par gånger och nu rullar det på.

Det är så underbart att vakna på morgonen utan att vara bakfull. Nu har jag ju energi att ta tag i saker. Känner mig lugnare. Dricker fortfarande men kontrollerade mängder. Förmodligen borde jag sluta helt ett tag, det kanske kommer... det är ju ett pågående arbete det här med att hålla sig på rätt spår.

Och jag uppmuntrar alla som vill sluta. För det går. Det är inte alls dumt.
På måndag firar jag 11 månader.

And still going strong.. yeah!

Jag har bestämt mig för att vara nykter under en tidsperiod, nämligen 130 dagar. Jag är nu inne på min 38'e dag och det går superbra. Jag går fortfarande på fester och klubbar, och har kul ändå.

Anledningen är dels att jag supit jävligt mycket senaste 3 åren, och att jag nu vill ta träningen på allvar. Sen kan jag även göra dumma saker när jag dricker, och eftersom jag nyligen träffat en flicka vill jag minimera risken för övertramp...

När dessa 130 dagar har gått finns det en rätt stor chans att jag fortsätter vara nykter, men kanske ta nåt glas vin då och då bara. Men just nu är det total avhållsamhet som gäller, dvs inte ens 0.5% non-alcoholic beer.

Ansluter mig till gänget och kör nyktert fram till nyår.

Två års nykterhet om en vecka för mig. Min alkoholläkare säger att av dem som har varit nyktra i två år är 90% nyktra också efter tio år.

Jag hittade hit via en googlesökning och detta verkar vara ett intressant forum med hög aktivitet. Därför kunde jag inte låta bli att registrera mig och här kommer mitt första inlägg.

Topic är ett känsligt ämne för mig och jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter. Någon här kanske finner något form av stöd eller ömsesidig förståelse för min historia. Det började egentligen under gymnasietiden, fester var och varannan helg som de flesta ungdomar. När jag kom ut i vuxenlivet fortsatte det med afterwork ibland under vardagarna samtidigt som festandet på helgerna var konstant.

Till slut försvann tanken på att alkohol enbart var för utekvällar. Jag kände ett sug efter alkohol och tänkte att det var väl inte så farligt, bara jag inte dricker för mycket varje gång. För sju år sedan började jag dricka varje dag.

Hade jag festat ordentligt kvällen innan kunde det ibland räcka med en öl framför TV:n. Men i regel drack jag mig berusad varje kväll, allt oftare ensam. Så höll det på, under sju år. I snitt drack jag ungefär en liter vin varje kväll samt någon öl. Jag tänkte att det var väl inte så mycket per kväll, och bortförklarade mitt beteende med att det var bättre än att totalsupa varje helg. Så jag höll mig på en konstant nivå istället. Men det var för mycket för min kropp sade ifrån. Jag vet inte om det i allas ögon anses för mycket med en liter vin och några öl per kväll, men betänkt att detta fortskred vecka efter vecka i ungefär sju års tid. Det blir en del för kroppen att smälta som aldrig hinner återhämta sig riktigt.

Varje eftermiddag när jag satt i bilen på väg hem från jobbet så kallsvettades jag, tankarna var inte på något annat än alkohol. Det var ren tur att jag inte förolyckades i trafiken, så stressad förare som jag var. Oftast blev jag tvungen att svänga in på Systembolaget och handla, i regel blev det ett treliterstetrapack. Däremot handlade jag aldrig flera vinboxar vid respektive tillfälle, jag ville inte att bolagspersonalen skulle tro att jag hade alkoholproblem.

Ångesten var det värsta. Jag dämpade den med alkohol utan att förstå den onda spiral jag var i. Alkohol i sig framkallar ångest och ju mer jag drack desto mer ångest fick jag. Dessutom var alkoholen ingenting jag sov speciellt bra av heller, utan tvärtom. Det blev allt svårare att komma upp på mornarna, helt förstörd var jag i kroppen. Inte utav vanlig trötthet utan jag var bakfull och antar att alkoholen höll på att tränga ut från kroppen.

Alkoholister har för mig alltid varit förlorarna på parkbänken, en ståndpunkt jag fått omvärdera. Jag tänkte att jag jobbar ändå och gör rätt för mig, alkoholist blir man först när det går ut över vardagslivet. Det gick inte ut för med vardagslivet för mig. Det hade kanske med det faktum att jag allt oftare satt i soffan och drack för mig själv, avskärmad från samhället utanför. De flesta vänner försvann, de förstod inte mig och till slut satt jag hellre hemma ensam. Nog för att jag kunde vara ute och dricka med dem men det kändes säkrare att inte gå ut, i hemmet kunde jag dricka i fred, utan att riskera något.

Jag lever med en kvinna som till slut sade ifrån. Hon ifrågasatte alltmer varför jag sprang omkring och drack hela tiden. Det var under ett års tid som hon varje kväll påtalade för mig att jag inte bör dricka glas efter glas, kväll efter kväll. Att det inte var nyttigt för mig. Hela tiden kom jag med undanflykter samtidigt som jag kände mig riktigt misslyckad inombords.

Jag ville inte dricka men jag var rädd för vad som skulle hända om jag inte gjorde det. Skulle jag ens kunna komma upp till jobbet eller skulle min kropp säga ifrån helt, kanske på jobbet till och med, att jag rent utav skulle säcka ihop.

Men för fem månader sedan kände jag att nu får det vara nog. Jag vill leva ett långt liv och slutade helt dricka, i själva verket bytte jag till ett liv som totalnykterist. Jag kan inte förstå att det bara är fem månader sedan, det känns så mycket längre. Det är ingen på jobbet som vet hur mycket jag drack men numera ger jag uttryck för att vara nykterist. Jag säger att det ger mig ingenting att dricka, att det är ett gift och ser mig som en renlevnadsmänniska.

Kallsvettningarna på väg hem från jobbet är borta men varje dag, och på nätterna, tänker jag på alkohol, det är ett starkt sug som kommer titt som tätt och jag känner ångesten som påtaglig, jag vet inte om det senare har med att jag slutat dricka att göra. Jag skulle så gärna vilja uppleva den där känslan som första glaset för kvällen ger, men jag har lovat mig själv att inte dricka och jag vill komma bort från suget efter alkohol helt.

Jag känner mig såsom seg i hjärnan nästan konstant, vissa dagar är värre än andra och jag är liksom inte mig själv. Lättirriterad är jag, smått paranoid och som sagt, ångesten. Jag försöker att dölja de här egenskaperna för omgivningen så gott det går och jag tror, eller hoppas, att det fungerar. Det sägs att det tar ett år innan kroppen och hjärnan fungerar normalt igen. Det ska bli spännande att se hur det blir. Det kommer att bli bra, det vet jag. Alkohol är ett gift jag har slutat med därför kommer jag att bli fit for fight igen, om det så ska ta tio år. Det får ta den tid det tar.

Tack för en bra tråd.

Hur går det för alla i tråden? Behöver lite pepp nu, tack vare ett hemskt nyår är det dags för mig att lägga spriten på hyllan, så skulle behöva lite pepp. Började idag med att boka in jobb hela nästa helg!
Tips och sparring tack