Citat:
Ursprungligen postat av runkeballe
Efter ha sett avsnittet igår på kalla fakta..kan ja inte förstå vissa saker..
Jag är själv mamma.
Hur kan man le och fnittra?? Hur kan man inte ens hata en människa som tagit bort två barn från henne..e för mig otroligt.
Alla hacka på att CS log och leede i rättegången..men detta med att E ler och fnittrar känns värre..Även morfarn..hellt absurt..
Jag är också mamma.
Men jag kan förstå att alla är vi olika.
Vi fick se knappt 15 min av Emmas liv efter morden. Vi vet ingenting hur mycket hon har sörjt, vart förbannad, skrikit och bara velat skita i allt.
Jag tror att man helt enkelt efter en sån grej väljer en väg. En del väljer att
sörja i evighet, att aldrig gå vidare. Andra väljer att minnas det bästa o vara oerhört tacksam för den tiden man fick med sina barn. Emma o hennes pappa verkar vara lite lika på den punkten. Leendet i deras ansikten är kanske det vanliga, neutrala uttrycket hos dem, medan andra kan se otroligt sura ut fast absolut inte vara det.
Emma har nog dagar när hon har det otroligt tufft men hon verkar ju vara en "bita-ihop-tjej", det läste man ju även om i förhöret med minnesexperten, fastän hon mådde piss så försökte hon sitt yttersta.
Sen om det är bra eller dåligt för en människas framtid att vara tapper o duktig jämt, det råder det väl delade meningar om, men jag tror hon saknar sina barn MINST lika mycket som vi andra sulle gjort om vi mist dem...