Bestiga Mount Everest

Jag hade också en dröm att bli bergsklättrare för ett par år sedan. Började med att vi besteg Kebnekaise när jag gjorde lumpen. Så en dag bestämde jag och en polare att vi skulle bestiga mt Blanc...;

-Sagt och gjort, med en veckas varsel beställde vi en resa med Ryan Air till Milano. Tog tåg och bus till Chamonix, hyrde skor stegjärn och yxa i en vildmarksbutik och tog bussen till Les Housches för att påbörja vår vandring. Var uppe på toppen efter tre dagar iförda arméns värmerockar. -Inhandlade för en billig penning på överskottsbolaget,,, (på dagen exakt 2 år sedan nu), Vi nådde toppen utan några problem. Klättrade ner på en dag och åkte hem.. Kostade 4k sek totalt med flyg mat och hyra av utrustning.

Inte särskilt svårt, men bra och billigt till att börja med. Än är inte säsongen över så passa på att åka ner om du kan. Tips...: Ha med vatten, eller ett bra kök att smälta snö med. 1 liter kostade typ 50sek däruppe, var vår största utgift typ

Nja, detta rör ju sig om en enskild operatörs klättrare, inte om en sammanställning av all aktivitet på berget. Jag ber om ursäkt om jag var otydlig på den punkten. Jag valde att fokusera på just denna operatör då trådstartaren refererat till bra utrustning och god organisation som förutsättningar för en hög andel lyckade försök, denna operatör kännetecknas av just dessa två saker.



Det är i alla fall ett alltför litet statistiskt urval för just det året för att dra några större växlar på det. Av blott 5 klättrare i expeditionen lyckades 2.


För övriga redovisade år är snittet 16,4 deltagande klättrare per expedition.

Du behöver inte be om ursäkt. Det var säkert jag som inte fixade att läsa innatill

När det är som du säger en bra operatör med bra utrustning och god organisation - vad påverkar då förmågan att bestiga? Höjdsjuka, skador, väder?

Ja, vädret är definitivt den största faktorn för hur många som toppar, är väderprognosen för dålig avancerar man inte gärna upp mot de högre belägna lägren på berget. Skulle ingen gynnsam lucka i väderläget infinna sig för ett toppförsök blir man kanske sittande i flera dagar på en höjd som totalt suger musten ur även den starkaste klättrare. Oftast har man bara en enda chans så det gäller att timingen är perfekt. Everest är utsatt för säsongsbetonade monsunvindar vilket gör att det kring mitten på Maj brukar infinna sig en kort period med mycket lite nederbörd och relativt svag vind. I slutet på April sitter hundratals, kanske tusentals par ögon fixerade på de eftertraktade väderleksrapporterna för Everest, som för övrigt har utvecklats till en miljonindustri i sig, allt för att försöka utnyttja det första acceptabla tillfället för ett toppförsök. Med alla på helspänn och med örnkoll på de andra expeditionernas agerande går sedan startskottet och en våg av klättrare drar upp över berget vilket senare under "summitday" ofrånkomligen resulterar i trängsel och väntetider vid olika flaskhalsar på berget. Både de tibetanska (kinesiska) och de nepalesiska myndigheterna verkar efter de senaste säsongernas veritabla kaos ha insett att man måste reducera antalet klättrare på berget.




När det sedan gäller hur enskilda klättrare presterar handlar det ju om en myriad av faktorer som inverkar, någon form av akut höjdsjuka eller symptom på detsamma resulterar i en omedelbar nedtur, eller bör så göra i alla fall. Den vanligaste anledningen till att en frisk klättrare misslyckas är nog helt enkelt att han/hon rör sig för långsamt på berget för att ha möjlighet att nå toppen och återvända med hälsan i behåll.

För samtliga expeditioner på Mount Everest under perioden 2000-2006 ser procentandelen lyckade försök ut så här. (Sherpas och guider exkluderade)

• Privata expeditioner, nordsidan. 31%
  Kommersiella expeditioner, nordsidan. 37%
  Privata expeditioner, sydsidan. 35%
  Kommersiella expeditioner, sydsidan. 44%
  Övriga leder. 14%
  
  Totalt 34%
  

Källa: Adventurestats.com

Helt plötsligt för ett par dagar sedan så flög den idén in i mitt huvud också. Jag är dock inne på en lite annorlunda bana...

Jag vill upp till toppen på det enklaste sättet möjligt. Det spelar egentligen inte mig någon roll om det betyder en helikopterresa upp dit.

