Arbogamorden - diskussioner kring rättegången mot Christine Schürrer

Jag har sagt det förut, jag kan säga det igen, PIE är riktigt riktigt kass.

Han är av någon anledning som jag inte riktigt kan förstå otroligt känslomässigt engagerad i det här fallet. Det har vid ett flertal tillfällen lett till att han agerat närmast i affekt över fullständigt normala saker. När hans klient blir omhäktad går han ut i media och sågar bevisningen, under rättegången uttalar han sig om hur svag åklagarsidans bevisning är, när hans klient blir fälld blir han närmast hysterisk och överklagar allt som rör sig.

Han är riktigt riktigt dålig. Nu vet jag inte om han alltid är lika dålig i alla sina ärenden eller om fallet CS är speciellt. Han kanske ser det här som sin chans till berömmelse och rikedom ala Silbersky, han kanske är kär i CS, av någon anledning verkar han vara 100-procent känslomässigt engagerad...nått fel är det.

Girig kanske, jag vet inte, med min högst normala månadslön tycker jag 800000+ är väl mycket för 5 månaders jobb, speciellt som han där emellan haft en del andra uppdrag.

Som advokat så ska man överklaga allt som rör sin klient. Det kallas rättsamhälle då rätten finns att överklaga.

Det verkar vara mest du som tycker att alla är dåliga utom dig själv. Jag har inte sett något som tyder på att PIE skulle vara känslomässigt engagerad. Tvärtom kanske han har hållit sig för kall när åklageriet har vädjat till känslörna i rätten.

Tja. Som jag har skrivit, så är ju beslut i högsta instans per definition visa. Det betyder i det här fallet att vi måste anta att hovrätten har funnit att det inte alls är styrkt att nämndemannen var partisk från början.

Nu handlar det (för en gångs skull) inte om att PIE överklagar, utan om att PIE kritiserar ett beslut som inte går att överklaga. Sådant brukar normalt inte vara i huvudmannens intresse.

Inget att skämmas för. Jag gör likadant, vilket gör att antalet felkällor kan bli enormt, med tanke på att vi tolkar de 20 raderna så olika. Hoppas det riktiga beslutet är tydligare.

10 veckors heltidssysselsättning sedan i mitten av mars är väl inte så mycket?

Det är ju gammal Silberskytaktik, hämtad direkt från fotbollens värld.
Klagar du på ett domslut förväntar du dig inte att det ska ändras. Men kanske får du ett annan domslut med dig en annan gång.
Är man en riktigt besvärlig jävel kanske man får lite beslut med sig, bara för att rätten inte orkar med bråk.
Sedan håller jag med Stefand13 att överklagandet av varje häktningsbeslut närmast varit patologiskt. Han kan väl inte ha trott att rätten skulle ändra sig vid den 13:e omhäktningsförhandlingen i hovrätten?

...eller också blir du lättare varnad för snack än vad någon utan ditt varumärke skulle bli. Peronligen skulle jag akta mig för att kvirra alltför mycket om hur fel och idiotiskt en hovrätt har beslutat i ett oåterkalleligt beslut, om mitt mål sedan skulle överklagas till samma hovrätt. Känns som om riskerna med sånt skulle vara större än chanserna att vinna på det.

Håller inte med dig där. Nu med facit i hand så ser vi vad svaga häktningsskälen har varit. Sulspåret var inte aktuellt fören mitten på april och Emmas pussel hade inte kommit så lång heller. Anhöriga fick ju förklara att pusslet inte var en bliolycka.

Fast de blev inte svagare vartefter. PIE kan knappast ha hyst några reella förhoppningar med i vart fall de senare två tredjedelarna av överklagandena. Normalt överklagar man för att man tror att man kan nå framgång, eller för att klienten insisterar på det. Man brukar inte överklaga bara för att säga "Faan!".