Bestiga Mount Everest

Steg 1: Lär dig grunderna inom Alpinism. Självarrest, rephantering, glaciär, etc. Detta kan du göra i norra Sverige eller Norge. Gå en av STFs kurser, bestiga de lite svårare topparna i Norden.

Steg 2: Kör diverse bestigningar i Alperna, Pyreenerna eller liknande. När detta är avklarat bör du klara PD upp till D i svårighetsskalan. Du bör ha minst ett par 4000 meters toppar under bältet.

Steg 3: Blicka utanför Europa. Bestig Elbrus, Denali eller några berg i Anderna. Lär dig vintercampa i norra Sverige under de värsta månaderna.

Steg 4: Kliv över 7000 meters gränsen. Det är nu du börjar bli redo för de riktiga höjderna. Åk till någon av de gamla sovjetiska provinserna t.ex. Pamir och Tien-Shen eftersom det är om är billigaste alternativen. Himalaya och dess trekkingtoppar blir en allför kostsam historia. Varva även med lite svårare turer i Alperna.

Steg 5: Bestig Cho-Oyu i en "commercial expedition" och gå över 8000+. Spara pengar och bestig Mt. Everest. Och du, gör det utan HPs och syrgas tack, vi svenskar måste visa oss föredomliga i dessa kretsar...

Steg 6: K2 och alla 14st 8000 meters toppar?

Du lär märka hur du klarar höjd och få tillräckligt med erfarenhet om du följer dessa steg.

Fernet och Nakenchock:

Bra råd, tack så mycket!

Mycket bra information, väldigt trevligt med lite uppstyltat! Och haha, ME utan syrgas får vi väl se. Kanske andra gången.

Som AlleyCat beskriver.

Det viktigaste är att du med tiden finner en "läromästare", dvs någon som du litar på till 1000% och som litar på dig till 1000%. Då kan du ge dig ut på de stora äventyren.

Nyckeln till att bli en framgångsrik klättrare är antingen att du växt upp i en klättrar-familj, eller att du får möjligheten att klättra med erfarna klättrare.

Du har säkert läst detta men länkar ändå.
Länkar från den senaste katastrofen från K2.
Ger en insikt avseende livet som klättrare, en tragedi, samtidigt lärorik.
Vänligen hedra de döda klättrarna genom en tyst minut med dig själv.
Finns trettio till länkar, valde dessa nedan. Vänligen notera att det finns motsättningar inom klättrarvärlden vilka du själv bör bedöma huruvida de är korrekta eller ej. Det är en konkurrensutsatt miljö.



http://www.vgb.no/blog.php?blog=32091&m=7&y=2008
http://everestnews.com/Default.htm
http://www.k2climb.net/morenews.php
http://www.noritk2.nl/
http://outside.away.com/outside/culture/200706/out-there-explorers-web-1.html
http://pakistank2.blogspot.com/
http://www.nickrice.us/index_files/k2dispatch.htm
http://watershednews.blogspot.com/

Även jag har blivit jävligt sugen på att ge mig på Everest. Eller egentligen är det K2 (ty den toppen har alltid förefallit mig kaxigare) jag vill upp på, men Everest verkar som ett mera rimligt mål så här i början. Jag har läst lite på nätet och det verkar "enklare" än jag tänkt mig (jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig). Jag antar att man får blicka norr ut först för att få grunderna i bergsklättring och sedan jobba sig vidare därifrån. Fan, jag ska upp på det där fanskapet innan jag fyllt 30.

Min kompis har hållt på lite med detta och bland annat bestigit toppar i änderna som räknas till den svåraste bergskedjan för sin höjd i världen.

Du ska nog börja med att ta bort den väldigt stora respekten du verkar insitta. 10-15 år är väldigt långt, du bör snarare sätta mål att om 5 år ska jag gå upp på mount everest. Det gör att du måste vara intensiv i din träning och kommer göra att du blir förberedd. Sen börjar du stegvis med svårare och svårare berg, först norge, sen alperna, sen anderna os.v... Tillslut kommer du själv veta hurvida du är redo för everest. Men det krävs ingen naturbegåvning för att bestiga ett sådant berg, bara träning och kunskap!

Jag gillar att förbereda mig ordentligt, det är väl mest där respekten ligger. Tidsramen är mest som den är just för att jag ska bli läkare och det tar mycket av min tid, vilket också innebär att det är länge tills jag tjänar in pengarna det krävs för att resa runt.

Ska titta på dem, tackar!

Ja K2 ska ju vara mycket svårare. Man får väl klämma båda.

Ska du bli läkare så har du det som ska innanför pannbenet. Du vet vad du ger dej in på. Så det är onödigt att sätta upp för lång ram mellan målen, då blir du alrig klar.

Har du ögnat igenom den här tråden? --> https://www.flashback.org/showthread.php?t=466052 Där finns en del information du kan ha nytta av om du sovrar lite bland inläggen men ta alltid de råd du får på detta forum med en nypa salt, rent statistiskt har 1 Flashbackmedlem varit över 8000 meters höjd, försök ha det i åminne när du bedömer alla "experter". Har du seriösa planer på att nå Everests topp låter 10 år som en lämplig tidshorisont. Skribenten AlleyCat har redan bidragit med en mycket bra 10-års plan.





Din statistik är tyvärr lite föråldrad. Då vi eventuellt får se ett par vinterbestigningar av Everest i år är inte säsongen 2008 på Everest summerad än men enligt mina beräkningar har vi i nuläget haft så mycket som 4021 bestigningar av Mount Everest. Officiellt har det skett 211 dödsfall på berget men den verkliga siffran är högre än så. I den moderna statistiken finns det ju inget mörkertal för dödsfall då alla klättrare är diarieförda på ett klättringstillstånd men det där berget har stått där i årtusenden innan byråkratin nådde Nepal/Tibet.


Den största och bäst utrustade operatören på Tibetsidan rapporterar följande procentandel lyckade försök för åren 2001-2006.


2001 70%
2002 40%
2003 82%
2004 70%
2005 75%
2006 60%

Vad berodde det på att år 2002 har så få lyckade försök? Extremt dåligt väder? Eller dåligt förberedda? Eller något helt annat?