Någon som vet hur "svårt" det är att ta sig upp till toppen av Mount Everest med guider och all möjlig hjälp? Dvs. vilka förberedelser (förutom pengar) behövs för en ung man som väljer den "lätta" vägen upp?

Det är det som är det roliga med ME.... Helikoptrarna kan inte komma upp... Du kan ju bli släpad upp för berget av en sherpas men då pratar vi ca 600k + en hel del förberedelser för din egen del.

Nja, nu kanske vi ska hålla oss till sanningen. Eftersom det numera är möjligt att flyga till toppen har väl lite av tjusningen försvunnit. Det är ju samma sak som att klättra uppför ett brant berg och när man når toppen ser man att hundratals japaner tagit liften upp på baksidan istället...

Samtidigt har det ju blivit lite säkrare för de som väljer att klättra. Det finns en chans att lyfta ned dem om något händer och om det finns en plan plats.

Om det blir kommersiella flygningar till toppen återstår väl att se, men med tillräckligt med pengar till myndigheterna (!) blir det kanske möjligt för rika amerikaner att kliva av där i lågskor och säga: I have been there.

http://www.everestnews.com/stories2005/everestcopter05272005.htm

Trevlig historia. Är novis på ämnet, har väl hajkat 3400m som högst. Hur är luften på ca 5000m respektive högre? Har förstått att den är ca 1/3 av havsnivåns, på drygt 8000m.

Tycker det där låter väldigt misstänksamt. Anledningen till att en bestigning ofta tar så lång tid är att man måste vänja kroppen vid tryckförändringen. Om jag förstått det rätt så gör den tunnare luften att kroppen producerar mer röda blodkroppar. En alltför snabb stigning utan tryckkarbin borde därför innebära en extrem höjdsjuka.

De nämner detta bl a i dokumentären från discovery channel "Beyond the limit". Läkaren där påstod att man antagligen inte skulle överleva mer än ett par minuter. På sin max en halvtimme ifall man på något sätt flögs upp och släpptes av. Ingen jättetrovärdig källa men ändå. Låter ganska extremt.

Rätta mig om jag har fel.

Visst har du rätt, en icke acklimatiserad människa kommer dö inom max en halvtimma. På extrema höjder som Everest kan kroppen aldrig acklimatiseras för, kroppen bryts helt enkelt ner och en människa kan aldrig producera tillräckligt med blodkroppar för att syresätta kroppen tillräckligt.

Dessutom så är alla människor olika, en del kommer aldrig kunna nå vissa höjder trots acklimatisering. Blodet blir tjockare då det produceras fler röda blodkroppar, har man klent utrustade blodkärl kan dessa brista. Även hjärnblödningar, blodproppar och hjärtattacker är vanliga på höjder över 5000 meter. I syvene sist handlar det om gener huruvida man klarar hög höjd!


Som jag tidigare nämde beror allt på gener och hur pass acklimatiserad du är för höjden. Det högsta jag varit på är 7546m, jag var väldigt acklimatiserad för denna höjd (hade bestigit ett annat +7000 berg ett par veckor innan), trots detta går allt i snigelfart och skallen är inte alltid riktigt med. Man tar små steg och trots detta måste man stanna var tionde steg och pusta ut. Och jag har mycket bra blodvärden med högt EVF-värde naturligt.

Har även åkt skidor på ca 5600 meters höjd. Kan säga att det var jääävligt jobbigt att resa sig upp efter fall. Efter femte fallet tog det mig tjugo minuter att återhämta sig innan jag kunde fortsätta nedåt. Jag var helt klart inte lika acklimatiserad denna tur...

Eftersom du har varit över 7000 m så har jag stor respekt för din klättringsförmåga! Jag vill därför passa på att ställa några frågor. Inte alltför många som klättrar så högt trots allt. Själv har jag ingen erfarenhet av klättring alls men jag har alltid fascinerats av berg/snö/skidåkning. Dock är jag sugen på att börja klättra lite smått men just nu är allting en stor djungel. Vilka berg kan vara lagom att börja med för att testa hur man klarar höjder osv? Mont blanc, Kilimanjaro, (Kebnekaise till och med) kanske?

Gärna billiga alternativ då jag för tillfället är student som lever på studiemedel. Inga avancerade klättringsrutter behöver vara inblandade utan mest att sätta den ena foten framför den andra för att testa sin ork vid tunn luft på hög höjd. Jag gillar att "plåga" mig själv lite när jag vet att det kommer en belöning i slutändan